Plastmeny

Familjefredag. Hela veckan har jag lyckats vakna och ställt mig på yogamattan innan alarmet skrällt till. Med barnets position som inledning och avslutning hade jag svårt att begränsa mina asanas i morse. Yogan löpte på och kroppen ville fortsätta, men klockan tickade alltför snabbt.
I morse noterade vi solstrålarnas frånvaro medan vi åt frukost. Ute småduggade det med en temperatur på endast 28 grader. Denna temperatur som skulle ge oss värmeslag i Skandinavien känns plötsligt "kylig" här borta. Inte ens när jag kom till skolan var jag genomsvettig. Powerwalken underlättades visserligen av att Äldstingen cyklade bredvid. Det var en lyckad förmiddag med min privatlärare. Hon visade ett mycket vackert syotyumimani (=sommarkort) som hennes väninna sänt. Dessa kort är en symbol över sympatin som sommarens hetta skapar. Kaligrafihiraganas var skrivna med hude, en bambupensel med djurpäls. Innehållet var säkert värdefullt, men hela kortet förknippades mest med ett mäktigt konstverk i mina ögon.
På hemvägen vek jag med min indiska klasskamrat in till UNIQLO, en klädaffär som motsvarar H&M i norden. Våra garderober kommer att fyllas med plagg från denna affär eftersom storlekarna motsvarar europeisk standard. I Finland använder min man plaggstorleken medium, men i denna världsdel klär han sig i 3Large. Liksom min XS storlek har bytts till M utan att någon av oss ökat i vikt.
På kvällen samlades familjen i grannförorten och njöt av en god middag tillsammans. Att hitta mat i Osaka är inga problem eftersom vi bosatt oss i Japans kök. Hiraganamenyn kan vålla problem, men genom att studera noggrant menyn som finns framställd utanför restaurangen i plast löper beställningen med glans. Plastmaten ser äkta ut, men sprider inte samma utsökta arom. Innan japanerna inleder sin måltid säger de kort och gott: itadakimasu (=måltiden kan börja).