Söndag morgon och jag vaknar för att konstatera, du milde. Vi har i flyttsvängarna helt glömt bort att ta maskodlingen av flickorna inför sommarskolan. Vilken start på dagen?!
Maskodlingen som fått oss att vikas dubbelt och gråta av skratt. Historien bakom de hjärtliga tårarna är följande: Vi fick två odlingslappar på var för vardera döttrarna. Instruktionerna var på japanska med en bild. Bilden avslöjade en barnstjärt. Javisst klarar vi det, men hur ska vi få döttrarna att bajsa i en ask för att sen peta en microbajsbit på provlappen? Testet hade föreståndaren meddelat att ska utföras genast på morgon och två dagar i rad. Himmel och pannkaka, hur ska döttrarna lyckas klämma ur sig bajs genast från arla morgonstund och dessutom dagarna efter varandra?! Konfunderade föräldrar. Lösningen fick vi efter att min man konsulterat sina japanska medarbetare. Vi hade tagit vatten över huvudet. Maskprovet ska utföras genom att trycka krysset på lappen fem gånger mot anus. Inget svårare än så. Resultatet blev betydligt lättare än vad vi bävat oss för och vi belönades med glädjetårar. Döttrarna blev inte desto gladare av att vakna och få en lapp uppstoppad i ändan. Stackars små! Trösten var långt borta när vi försökte förklara att ingen får simma vid sommarskolan utan inlämnat maskprov.
Andra söndagen i rad och vi kliver in till IKEA. Tacksamt med en affär som bjuder på det mesta som behövs vid inredningen av ett nytt hushåll. Denna gång kom vi till kassan endast med två möbelkärror och en kärra fylld med diverse husgeråd. Överraskningen slog oss stort när de vid hemleveransen meddelade att de inte förflyttar bräckliga föremål. Sagt och gjort. Yngstingens Graco-vagn som avlastat oss under många resor runtom i världen fick nu fungera som lastkärra. Alla porslinskärl inpaketerades och pusslades ner i IKEA-väskorna. Spegeln tills sovrummet returnerades dock för att avhämtas en annan gång, men inte nästa söndag. Nu har vi måttet fyllt för att tag med möbelinskaffning.
Bilden jag infogar idag kräver lite närmare förklaring. Inzoomningen kunde ha blivit bättre, men händelsen säger ännu mer. På vägen till vår busshållplats mötte vi ett glatt pojkgäng som kom från sin baseballträning. Den glädje de utstrålade och den lycka de visade i sina ögon var ofantlig. När jag frågade om jag får ta foto av dem stod jublen högt i kurs. Förutom att de hade spridit glädje till oss tindrade deras espressosvarta ögon desto mer efter fotostunden. En liten gest skapade stor intryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar