fredag 24 juli 2009
Sandbollar
Fridfulla fredag. Tyckte mig yoga en kort stund i morse, men när Yngstingen kom och bad om frukost hade redan 45 minuter förlöpt. Nadi Shodhana fick mig att tappa greppet om tiden.
Termometern i skuggan tryckte upp kvicksilvret till 36 grader. Tack vare att solen gömde sig bakom molnen uthärdade vi hettan mer än väl. Vi valde att äta mellanmål på terassen innan vi begav oss till lekparken nära huset. Medan döttrarna ståhejade med vatten- och sandlekar tog jag tillfället i akt och sjönk in i Judith Orloffs rader. En tilltalande bok med mycket livsvisdom. Döttrarna fick sällskap av tre japaner, varav två av dem härstammar från Peru. Deras peruanska mamma, Elsa, pratar spanska samt förståelig japanska och knagglig engelska. Lättast var det att begripa sig på hennes japanska. Barnen lekte som de hade känt varandra i årtal och vi mammor konverserade på vårt japanska-engelska-kroppsspråk. Helt utmärkt fungerade det. Nöden har ingen lag.
Väl vi satt i parken anlände mormodern till det japanska barnet. Med sig hade hon jorgubbslatte, muffins och chokladkex åt alla. Istället för att tacka nej, vilket är ohövligt i detta land, kunde jag inflicka watashi wa guruten arerugi desu samt watashi wa gyunyu arerugi desu. (=Jag har gluten- och mjölkallergi). Ingen skada skedd. Där satt de med god aptit och smaskade i sig godsakerna.
Japanerna som är kända för sin perfektionism visade provsmak även idag. När barnaskaran sökt sig till sandgropen tänkte jag tappa andan av att se den 7-årige japanskan rulla en sandboll. Med enorm precision och glädje fingrade hon ihop ett mästerverk av sand. Inte konstigt att sushikockarna rullar risbollar med tre riskorns noggranhet, men det lär ta dem sju år att inskaffa den fingerfärdigheten.
I över tre timmar orkade döttrarna springa på tillsammans med sina nya vänner. Vi inledde fredagsfirandet med måltid vid Mosburger. Denna hamburgerkedja kan servera mat åt hela vår familj. Jag var lycklig att kunna tugga i mig en vegetarisk risburgare medan resten av familjen åt de traditionella hamburgarna.
Medan döttrarna sattes i badet för att vaska av den värsta smutsen tände jag rökelse och rullade ut yogamattan. I stearinljusen sken utförde jag ett antal solhälsningar för att tacka för dagen som varit. Därefter väntade ett avkopplande bad i nytappat vatten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken underbar dag ni haft!
SvaraRaderaDelad glädje är dubbel glädje!
SvaraRaderaDet märks att ni trivs bra där, det är så roligt att följa med ert nya liv i Osaka. Följer regelbundet med här i bloggen men har inte gett mig till känna förrän nu. Allt gott åt dig och familjen!
SvaraRaderaMagdalena
Välkommen Magdalena! Det fina med en blogg är att man kan välja att läsa och vara förnöjd eller att skriva kommentarer om det kliar i fingerspetsarna. Inga måsten.
SvaraRadera