Hem ljuva hem

I morse klev jag upp och yogade tills svettdropparna pyrde ut från kroppsdelar jag aldrig trott att var utrustade med svettknölar. Skönt att få svettas introvert och inte enbart extrovert p.g.a. den japanska värmen. Yogandet har känts lite konstigt utan matta. Fokus har varit diffust. Utan matta får jag lov att greppa hela rummet. Jag önskar att min yogamentor kan bekräfta om jag upplever sidospår eller om det kan ligga en sanning i fokuseringsdilemmat.

Fastighetsförmedlaren erbjöd sig att köra oss till min japanska skola, vilket jag tacksamt tog emot. Att få 40 minuter extra tid för morgonyoga är inte fy skam.

Idag var det japansk konversation. Tillsammans med studeranden från Indonesien, Kina, Malaysien och Egypten fick jag stolt presentera Finlando wa koko desu och peka på världskartan var mitt hemland ligger. Med en gråhårig duktig lärare gick vi runt i skolan och drillade in: koko wa esukareta (här är hissen), sore wa kyoshitsu (där är klassrummet), are wa uketsuke (där borta är infon). Lärarens energi lyckades inte hålla min hjärna mottaglig mer än 1h. Den återstående tiden fladdrade hans konsekeventa användning av japanska ord in i mitt örat och ut genom det andra.

I rödaste rappet fick vi ta oss till vårt nya hem. 50 meter från huset finns närmaste take-away. En famn full med de ståtligaste vita orchidéerna jag beskådat (1m höga och lika brett omfång) välkomnade oss vid sushistället och klockans tickande glömdes bort för stunden. Denna famn vill jag förmedla vidare till norden och speciellt till min ekovän som har en förkärlek till orchidéer. På stående fot fick jag uttryckligen slänga i mig nio nigirisushi (2,80€). Knappt hann jag svälja sista tuggan innan huset fylldes av japaner. Den ena ville presentera tekniken, den andra plocka in flyttlådorna, den tredje gå igenom kontraktet för internet/kabeltv, den fjärde behövde instrueras om vart IKEA-möblerna skulle inplockas och dessutom fastighetsförmedlaren som hade en lista av praktiska arrangemang att ta del i. När jag kl 16 kunde sitta ner och njuta av min tekopp var hjärnan inte längre en del av min kropp. Utmattad till max.

För döttrarna har denna dag varit julafton. En väntan på att få öppna flyttlådorna och se vilka leksaker som dyker upp. Äldstingens förtjusning nådde klimax när dockan Kajsa hittades längst under i lådan. Kajsa fick genast pyjamasen påklädd. Döttrarna har fungerat som hjälpredor när de med sin pappa monterat ihop sängarna. Knappt så att de hade ro att äta inflyttningsmiddag. Vi firade med färsk tonfisksallad, kokta majskolvar, två sorters vitlöksfrästa svampar och stekt nötkött samt kokt potatis för flickorna. Äntligen kunde vi korka skumpaflaskan och säga Kanpai! (= skål) och beundra bergen som kamouflerades av solnedgången.

Ute på balkongen kunde jag höra hundratals syrsor och blicka upp på månen som dykt upp i kvällsmörkret. Livet leker och jag njuter helhjärtat!