Snabbmat

Orkeslösa onsdag. Nymånen har invaderat och energin är därefter. Låg, lägre, lägst. För att mota Olle vid grind inledde jag morgonen med morgontänjningar från boken Yoga för rygg och nacke. Asanas som inte "störs" av nymånen och ändå lyckas stärka min kraftlösa kropp. Yogan är fantastisk. Det gäller bara att välja rätt asanas för rätt tillfälle.
Utvilade döttrar vaknade med strålande humör. Yngstingen önskade sig glass till frukost, men önskan blev inte uppfylld och hon valde att matvägra. Gissa om snabbmaten till lunch slank ner snabbare än snabbt. Döttrarna har förälskat sig i grön maki. Dessa godbitar rullas ihop i ett nafs (förutsatt att riskokaren gjort grovjobbet) av nori, ris och gurka. Maki som finns att köpas i affären innehåller wasabi och upplevs för starkt i småttingarnas munnar. Snabblunch i all ära, men en näringsrik sådan. Nori (=sjögräs) innehåller järn, kalcium, vitaminerna ABC och protein. Riset prisar inte GI-dyrkarna, men barn behöver kolhydrater i mängder till skillnad från oss vuxna.
Min man ringde från jobbet och berättade att de hade ställt sig utomhus med solskydden och fått uppleva den partiella solförmörkelsen. Wow! Det enda vi kunde se från balkongen var gråa moln i skyn.
Efter att lunchen satt sig utförde jag ytterligare ett kort yogapass -räta ut ryggraden från samma bok som jag följt i morse. Med ett stabilare blodsocker och högre energi styrde vi iväg till lekparken för picknic med dockorna. Ett antal skrubbsår kom till, men ack så roligt de hade tillsammans med två japanska gossar. Vattenlek och sandskoj borde vi vuxna oftare sysselsätta oss med och plocka fram barnet inom oss. På hemvägen cyklade Äldstingen i diket. Dessa 50 cm djupa fåror som finns längs med alla vägar och mellan varje hus för att reglera vattenmängden effektivt. Jag vet inte vem som tog dunsen hårdast; damen i bilen på vägen, Äldstingens docka eller Äldstingen själv. Mina tankar kretsade endast på att fortaste fort få upp dottern för att göra en snabb undersökning. Det är vid dessa tillfällen det är bra att vara utrustad med prinsessplåster, det tröstar ofantligt. Komiska i situationen är att jag kom ihåg vad mina lärarkolleger svarade när de hörde om min första graviditet: Jaså, du har cyklat i diket. Ett mycket använt uttryck i min hemtrakt.