Wicked wizard

Otroliga onsdag. Dagen när minutschema styrde oss. Vi kom i god tid iväg till sommarskolan och avskedet gick strålande. Inget klängande eller gnällande, döttrarna nästan störtdök i leksakslådan. Jag hann i rätt tid hoppa in i det första av två tåg som skulle föra mig mot ashtangayogan. Allt gick som klippt och skuret. En timme senare stod jag redo i Samasthitih och därmed öppnades svettkranen. Tempot var fantastiskt, energin hög och läraren fenomenalt begåvad. Tillsammans med de japanska ashtangarna kände jag mig plötsligt mullig. Ett nytt fenomen när min kroppshydda bär 50 kg. Deras kroppar består av skinn, muskler och ben. Å andra sidan har den ena japanskan ashtangat i sex år. Yogans berömda ämnesomsättning har minsann etsat sig fast för dessa två. Dagens kick kom vid vinyasa inhoppet. Yes, vad maglåset kan underlätta. Under en 10 minuters avspänning blev vi omlindade i varma filtar och kände doften av rökelse, för att sen komma upp i lotus och dricka jasminte. Efter ett rensande yogapass insåg jag att det är dags att investera i ytterligare en yogamatta. För att kunna regelbundet slänga mattan i tvättmaskinen behövs ständigt en torr finnas tillhands. Mattorna får inte centrifugeras och har en benägenhet att ta god tid på sig att torka. Efter att en gång anlänt till en yogaworkshop med en nytvättad fuktig matta lärde jag mig, never again.
Älstingen har idag varit och simma med sin klass. Till temat prince and princess har de pysslat en trollkarl fick jag lära mig. Om sanningen ska fram konstaterade jag till Äldstingen; jaså ni har skapat en elak häxa. Äldstingen svarade; men mamma det är en trollkarl, wicked wizard.
Yngstingens klass, Excited Fox class, har övat sig på fingermotorik genom att plocka pom-poms med pinnar, klippa i modellera och knäppa knappar. Japanerna på monorailen bjöds idag på sånglektion av en glad 3-åring.
Med dagens schampobild går mina tankar till min bortgångna mormor. Just det, mommo Gunni. En krutkvinna med fötterna inborrade stadigt i jorden. Hon skulle ha fyllt 85 år idag. Denna mäktiga kvinna har lärt mig så mycket om livet. Inte bara att sticka och koka mat utan den överflödiga kärlek som bodde i henne. Hon hade alltid tid och en famn att sätta sig i och sovplats att erbjuda. Den sommar jag valde att sköta om henne och hennes besvärliga sjukdom ledde till en dubbelsidig vård för oss. Just denna dag skulle jag gå upp till släktgraven och placera en bukett med hennes favoritblommor: knallröda rosor, bondpioner, vita flox och utspruckna sparriskvistar. Trädgården var hennes passion.
Schampot får mig att ha henne nära. Allt från småbarnsåldern tills studenttid bastade vi tillsammans. Hon tvättade mitt långa hår med Erittäin hieno suomalainen shampoo (även om det blev taggit utan balsam) och jag fick under hennes sista tid massera hennes hårbotten med detta schampo. Nu går traditionen vidare och mina döttrar tvättas med samma schamposort på andra sidan jordklotet. Tack för allt mommo!