Perfektaste perfekt

Fina fredag. Dagen som inleder veckoslutet. Kvalitetstid för familjen. Cocis- och chipsfest med döttrarna. En dag vi uppskattar i vår familj. Dagen kan äras på många sätt.
Med smådroppar från skyn blev det powerwalk till min skola. Döttrarna var tätt ihopkrupna i vagnen med en regnponcho som höll dem torrskodda. Inte skulle jag i min vildaste fantasi ha trott att mitt läromedel i finska, som kom ut på marknaden senate höst, skulle komma i användning i Osaka. På fredagar har jag ännu en trevlig och öppen privatlärare. Idag tog jag med mitt finskläromedel och föreslog att vi använder det som utgångspunkt under lektionerna. På det sättet lyckas jag bygga upp en bas med 250 ord från familjemedlemmar och kläder till grönsaker och motsatser. Grundläggande ord för att bindas ihop till enkla medningar. Idag gick vi igenom det första temaområdet av 20. Mycket intressant att studera japanska med detta läromedel. Naturligtvis ville läraren kontrollera mina hiragana-kunskaper. Om jag vuxit upp med en perfektionist till mamma landar hon inte på den japanska skalan. Perfektaste perfekta streck, vinklar och ordningsföljd. Det blev trots allt några kore ii desu-beröm (detta är bra) men likväl mest sakuru (rund), nagai (lång) och förstås demo, demo, demo (men, men, men). Jag har helgen på mig att öva finmotoriken för att dessutom memorera vilken hiragana som betyder vad.
Till lunch stekte jag plättar åt döttrarna. Näringsläran struntade jag i denna måltid när vi ville fira inledningen av veckoslutet eller avslutningen på en bra vecka. Eftersom min magen inte klarar av att hanter dessa ingredienser njuter jag med andra sinnen än smaklökarna. Denna himmelsktgoda doft som sprider sig i köket och kronan på verket är att se döttrarna med god aptit mumsa i sig plättarna med äkta vaniljdoftande glass.
När vi flickor åt konstaterade Äldstingen: Det är så vackert här när det blir kväll. Förtydligas bör att vid 20-tiden om kvällarna är det källarmörkt. Svaga gatlampor och affärernas belysningar sprider ett vackert sken över miljonstaden. Tack vare den kommentaren fick vi igång en diskussionsstund om hur det är att bo i Osaka, Japan. Döttrarna har hittat hem. Visst håller jag med Äldstingen att mörkret här har sin speciella charm när det dessutom är varmt ute dygnet runt. Att mitt i sommaren kunna mysa med tända ljus om kvällarna känns bisarrt. Levandeljus-säsongen brukar inledas tiden kring venetziansk i vårt finländska hem och då med bitande köld på utsidan.
Nu har vi fått det bekräftat. Enligt Yles nyheter är de två dyraste städerna att bo i, Tokio och Osaka. Vi har lyckats bosätta oss där levnadsstandarden är 15% högre. Jag håller ändå fast vid uttrycket: Det är ingen skillnad vad du har för inkomster, det är utgifterna som avgör. Om vi varje månad skulle ha samma höga utgifter som denna månad är det ingen skillnad i vilken världsdel vi var bosatta.
Vill visa bilden på dessa otroligt skickligt ihopknåpade origamisvanar som lektanterna vikt åt våra döttrar. Perfektaste perfekt och resultatet är strålande. Japanerna gör alltid sitt yttersta och helst ännu bättre.