Uminohi

Marine monday. Den tredje måndagen i juli firar japanerna Uminohi. Denna dag visar japanerna tacksamhet till havet. Havet ger dem fiskar, rent vatten och något att simma i. Denna tradition är relativt ny, sedan 1996 har denna marindag firats. I Japan är vatten ingen bristvara och man kan dricka kranvattnet. Deras ekologiska vattenförbrukning är ändå något vi inte är vana vid. Badkaret är utrustad med en utrullbar tjock plastmatta. Jag trodde först den var menat att placera på golvet, men icke. Badmattan rullas över badkaret i väntan på att följande familjemedlem ska ta sig ett varmt dopp. Tilläggas bör att japanerna först tvättar sig innan de hoppar i badet. Duschen står intill badet och inte ovanför badkaret som vi är vana med. För döttrarna är badmattan en ypperlig uppfinning eftersom de badar mellan 2-3 gånger/dag. Själv tvättar jag mig i duschen och tappar rent varmvatten i badkaret för avslappningssyfte.
Vi blev lite konfunderade över extraslangen som följde med tvättmaskinen. Efter lite forskning har vi lärt oss att japanerna drar denna slang till badkaret och använder vattnet därifrån. Med tanke på att tvättprogrammen inte använder 40-60 grader tyr vi oss till kranen som pumpar in färskt vatten.
Yogade i morse med en kropp som hade muskelvärk efter gårdagens simtur. Jag inledde med försiktiga asanas såsom kon och katten innan solhälsningarna tog vid. Knappt fick jag fingertopparna att nå mattan i Dve-Trini och Sapta-Astau när vadmusklerna strejkade, men efter ett antal hälsningar lossade smärtan. Jag inväntar ändå samma styrka i skuldrorna som yogamentorn lyckats hitta. Allt har sin tid.
Min älskade hade ledigt från jobbet och vi tog en sväng för att inhandla nya skjortor. (Trots nationaldag är affärerna öppna, endast nyårsdagen är allting stängt). Under de senaste åren har kostymen och slipsen börjat lämna hemma under sommarmånaderna hos allt fler japaner. Till jobbet får man inte anlända med joggingkläder även om cykeln fungerar som fortskaffningsmedel. Häromdagen lyckades min man bonga in en cyklist som med sitt ivriga trampande avslöjde att under kostymbyxbenen fanns joggingbyxor. Stackarn måste ha kokat ihjäl.
Idag behövde vi inte smälta bort utomhus. Vädret har varit mulet och "bara" 26 grader. Denna temperatur är lämpligare för oss blekhudade. Vi blir inte utmattade av att kliva ut genom dörren och mötas av ånga på glasögonen. Om japanerna är kända för sina "snedögon" blir vi igenkända utan ögon. Eller i alla fall skrynkliga ögonstreck eftersom vi kisar genast vi kommer ut. Idag kunde dock våra chokladbruna-/himmelsblåa ögon titta fram när solen sover, som Yngstingen säger när solen gått i moln.
En långhelg har lidit mot sitt slut och familjen har hämtat nya krafter tillsammans. Vill citera det Tomas Ledin sjunger: Just nu vill jag leva.