Suzuki-tabemono

15 minuter yoga, sen bar det av med morgonsysslorna. Vi hade lite svalare väder idag, endast 30 grader och svalkande blåst. Ändå valde vi att ta bussen för att inte komma genomsvettiga fram till Hyuakuline. Vid ändstationen hade vi träff med vår Tokyovän. Jag kunde överräcka henne äkta Suomen laku. Tokiovännen älskar godis, men det återstår att se vad kommentaren blir efter första lakritsbiten. Dagen har gått ut på att ta sig från ena ändan av Osaka till den andra för att utföra diverse byråkratiska åtaganden. För att kunna skaffa ett japanska körkort behöver vi ha kopior av alla passets använda sidor, ambassadörens översättning av det finländska körkortet (samt kopior av körkortet), kopia av registreringsblanketten och naturligtvis fotografier. Detta fixas med en handvändning. Annat är det att koppla om i hjärnkontoret och sätta sig bakom ratten på högra sidan av bilen och manövrera fordonet på vänster körfil. Nu har vi även förstått varför majoriteten av bilarna är nya, dvs under tre år gamla. De första tre åren kräver ingen besiktning och garantin gäller om problem uppstår. Sen börjar kostnaderna välla in. En bil som är äldre än tre år kostar 1000€ att besikta och försäkringen c. 500€/år samt fordons- och viktskatt. Bilarna har ett lägre utgångspris här borta (obs! inte importerade). Begagnade bilar köps för en struntsumma. T.ex. inhemska Nissan Cube med tre år på nacken och lite körkilometrar för 5000€. En BMW 5-serien för motsvarande pris som i Finland, men med 100.000 km färre registrerade körkilometrar. Min man har förälskat sig i en annan. Den nya kärleken heter Porsche 911. Detta fordon med årsmodell 2000 kan hittas med 30.000 körkilometrar för 25000€. Nog om körkort och bilar.
Jag är tvungen att ansöka om arbetsvisum redan nu för att hoppeligen inom två månader ta emot ett godkänt visum. Visumet tillåter endast ett deltidsarbete=40h/vecka. Jag har inte möjlighet att ansöka om heldagsarbete. I praktiken är inte det genomförbart för vår familj när jag ansvarar om vardagen med döttrarna. Först när jag har ett giltigt visum kan jag söka arbete. Strövikariat får jag ta emot, men inte privatundervisning.
Idag blev jag lycklig ägare till en japansk kokbok utgiven på engelska. (Japanese family-style recipes). Nu har jag möjlighet att testa fram japanska maträtter till våra middagar. Spännande! Först ska jag banka in alla hiraganas för att kunna handla hem de korrekta ingredienserna. Utbudet är digert. Allt från säsongbetonade maträtter till Suzuki-tabemono (Svensson-mat) och efterrätter. Det bästa med recepten är att de är mjölk- och glutenfria.