Ferdinand, sjölejonet och flodhästen

Tropiska torsdag. Tillsammans med Äldstingen klev vi upp och möttes av strålande solsken. Medan hon tittade på Playhouse Disney passade jag på att utföra en serie bakåtböjande asanas från boken Yoga för rygg och nacke. Inombords kändes det moget att ta itu med ashtanga, men jag försöker låta kroppen vila ut efter helicons senaste framfart. Skynda långsamt.
Två ivriga kockar hade jag som hjälpredor vid matlagning. Yngstingens favorit, korvsoppa, stod högst på menyn. Medan jag tärnade ingredienserna, plockade Yngstingen dem i kastrullen och Äldstingen rörde om i grytan. Finländarnas grönsak, länkkorven, finns inte att köpas i de affärer vi handlar i. I stället blev det en knack-korv "look a like", även om Äldstingen anser att de inte smakar likadant som i Finland. Själv undviker jag dessa ihopstuvade köttrester, men gläds åt att de mättar döttrarna och håller dem nöjda.
På eftermiddagen visade termometern 35 grader i skuggan och vi försökte oss på en utfärd till äventyrsparken. Ingen vind, endast stillastående tryckande värme. Den enda skugga som hittades var under parkbänkarna. De nyplanterade träden släpper än så länge igenom solskenet med sina fagra trädkronor. Våra solfjädrar gav minimal tröst. Vi slängde in handduken och sökte oss hem för att hämta simväskan och bege oss till badplatsen. Vilken känsla att få svalka kroppen i en lite, men bara lite, svalare vattentemperatur än utomhusluften bjöd på idag. Tillsammans med Yngstingen hittade vi vår oas. En enorm babypool med 30 centimeters vattennivå. Medan Yngstingen förvandlades till ett sjölejon låg jag och flöt som en flodhäst. Äldstingen däremot betedde sig som Ferdinand som just blivit stucken av ett bi. Vattenterapi i två timmar blixtrade till i rekordfart. Ett säkert tecken av förnöjdsamhet är när klockan helt tappar sin existens.
En strålande dag som denna möts vi av inklädda japanska damer. Med en solhatt, en skärmössa (som mest liknar en svetsares huvudbonad) eller higasa (=solparaply) skyddar de sig från UV-strålarna. På händerna har de svarta eller vita armbågslånga handskar. Handen som inte håller i higasa rör sig febrilt med en fläktande solfjäder. Allt detta har jag full förståelse för. Det är deras sätt att skydda kroppen och behålla sin vita nyans. Mina ögonbryn rynkas först när jag möter en solfjäder-viftande-man. Jag tittar allt ivrigare om nåt lillfinger likväl sticker ut. Man som kvinna, alla bär de små handdukar med sig som de diskret torkar bort den synligaste svetten med.
Hummerystävälleni haluan lähettää terveisiä. Täältä lähiöstä löytyy sisaruksenne. Sporttinen punainen sekä uskonnollinen valkoinen Hummeri. Tyylikkäitä ja upeita ajoneuvoja mutta toden totta, teidän värivalikoima voittaa. Musta on täydellinen klassikko.

Nedanstående länk ger en 10 minuters (suddig) flygplansvy över Osaka. Detta är vår vardag.