Summer school

Muntra måndag. Väckning till alarmet. Heja på att döttrarna skulle tugga i sig frukost. Packa skolväskorna med allt från lunchbox och teflaska till färgpennor och simattiraljer. Med regnkläder från topp till tå klev vi in till den internationella sommarskolan. Lärarna tittade förundrat på döttrarnas regnbyxor, något som inte existerar i detta uppfinningsrika land. Förundran utbyttes till förståelse efter min förklaring hur vi hanterar regnet i Finland. Lika förundrade var lärarna över att Yngstingen inte använder blöjor. En 3-åring som varit blöjfri sedan 1,5 års ålder kommer antagligen att protestera när simstunden nalkas och vattentät blöja måste påkläs. Lärarna får även en utmaning när haklappen ska användas under lunchen. Detta tygstycke har alltid varit det säkraste sättet att inte få Yngstingen att äta. Puss- och kramavskedet förlöpte överraskande bra. Att oroa sig slukar bara energi.
Medan döttrarna språkbadade i 4,5 h tog jag tillfället i akt och städade huset lite grundligare. Öronen bedövades av ljuv musik; tystnad. Att få städa är ingen större hobby, men ett nödvändigt ont. För att städandet ska löpa från början till slut fungerar det bäst att i ensamhet få skura runt. Visst saknar jag vår enormt duktiga städerska i Finland, men som expatfru landar städningen på mina axlar.
Döttrarna hade en givande första skoldag. Enligt lärarnas utlåtande var de två vandrande leenden. Hur mycket de strök mig mothårs förblir deras hemlighet. Jag är stolt att
de förstått att ta av sig inneskorna innan de kliver in i wc:n och tussar in med tofflor. Äkta japansk stil redan från småstadiet. Yngstingens klass hade pysslat bläckfiskar av muggar och Äldstingen bar hem en trollstav gjord av rispinnar, papper och band. Kreativiteten flödar.
Hemma klev pedagogen i mig fram. Yngstingen satt ivrigt och rabblade; three-four-five-six och Äldstingen funderade på färgernas engelska namn. Läromedlen vi köpt från skolan kom i perfekt användning. Vi lyssnade på sånger och sagor. Lagom vid läggdags kunde Äldstingen drilla färgnamnen. (Red-rädd, pink-hink, green-gren o.s.v). Bäst att smida när järnet är varmt.
Jag har så mycket annat att vara glad för idag: energin min muntra bror spred via Skype, hans framgång i halvmaraton (liksom många kända men icke nämnda). Deras uthållighet fascinerar mig. Mitt fadderbarns kommentar att han hoppar "rövaflash" på studsmattan. De finländska formulagasarnas placeringar. Att min man kom hem före kl 19 och vi kunde äta middag tillsammans. Delad glädje är dubbleglädje.