Choko o-dango

Tjugogradiga torsdag.
Första dagen på flera månader som termometern visade endast 20 grader. Den varma utdragna sensommaren börjar lukta höst. Då är vi långt borta från den österbottninska morgonfrosten som vi fick beskåda via Skype härom dagen.

Hittills har döttrarna gått barfota i sina sandaler. I morse skulle Yngstingen ha sockor och höstskor. Det visa sig att hon växt ur samtliga skodon. Efter skolan blev det inventering i skoskåpet och nu väntar nya skor på att få springa loss i vattenpölar.


Medan höstregnet öste ner utanför valde vi att tillreda o-dango, japanska sega risbollar. Enligt japansk tradition smaksätts dessa risbollar med sakura (körsbärsblom) eller macha (grönt tepulver). Idag fick o-dango en västerländsk choklad touch.

O-mochi (rismjöl)
Kakao
Vatten




Snurra ihop dem till 2 cm bollar.













Koka i hett vatten tills o-dango bollarna flyter upp till ytan.













Rada de klibbiga risbollarna på en grillsticka och doppa i t.ex. lönnsirap eller traditionell japansk soja- och honungssås.

Itadakimasu!

Het födelsenatt

Tårtiga tisdag.
365 dagar går snabbt när man har roligt. Min första dag som 35-åring går under titeln HET. Jag önskar att jag för alltid kommer att ha lika soliga ögon som Yngstingens avbild av mig.

Idag har det varit hett med 26 grader ute och 39 grader inne från ett 4-årigt levande element. Telefonen har dessutom gått het hela eftermiddagen. Tack för alla samtal, livskvalitén höjs i gott sällskap.

Wabi Sabi, den japanska livsfilosofins motto tilltalar mig:

"nothing lasts,

nothing is finished,

and nothing is perfect."

Nuet är det som vi har. Med kunskapen från det som varit kan vi välja hur vi vill leva idag.

Som 20-åring har vi löst världsgåtan,

Som 30-åring börjar vi fundera över den.

Som 40-åring finner vi den olöslig.

Vilken styrka att vi lär oss så länge vi lever.

Rik matkultur

Matglada måndag.
Knytkalas vid döttrarnas skola är alltid välkommet. Årligen inträffar ett antal av dessa gemytliga tillställningar. Tacksamma för att mätta magen, inhämta ny inspiration till kastrullerna hemma och för att stifta nya bekantskaper.

Den vardagliga mat som vi västerlänningar är uppfödda med uppfattas som exotiskt bland asiaterna och vice versa. Rikedom är att lära sig olika matkulturer.

I köttväg serverades bl.a. spagetti Bolognese, köttbullar och köttfärslimpa.








Asiaterna fritera mycket; ris, nudlar, broiler, grönsaker m.m. I denna värme speciellt för att "sterilisera" maten och undvika matförgiftning.















Smörgåsar börjar erövra den japanska marknaden allt mer, men har fortfarande en lång väg innan de landar på den västerländska brödvågen.

Att få se specialbeställda tunnbrödsrullar gav mig hemkänsla. Turligen har vi nordbor möjlighet att inhandla tunnbröd tack vare IKEA.











Härborta är det en utmaning att fylla en ostbricka med lagrade läckerheter samt soltorkade tomater och oliver. Även grynost till salladen inhandlas vid specialaffärer.

En ny salladsvariant med potatis, riven gurka och majonnäs tyckte mina smaklökar om. Det smakade fräsch sommar.











Japanerna är experter på att pilla ihop bakverk i miniatyrmodell.

Bra så.

Snåltanden klarar sig bra utan en XXL-storleks kakbit.

Livets park

Livsfilosoferande lördag.
Mellan mina yogalektioner passar jag på att filosofera i parken intill yogaskolan. Parken är en grön lunga som omringas av den pulserande trafiken och skyskraporna. Ett andningshål för stressade citymänniskor. En park som serverar livet.








Nygifta kliver ut från den ljuvligt lyxiga marmorvita kyrkan...för att påminnas om livet.

















Om nuet.

Vi lever idag. Gårdagen är historia och morgondagen är ännu ett oskrivet blad.

Vi ska regelbundet tanka energi för att behålla livsglädjen som t.ex. denna japan
som under eftermiddagen passade på att samla ny energi från himlen och rota sina rötter i marken.









Mitt bland cirkusen av den täta bil- och flygtrafiken finns utrymme för
lekande barn,
kärleksfulla jyckar,
vänskapliga samtal,
fotbollsturneringar,
simsessioner,
bokmalar...












Inte konstigt att en stor del av Osakas 10.000 hemlösa bor i parken, med eller utan tak.

Livets park!

Månbeskådning

O-dango onsdag.
I Yngstingens klass har de idag bakat Tsukimi dango till mellanmål. Denna risläckerhet inmundigas medan man beskådar fullmånen. I september lyser fullmånen, Chushu no Meigetsu, som starkast. En symbolisk tidpunkt när sommarens hetta möter den krispiga höstluften.

Japanerna samlas för att beundra månens ljus och tolka månbilden. De dekorera vaser med pampasgräs och ställer fram säsongfrukter såsom äpplen, päron, persimon och vindruvor. I skenet från månen beger de sig ut för att fotografera. Vem ska plåta den vackraste vyn över månen och Pampasgräset?!

Yngstingen var stoltare än stolt att ikväll stå på köksstolen och blicka upp mot himlen. Månen -den binder oss samman oberoende av var i världen vi befinner oss.

Japansk trädgård

Mumma måndag.
Idag har det firats Keiro no hi i Japan. Under denna nationella lediga dag är de äldre i fokus. Man visar dem respekt och önskar dem ett långt liv.

Eftersom vi inte har äldre släktingar att uppvakta, på denna sida av jordklotet, blev det kvalitétstid med familjen i den alltid estetiska japanska trädgården.

Ernst Kirschteigers fenomenala uttryck MUMMA paketerar in den inspiration jag inhämtat under dagens lopp. Med en kombination av sten, mossa, barrväxter, vatten, plankor, cement och järn åstadkommer man mycket.









































































































































































































































Dagen till ära ordnades ett privat bröllop i parken efter stängningsdags. Vilket kanonbra ställe att säga JA till sin älskade.

Värmande lördag

Luftfuktiga lördag.

Det märks att det är höst. Luftfuktigheten har sjunkit, likaså temperaturen. Celciusmätaren kommer inte upp till 30 strecket om morgnarna och luftfuktigheten hålls under 50 %. Japanerna börjar bli förnöjda över att få njuta av sin favoritårstid; hösten.

På tåget in till centrala Osaka såg jag den första yllemössan sticka ut bland morgonens tågressenärer. Dismolnen låg tunga över skyskraporna från arla morgonstund, vilket är en föraning på värmen som komma skall.



Mellan mina yogalektioner passade jag på att äta lunch ute i parken. I skuggan...såsom de tvättäkta japanerna.

















Så pass japaniserad har jag blivit att jag glömt att det undantagsvis finns japaner som ÄR soldyrkare.











Soldyrkaren kanske ledsnat när utomhuspoolerna stängt för säsongen och vattnet blivit grönt...

















...och vantrivs i en klorfylld inomhusbassäng.













Döttrarna gör allt annat än vantrivs. Denna vecka har de förtfarande plaskat på i vår utomhusbassäng och dagligen i skolans simbassäng.

I kväll uppsökte vi den nyöppnade koreanska barbequerestaurangen 100 meter från vår ytterdörr. Numera har vi möjlighet att få sommarfeeling året runt med värme och grilldoft.









Den absolut viktigaste värmekällan. Hjärtat.
Det värmer våra hjärtan, stora som små, att vi har vänner.
Tack för att ni finns, om än på andra sidan Tellus.

Japansk renlighet

Tvättande torsdag.

Japan är rent.
Med tanke på att det bor 135 miljoner människor i landet, är det skinandes rent. Fakta är:

Japanerna är renliga av sig.

Allt de gör, sker med bästa precision. Om det då är elarbeten, asfaltsanlägging, rörmontering osv. Inga elavbrott, gatublockeringar eller vattenstopp har vi upplevt under det gångna året...då är vårt hus bland de första på ett nybyggt område.



Alla bilringar spolas av innan fordonen kör ut på gatan från en byggplats. Därefter spolas gatan ren för att avlägsna eventuella språavlämningar.

Denna sysselsättning trivs också hemmafruar med även om deras hus inte är ett arbetsfält. Medan de vattnar blommorna passar de på att skölja gatavsatsen framför huset.






Alla drar sitt strå till stacken, oberoende om det är nybygge eller rivningsobjekt. Bygget inlindas med presenningar för att visa hänsyn till närområdet.

Plank installeras, på tomtgränsen, inte en gatufil utanför arbetsfältet. Arbetet utförs med största diskretion.






I morse märkte vi dock när gatusoparna drog förbi, först med vattenspridaren...













med uppsamlaren hack i häl.

Gatorna lyser tomma från fastklibbade tuggummin, godispapper och tobaksfimpar. Det plockar varje medborgare med sig till de allmänna skräpkorgarna...som töms i god tid innan de svämmar över.







Andra uppsamlingspunkter finns utanför alla mataffärer. Skild sortering för äggkartonger, styrox- och mjölkförpackningar samt plastflaskor.

Varannan onsdag placerar vi ut korgar på gatan för insamling av metall, glas, paff, tidningar, kläder och icke brännbara föremål. Skrymmande föremål kräver byråkratiska åtgärder och tommare plånbok.

Tisdag och fredag sätt köksavfallet ut på gatan i speciella insamlingspåsar. Insamlarna lämnar kvar det brännbara skräpet om påsen har fel logo. Ordning och reda! Och ingen japan vill vara den som pantar på en stinkande skräppåse i denna värme eller vill ha påsen sönderhackad av hungriga fåglar.

Flaggan i topp för omsorgsfulla medborgare!

Nani ga suki

Traskande tisdag.

Ibland undrar jag hurudan fostran Yngstingen får. Svaret borde jag veta av att själv vara lillasyster.

Sedan hon föddes har hon hängt med. Friskt tar hon sina egna svängar när hon blir led av att följa storasysters färdigplogade väg.

Numera traska hon in till skolan och uppsöker klassrummet ensam. Bland 750 elever drunknar hon och ser mera ut som en vandrande skolväska än en nordisk, blond och 100 cm lång 4-åring.

Efter skolan tar hon hem sina klasskamrater, precis som storasyster. Leker som om hon känt dem från BB. Inget trots eller krångel.

Böcker läser hon med sitt egna författande. Skriver brev till farmor, läraren och kompisarna. (Stavningen hjälper storasyster till med). Sjunger Barbiekaraoke, spelar på datorn och städar sitt rum. Klädtrenden väljer hon själv om det inte finns likadana plagg som storasysters. Hon får en extra dos japanska om dagarna genom att delta i storasysters japanska hemuppgifter.

Vad behövs vi föräldrar till?
Vår "lillasyster" har aldrig varit liten.
Nani ga suki (Vad tycker du om?) -mig själv, svarar Äldstingen.
Den kanske viktigaste fostraren, om än indirekt.

Dansfestival

Låtiga lördag.
I morse när jag klev av tåget möttes jag av ett färgglatt folkhav. De annars strikt svartklädda businessmännen blev plötsligt osynliga. Ungdomar klädda i alla tänkbara färger och dräkter hade destination:

Ogimachiparkens dansfestival.












Dessa tonåringar var snabba att posera väl jag plockade fram kameran.

















Mellan mina yogalektioner passade jag på att vara kulturell och njuta av de vackra dansuppvisningarna medan jag "badade".

Jag har suttit i svalare finländska bastun än den hetta som skuggiga parkbänken erbjöd. Värmen mitt inne i centrala Osaka är helt annan än ute på "landet" där vi bor. Höghusen lyckas isolera hettan och asfaltvägarna förvandlas till värmelagrande kaminer.

Värmande minnen att tänka på när decemberkylan tränger in i benmärgen.






Mina ögon fick bada i glädje.

Dansarnas brinnande intresse gick det inte att missta. Sprakande energi med de dynamiska svängarna ihopknutet med gruppernas sammanhållning.













Japansk estetik finns med från vaggan till graven.


















Dance power -där kropp och själ förenas.


















Denne unge herreman hade koll på taktsinnet.