Traskande tisdag.Ibland undrar jag hurudan fostran Yngstingen får. Svaret borde jag veta av att själv vara lillasyster.
Sedan hon föddes har hon hängt med. Friskt tar hon sina egna svängar när hon blir led av att följa storasysters färdigplogade väg.
Numera traska hon in till skolan och uppsöker klassrummet ensam. Bland 750 elever drunknar hon och ser mera ut som en vandrande skolväska än en nordisk, blond och 100 cm lång 4-åring.
Efter skolan tar hon hem sina klasskamrater, precis som storasyster. Leker som om hon känt dem från BB. Inget trots eller krångel.
Böcker läser hon med sitt egna författande. Skriver brev till farmor, läraren och kompisarna. (Stavningen hjälper storasyster till med). Sjunger Barbiekaraoke, spelar på datorn och städar sitt rum. Klädtrenden väljer hon själv om det inte finns likadana plagg som storasysters. Hon får en extra dos japanska om dagarna genom att delta i storasysters japanska hemuppgifter.
Vad behövs vi föräldrar till?
Vår "lillasyster" har aldrig varit liten.
Nani ga suki (Vad tycker du om?) -mig själv, svarar Äldstingen.
Den kanske viktigaste fostraren, om än indirekt.
Ja, precis.
SvaraRaderaAndra barnet känns som det växer upp själv.
Min minsting "pratade" med tyska barn i sommar utan att kunna ett ord tyska. Med tecken förklarade han allt.
Det där har han definitivt inte lärt sig av varken mig eller stora pojken. Vi tillhör den blyga sorten...
Visst lär de sig av sina syskon, men jag tror också att er familj är tillåtande. Så hon får ta ut svängarna utan att bli hindrad för att hon är just yngre. Heja Sue!
SvaraRadera