Sjukhusoas

Läkarlördag. På förmiddagen klev jag nykter in till sjukhuset, byoin. Förberedd på en lång dag med mycket väntetid. Mina studieböcker var nerpackade liksom lunchboxen. Den finländska sjukvården har en benägenhet att inte hålla tidtabellen. Dagen har bjudit på den ena överraskningen efter den andra. Ett minutschema som följts till punkt och pricka. Till en början var det grannfrun som tog blodprover från min arm. Miljonstaden känns inte så stor sist och slutligen. I exakt två minuter måste jag sitta efteråt innan jag fick stiga upp och gå på följande undersökning. De har tagit ultraljud på alla mina inre organ, röntgat lungorna, undersökt min lungkapacitet, tagit blod- och ögontrycket, längd och vikt, fotograferat ögonbottnen, hörseltest, ekg och det som mest vållar problem, min mage. Jag skulle dricka en vätska som innehåller bor. Därefter snurrades jag runt på en brits upp och ner och hit och dit, fram och tillbaka. Yrk, på tom mage med en 3 deciliters trögflytande vätska framkallade rysningar. Mina mungipor såg ut som om jag hade glömt att torka bort rikligt med tandkrämslödder.
Under lunchen fick jag klä av mig sjukhuskläderna och pausa på utsidan. Inte naken. Jag fick sällskap av mina älsklingar. I en lummig sjukhuspark med vattendammar glöms krämporna. Bakom parkbänken hängde pinfärska valnötter med sina luddiga taggar på trädgrenarna, persimonfrukter som inväntade mer solmognad och magnoliaträd. Vilken oas! Vi vandrade iväg runt hörnet och kom fram till en skola som hade öppet hus. Det var bara att kiva in efter tillsägelse om att desinficera händerna. Döttrarna fick gotta i sig nypuffat ris medan vi strövade omkring. Doften av nygrillade broilerspett och hopsnurrad sockervadd etsade fast sig i näshåren.
Med en lunchpaus som hette duga fick jag återgå till sjukhusregler. Dags för ytterligare undersökningar. Brösten röntgades, undersöktes med ultraljud, klämdes och svängdes. Dagens skratt kom inte bara när röntgenskötaren skulle assistera mina välammade bröst, som i princip består av två bröstvårtor. Gynekologiska undersökningen gav mig skrattsalva. Jag föstes in bakom ett skynke för att avlägsna sjukhusbyxorna. Sen skulle jag kliva upp på en brits med ett skynke fram till midjan. Där låg jag och hörde en mansröst utan att se läkaren. Trots den minsann bisarra undersökningen har jag inte genomgått en så skonsam behandling.
Nu återstår det att invänta alla tänkabara resultat som kommer med posten inom 2 veckor. En del avslöjades, men det villl jag först konsultera med min läkarbroder på mitt egna modersmål.
Sushibaren fick minsann en hungrig familj. På fyra personer inmundigades 23 sushifat (2 nigiri eller 4 maki/fat) och det mustigaste machateet jag någonsin druckit.
Hemma lossade äntligen Äldstingens Skypestumhet. Tillsammans med våra ekovänner hann vi byta tankar i 80 minuter. Det är så bekvämt. Ett samtal och så fortsätter vi där vi slutade senast. Tack för att ni finns!