Skyddsängel

Friskare fredag. Med Yngstingen stod vi på varsin yogamatta i morse. En rolig stund tillsammans med några asanas. Vilken start på morgonen se henne stå i samasthitih med handflatorna ihop och fokuserad blick. Gulliga sötnos!

Med täcket uppdraget till öronen av frossa somnade Äldstingen. I natt snurrade hon bredvid mig som en virvelvind. Huvudet på kudden, sen i fotändan för att vakna vågrät över sängen. Tamiflumedicinen är effektiv. Äldstingen vaknade och konstaterade: mamma, jag har ingen huvudvärk mera. Febern var likaså borta.
Ris, nudlar, misosoppa och äppeljuice har hållit henne i gång. Inget toabesök under hela dagen bekräftar den rubbade vätskebalansen. Ute på terassen tyckte vår tappra sjukling att det var för blåsigt, trots att höstdagen erbjöd oss 32 graders värme.

Döttrarna popsar i sig omega-3 kapslar varje morgon. Nu har det medicinskt bevisats att det ökar mottagligheten för att insjukna i denna världshysteriska influensan. Gulps! I stället för att hjälpa har det stjälpt. Något som inte stjälper i första taget är skyddsängeln. Den fick Äldstingen i avskedsgåva av hennes bästis från gruppfamiljedaghemmet. Tack! De dagar som kedjan inte hängt runt halsen har ängeln kopplats fast i sänggaveln. Ett annat kärt föremål är little pets katten själsvännen gav på midsommarafton innan flyget tog oss till Japan. Katten höll Äldstingen i handen ända tills vi kom fram. Små gester med enorm betydelse.