Good evening, Osaka!

Obana onsdag.

Under min lördagspromenad stod ett parti av pampasgräs, obana, och visade upp sin ståtliga hållning. Denna växt förknippar japanerna med höst. De plockar glatt med sig en bukett från något övergivet risfält. I hemmet sprids en äkta höstkänsla.

När höstnatten sänker sig ser gräset nästintill genomskinligt ut. Obana betyder på kanji (de kinesiska tecknen) svans eller blomma. Och visst ser det likväl ut som rörliga svansar när blåsten drar fram.

Till helgen inväntar japanerna att fullmånen ska lysa från himlen och det perfekta Obana fotografiet kan tas.
Den första bilden är plockad från nätet. Den andra är tagen med min telefonkamera.

Good evening Osaka, This is Finland calling. Kvällens räddning blev ett samtal från min rosa vän. Tack! En underbar person som ständigt lockar fram leenden. Vår historia började som grannar i teknologbyn och har mognat allt mer under åren. Oberoende av distans har vi alltid fortsatt där vi senast slutat.

Äldstingen har nästintill klivit längs med väggarna idag. Hon är utvilad och redo att återgå till skolarbetet i morgon. Ihärdigt har hon jobbat med alfabetet och lärt sig ännu flera ord. Mammas sällskap är inte lika spännande mera. Bättre blev det inte av att hon fick hem en dödstrött lillasyster som sällskap på eftermiddagen. I morgon får hon sprida sin energi bland jämnåriga. Själv glädjs jag åt att kunna återgå till vardagen och mina studier. Vaihtelu virkistää!

B-I-N-G-O

Tilltalande tisdag.

Min planerade morgonyoga krympte från 60 till 30 minuter. Bra även så. Med barn vet man aldrig hur en dag varken börjar eller slutar. Plan A kan inom en bråkdels sekund forsera till B-nivå. En mysstund med Yngstingen i soffhörnet var en gyllene avslappning.

Nu när Yngstingen inte fått svinsymptom har hennes närvaro i The exited foxclass återupptagits. Min förvåning över personalens positiva läggning. De tackade över att jag kom med Yngstingen, så att hennes "studier" kan fortlöpa. Under en dag sker så mycket i de små hjärnorna.

Äldstingen har, trots god hälsa, fortfarande skolförbud p.g.a. inkubationstiden. Under förmiddagen ringde rektorn och ville följa upp hennes situation. Visserligen förstår jag hans sätt att "skydda" de andra eleverna, men likväl en vänlig gest. Som lärare har jag endast bevittnat rektorer som ringer hem till föräldrar p.g.a. mindre trevliga samtal. Det tar tid att komma in i ett annorlunda tankesätt. En internationell utbildning i ett japanskt samhälle. Än hur väl jag som lärare försökt ta hand om mina elever har jag inte personligen erbjudit att föra hem läxor. I Äldstingens fall är det endast frågan om förskolan och inte gymnasium. Allvar från småstadiet.

Äldstingen har idag sysselsatt sig med att skriva siffror på bingobrickor. Siffrorna börjar allt oftare skrivas "rätt" väg. Självmant satt hon och fyllde i 24-rutors brickor upp till talet 120.
I flera etapper satt hon och underhölls av denna sida. Alfabetet nöttes in, läskoden liksom nya engelska ord. Tre flugor i en smäll. Hon trivdes utan att belastas av den pedagogiska biten.

Min egna pedagogiska situation har stagnerat. Hälsan kommer alltid i första hand. Katakanatecknen fick en intensiv start, men avstannade pladask. Kanske jag på torsdag får omstart på japanska språkets alla tecken?!

Med många bollar i luften kommer de närmaste veckorna att vara extra intensiva i vårt hushåll.
Då tröstar jag mig till Yogananda:

Live simply and take life more easily.
Happiness lies in giving yourself
time to think and to introspect.
Be alone once in a while,
and remain more in silence.

Happy birthday, mommy!

Mångårige måndag.

Jag vaknade med en smällande huvudvärk, vilket hör till ytterligheterna. När min man även berättat att hans natt varit förfärlig drog vi slutsatsen att Tamiflumedicinen gör sig påmind. Inte undran att Äldstingen sovit oroligt de senaste nätterna. Ett skönt pulserande och svettigt yogapass pressade ut medicingiftet och skallen blev kristallklar. Otroligt vilken stank en medicin kan spy ut och vilken fräschhet sänker sig över en svettig kropp. Underbart, även om det låter bisarrt!

Äldstingen som blir allt kryare konstaterade att hon inte är lika sjuk mera, men ändå inte frisk när hon kan smitta. Jag är mittemellansjuk, sa hon. Fenomenalt ord!

Yngstingen filosoferade över hur man gör fotspår. Den fysiska förklaringen gick galant hem, men den djupare. Ja, hur gör man fotspår?! Dagen till ära kanske genom att se tillbakas på hur man spenderar sina levnadsår. Det är inte åren som gör livet, utan livet som gör åren.

Senaste vecka förklarade Äldstingen att hennes klasskompis kom med farmor till skolan. Så föreföll det i hennes ögon. Sanningen är annan. Det var klasskompisens mamma, ingen annan släkting. Vi är så gamla som vi känner oss. I detta land är det acceptabelt att öppet prata om åldern i motsats vad vi i norden uppfostras med, speciellt bland kvinnor.

Under våra tre månader i Japan har min ålder satts på prov. I yogavärlden träffas vi utan barn eller partners. Vi sammansluts som yoginis, inte som föräldrar, singlar eller hundägare. Plötsligt är vi jämnåriga. Varje gång jag berättar om mina döttrar. Då händer det. I tystheten talar kroppsspråket allt. Min ålder har tydligen fått mååånga år på nacken av några få ord.

Att åldras är vackert. Jag skulle inte vara den jag är idag utan allt jag genomlevt. Mycket sorg och rädsla, men också vardagliga glädjestunder och festliga höjdpunkter. Tänk att igen få ta emot ett nytt år och se vart vägarna leder mig. Nyfikenheten över livet finns alltid med.

The value of life
does not depend upon
the place we occupy.
It depends upon
the way we occupy that place.

Dagens gerberabild har min älskades syster sänt. Tack! Min passion för blommor vill jag åldras med liksom yogan. Det finns ingen bättre och billigare pensionsförsäkring än att yoga. Läste idag om Pirkko Mannola som ashtangat i åratal, men nu funnit sin väg till hot-yoga.
Citerar henne:
Många är rädda att gå till salen:
Man glor på mig!
Fläsket syns!
Jag täcks inte svettas!
Allt är onödiga svepsjäl.
Alltså ner med grejerna i kassen och kurs framåt!

Spindel- och råttsafari

Sammansvetsade söndag.

Vi är i slutet av september och jag promenerade till tåget i 28 graders värme. Härligt! Min uppmärksamhet väcktes av ett enormt spindelnät. Tack och lov var det en annan spindel som satt fast och inte jag. Inte en tarantella, men en 4 centimeters spindelkropp. Spindelns arbete var värt mödan. Fångsten hade lyckats liksom konstverket som glänste i morgonsolen.

Ashtangan var tuff idag. Vi körde igenom serien nonstop, med endast få justeringar av läraren. Redan vid den tredje solhälsningen gjorde sig mjölksyran påmind. Kroppens balans har rubbats denna vecka. Det var skönt att svettas ut alla toxiner liksom odören från tamiflu-medicinen. Minska spänningar för att blodet ska löpa fritt i ryggraden och hjärnan får den impuls som krävs. Mitt låga blodtryck (82/52) spökar alltid vid introduktionen, för att sedan släppa efter ett antal solhälsningar. Tack och lov är läraren medveten och kollar med mig titt som tätt. Hemma har fåtöljen fått fungera som stötdämpare när det svartnat för ögonen. Pranayama är jag beodrad att inte utföra i min ensamhet.

I väntan vid tågstationen bongade jag in en råtta. Osakas tåg är namngivna i färglinjer. Den rosa linjen står för alla love-hotels längs med banan, röda och lila för venerna, stadens livnäring. (Osaka har 2,5 miljoner invånare, men dagtid trampar 3,7 miljoner omkring i staden). Den gröna linjen tar sig genom många parker. För att komma in till centrala Osaka och yoga tar jag den bruna linjen. Tåget kör genom stadens smutsigaste områden. Endast en grafitimålning har jag observerat samt dagens råtta. Husen längs med tågbanan har många år på nacken och skulle behöva restaurering. Mig stör det inte eftersom mina tågresor fördriver jag med näsan i en bok.

Söndagsmiddag åt vi på en teppanyaki restaurang, 200 meter från vårt hus. Äldstingen tog ensamrätt på risskålen och Yngstingen slukade i sig bläckfiskarna. Jag överlät inälvsfatet åt min älskling (efter en provsmakning). I kunskap om att han under en affärsresa har fått äta grisanus och tjocktarmen, vill jag gärna veta vad jag tuggar i mig. Fyllda auberginer blev en av middagens bästa smakupplevelser även om de hade ostgratinering (laktastabletterna glömdes hemma). I skrivandets stund ser min mage ut att befinna sig i fjärde månaden. Innehållet är dock annat.

Kvällens ära går till grannarna i Finland. De hade ordnat så att fammo och faffa fick se sina barnbarn via Skype. Tack! Döttrarna var i eld och lågor att få återse sina farföräldrar efter tre månaders separation. Min älskling verkade även rörd av att få tala med sina kära öga mot öga.

Bergsbestigning med bil

Luftande lördag. I natt hade jag en boxare till sängkompanjon. Armar och ben som flaxade helvilt omkring. Säkrast var det att grabba tag i sjuklingens hand för att förmedla lugn och ro.

Turligen kunde jag för en gångs skull kliva ut och yoga på terassen. I normala fall vill jag inte störa döttrarnas morgonsömn, eftersom de bägge har glasdörrar ut till terassen. Nu när min älskling sovit i prins(ess)bädd kunde jag kliva ut i morgonsolen. Det blev mjuka asanas från en workshop min yogamentor höll senaste höst. Tack! Stelheten själv hade klamrat sig fast, men ack den som ger sig.

Posten kom med uppiggande brev dagen till ära. Själsvännen hade pysslat och skrivit ett brev till döttrarna. Timingen kunde inte ha varit lämpligare. Äkta xylitoltuggummi kommer de gladeligen att idissla de närmastaste dagarna. Våra ögon fick även läsa den vackra versen som 77-åriga stålfaster sänt:

Riktigt goda vänner,
av allra bästa slag,
de märker hur man känner,
de finns där varje dag.
När livet ler och leker,
och när det känns som bäst,
så vill man va tillsammans
med dem man gillar mest.

På eftermiddagen passade vi på att lufta oss med en bilutfärd. Lite miljöbyte för sjuklingen utan större ansträngning. En 10 minuters bilväg och vi är vid bergen. Mäktigt! Vägarna blev allt smalare och krokigare desto högre vi tog oss uppför bergen. Hyrbilen fick minsann extra arbete under motorhuven. Yngstingen vaggades till sömns av allt svängade. Turligen har Vitzen servostyrning, annars hade bicepsen fått ett mjölksyrapass.

Tävlingscyklisterna tog ändå priset. De trampade ihärdigt uppför de branta backarna för att sen glida nerför i turbofart. De måste ha hickat till när vi körde förbi. Våra huvuden snurrade fram och tillbakas med öppna munnar av det fenomenalt vackra landskapet. Naturligtvis med kameran i högsta hugg. Nästa gång klistrar jag fast videokameran på biltaket. Till bergen blir det flera utfärder. Först att uppleva höstens målning av löven coh sedan se vyerna som öppnar sig bakom de nakna träden i vinter.

Skyddsängel

Friskare fredag. Med Yngstingen stod vi på varsin yogamatta i morse. En rolig stund tillsammans med några asanas. Vilken start på morgonen se henne stå i samasthitih med handflatorna ihop och fokuserad blick. Gulliga sötnos!

Med täcket uppdraget till öronen av frossa somnade Äldstingen. I natt snurrade hon bredvid mig som en virvelvind. Huvudet på kudden, sen i fotändan för att vakna vågrät över sängen. Tamiflumedicinen är effektiv. Äldstingen vaknade och konstaterade: mamma, jag har ingen huvudvärk mera. Febern var likaså borta.
Ris, nudlar, misosoppa och äppeljuice har hållit henne i gång. Inget toabesök under hela dagen bekräftar den rubbade vätskebalansen. Ute på terassen tyckte vår tappra sjukling att det var för blåsigt, trots att höstdagen erbjöd oss 32 graders värme.

Döttrarna popsar i sig omega-3 kapslar varje morgon. Nu har det medicinskt bevisats att det ökar mottagligheten för att insjukna i denna världshysteriska influensan. Gulps! I stället för att hjälpa har det stjälpt. Något som inte stjälper i första taget är skyddsängeln. Den fick Äldstingen i avskedsgåva av hennes bästis från gruppfamiljedaghemmet. Tack! De dagar som kedjan inte hängt runt halsen har ängeln kopplats fast i sänggaveln. Ett annat kärt föremål är little pets katten själsvännen gav på midsommarafton innan flyget tog oss till Japan. Katten höll Äldstingen i handen ända tills vi kom fram. Små gester med enorm betydelse.

Tamiflu

Tröstande torsdag. I natt var det hett i sängen. Jag hade sällskap av en kokandes het 6-åring. Min älskling fick sova Törnrosasömn. Natten igenom har jag hållit hennes hand. Genast jag tappat greppet har en sökande hand borrat sig fram. På med täcket när frossan slagit till, bort med filten när svetten trängts ut. Stackars liten.

Tack och lov sov bägge döttrarna 12 timmar. När Äldstingen vaknade och började kasta upp fick jag nog. En snabbtitt på nätet om svininfluensans symptom. Glasklart. Jag kunde inte ringa min trofasta läkare, brorsan, p.g.a. natt i Finland. Det blev ett samtal till privatkliniken.

Intraskandes med en likblek och spyfärdig Äldsting. Yngsting kom i släptåg med spypåsen.
En lång topsy ner i näskanalen visade positivt för influensa A. Tamiflumedicin ska påbörjas snabbare är snabbt. Detsamma gäller oss övriga familjemedlemmar. Ett återbesök blir det för att se om det blir grönt ljus för skolan nästa torsdag.

Med småbarn lär man sig ta dagen som den kommer. Härborta har vi inga mor- eller farföräldrar som reservplan. Så länge jag har energi till att vara spindeln i nätet torde det löpa. Även om dagen slukat min energi, lyckas guldgrynen värma mitt hjärta. En mysstund i soffan med töserna. Massera små tår tills John Blund anländer. Dessutom lyckades jag träffa min älskling vid tröskeln för att köra iväg på uppdrag under kvällskvisten.

Remonsupu

Omhändertagande onsdag. Dagens planerade utfärd inhiberades. Tanken var att åka till bergen för att beskåda aporna som visar sig denna årstid. Äldstingen visade tecken på att allt inte stod rätt till. Om inte ens glass låter lockande, då är något galet. Jag gav henne en helkropps massage för att ta bort spänningarna. En förvandling från fiolsträng-spänd till spagettislö.
En seg huvudvärk och sår hals ledde till stigande feber.

Nu skulle det sitta bra med egenkokad svartvinbärssaft. Det mest saftliknade preparatet har vi hittills köpt vid IKEA. Lingonsaft (50% socker). Annars får vi nöja oss med juicer från olika frukter, utan tillsatt socker. Tack och lov dricker Äldstingen kall te, mugicha, gjort av rostad korn. Naturligtvis koffeinfri. Även kall grön te klunkar hon gladeligen i sig. Yngstingen, vår kobeundrare, håller sig till mjölk.

I stället för apdag har vi fått mysa tillsammans på hemmaplan. Ligga i sängen och filosofera. Koka citronsoppa med marängbollar. Äldstingens aptit har förstås inte inte löpt. Endast två marängbollar har slunkit ner och lite chips. Ett besök av Jehovas vittnen, som lovade sända en engelskspråkig budbärade. Njutit av gräsdoften som spridits till vårt hus från trimmade dikskanter och äppledoft. Lagom tills äppelmoset var färdigkokat hade döttrarna tagit natt.

Silver week, som avslutas i dag, har bringat kvalitétstid för familjen. Utvilade och redo att ta emot vardagen i morgon, i alla fall min älskade. Jag får inhibera mina japanska lektioner och ta hand om vår sjukling. Med 38,5 graders feber blir det ingen skoldag och absolut ingen simning.

Denkisojiki

Totalstädade tisdag. Att få slappa i soffan med en pinja colada och älsklingen som masserar fötterna känns himmelskt. Ingen chans att somna när underhållningen i tv heter Bond. James Bond. Ett kärt återseende av Casino Royal fram till småtimmarna.
Under mina tågresor till yogashalan har jag läst Michael Cunninghams "The hours". Nu återstår det att beställa filmen från Amazon och se fru Kidmans Oskarinsats. Böckers innehåll har alltid en tendens att fascinera mera än filmen. Få se hur utgången blir i detta fall?!
Kompanistädning rådde i vårt hushåll under förmiddagen. Inte med samma millimeters-nogrannhet som i militären, men mera än bara dammsugaren, denkisojiki. Yngstingen hade skattjakt under sängen, Äldstingen inventerade i sina pyssellådor och röjde av skrivbordet. Själv tog jag tag i föremålen som har en tendens att vandra iväg och polerade bort bacilluskerna i vc. Min älskling dam(m)sög och torkade golvet. Golvmoppen + karlakraft = skinande-rent-golv.
Döttrarna är ständigt fastklistrade vid sin pappa, som de normalt får träffa knappt två timmar innan sängdags en normal veckodag. Snart har de byggt en hel legostad och spelat igenom alla tänkbara spel. En pappersbilbana tillverkas i glatt samarbete. Lillasyster färglägger bilarna, storasyster klipper ut fordonen och deras pappa limmar.
Jag får desto luftigare svängrum för en gångs skull. Att softa på spikmattan och studera Hatha Yoga Pradipika är inte fy skam. En vettig och förståelig bok. De hittills beställda studieböckerna har varit engelsk översättning av sanskrit. Obegripligt.
Döttrarna jublade när posteljonen kom med mina yogamaterial, inför studierna. Yogablocken blev hinderbana och mattan satsbräde. Turligen hade de varsitt block när de kom på att stå i triangeln .
Vår hyrbil bjuder oss på ständiga skratt. Att den heter Toyota Vitz i Japan är i sig en vits. Automatväxlad med 1 liters motor. Motorljudet låter minsann ansträngt i en fart på 60 km/h. Överhastighet körs inte med detta fordon. Chansen att få hörselskador är större än risken för böter. Det viktigaste är dock att den tar döttrarna till sina respektive skolor. Att denna Toyota Vitz är rankad som Japans tredje mest sålda bil måste vara ett vitsskämt. Toyota Prius toppar statistiken p.g.a. att japanerna vill köra en hybrid och ekovänlig bil.

Silver week

Motiga måndag. Vi sov alla djupt tills Yngstingen väckte oss 9.05. Skönt med sovmorgon, speciellt en måndag. Morgonyogandet skötte döttrarna om tillsammans. Den ena asana efter den andra. Underhållning för oss föräldrar.
Japan firar golden week i maj och silver week som bäst och avslutas på onsdag. På torsdag återgår alla till vardagen.
Att det är lov märks knappt. Kanske lite färre japaner i farten, men affärerna rullar på som vanligt.
Idag äras de äldre, keiro no hi. I detta samhälle fungerar hierakin efter åldern. Diskussionen uppläggs efter åldern. Till en äldre person tilltalar man inte likadant som en jämngammal eller yngre.
I morgon firas mellandagen, kokumin no kyujitsu. Dagen som infaller mellan keiro no hi och shubun no hi är alltid ledig.
På onsdag firas hösten, shubun no hi. Japanerna tar emot en ny årstid och firar att dag och natt är lika lång. (Höstdagjämning). Många åker till gravar eller passar på under denna silvervecka att resa runt i landet.

This river is full of illusion, passion, and sorrow,
and only by crossing to the other shore
can one gain enlightenment and enter nirvana.
It is said that, when night and day are equal
the Buddha appears on earth to save stray souls
and help them make the crossing.”

I 29 graders värme har vi firat dagen i äventyrsparken tillsammans med andra semesterfirande japaner. En fröjd för ögat att se pojkar spela baseball med sina pappor, köra mikrostyrd bil, drakflygning, tennis, fotboll, grodyngeljakt i dammen eller en hund glatt springa efter husses frisbee. Aktiviteter för alla utan någon som helst trängsel. Yngstingen träffade t.o.m. sin dagiskompis. I går blev hon lycklig ägare av ett par gröna grodskor. I affären passade storlek 15 (skostorlekar efter cm). Utanför affären ville hon kliva i grodorna. Till vår förvåning upptäckte vi att de förde ett pipande ljud för varje fotsteg. Lätt att hålla reda på henne, men ingen fröjd för örat. Min älskade har ikväll hittat proppen som eliminerar ljudet. Få se om det är Yngstingens tur i morgon att vara lika motig som Äldstingen sportat med idag. Sur, surare, surast. Ibland behövs dylika dagar för att rensa intrycken. Vi föräldrar får tålamodsövning.
En tillbakablick från gårdagens konstutställning. Medan döttrarna satt och målade dyker en ung japansk man fram till oss. Är ni från Sverige? frågar han med äkta rikssvenska utan asiatisk brytning. (En familj med fyra blonda skallar skiljs snabbt ur mängden här över). Gissa vår förbluffning!? Det visade sig att han spenderat ett utbytesår i Sverige. Vi fick plötsligt höga krav att lära oss japanska. Än hur vi står på våra huvuden tror jag inte att vi presterar japanskan lika klockrent, inte ens inom två år. Igen får jag konstatera: övning ger färdighet. Smilbanden fick töjas ordentligt när jag öppnade mailet från min guldvän. En bild säger mer än tusen ord.

Här får du reda på varför pojkar behöver föräldrar.
När ena dottern varit motig har den andra stöttat oss. Dagen har hållits i balans; Yin och yang, prakriti och purusha, Shakti och Shiva, ida och pingala kalla det vad som helst. Vid tandborstningen brukar min älskade först låtsas ta ut tandtrollen ur Yngstingens mun. Därefter stopps de ner i byxfickan. Sen blir det tandborstning så löddret rinner. I kväll frågade Yngstingen nyfiket: Kittlar det i fickan? Min älskade förstod noll. Tandtrollen, skarvade Yngstingen i.

Aqua metropolis

Stirrande söndag. Ashtangayogan hade idag tyngdpunkten på grundteknik. Ett mindre svettframkallande pass, men ack så viktigt. Slarv i yoga innebär smärta förr eller senare. Medan vi kämpade med navasana berättade läraren: för att ta båten (navasana) till sluthamnen för att finna ro, får ni räkna med en stormig färd. Maglåset har en tendens att inte orka fram till slutmålet än så länge. Övning ger färdighet.
Yogashalan ligger strax intill Tenjinbashi-suji, en taktäckt 2.600 meter lång oas med småaffärer. Det skulle bli familjens utflykt dagen till ära. Ströva omkring och njuta. Vid affärsslingans början fick våra ögon syn på vattenutställningen, Osaka aqua metropolis. En 52 dagars utställning om livet vid en flod. Dit styrdes vagnen och det blev istället dagens strövarplats.
Vi har fått se japanernas ekologiska konstverk i alla dess otänkbara former. Döttrarnas favoritkonstnär hemma i Finland skulle säkerligen ha uppskattat denna tillställning. Slitna fotbollsskor var ihopsydda till ett "koskinn" (mattan som finns i en del vardagsrum). Klädhängare bildade det ena vackra konstverket efter det andra. Plastflaskor var ihoplimmade till stora båtar. Väggfasader av gjutna handavtryck. Gamla leksaker sammanplockade till diverse figurer. T.ex. som dinosaurien nedan.
Döttrarna lekte i sandlådan som de aldrig sett sand förut. Där fick vi beundra sandkonstverk av kända världsbyggnader. Vilken skicklighet!
I en monter fick döttrarna själv vara konstnärer. De serverades en 1 meters cellofanbit. På den fick de måla med vit färg. Sen knöts tre ballonger fast i konstverket och fördes i ett mörkt rum. I mörkret såg det ut som svävande vita figurer. Eller gumma och hus i Äldstingens fall. Regndroppar på en låda för Yngstingen. Fantastiskt vackert av enkla medel!
Vår kulturella dag bringade inte bara stirrande blickar hos oss vuxna utan även för våra diamanter.

Jordbävning

Långtråkiga lördag. Dörrklockan ringde, 9:00, just som jag avslutat mitt qigongpass ute på terassen. Den samlade energin kom väl till pass. Grannens flicka som varit hos oss de senaste dagarna hade nu med sin övernattande klasskamrat. Can we come and play WII? Grannflickan kan japanska, engelska och kinesiska. Klasskamraten talar thai med sin pappa, japanska med mamman och engelska i skolan. Språkbad.
Förmiddagen snurrade fram så jag knappt hann med. Flickorna pendlade mellan våningarna, upp och ner. Först när min älskade bjöd på nystekta plättar blev det en stunds lung och ro.
Veckoslutsförmiddagarna är heliga för mig. Då kan vi slappa och njuta av friheten utan minutschema. I morse blev andra bullar.
Sen. När dörren slog igen och töserna söte sig hem. Då. Långtråkiga lördag. En dag utan några som helst planer. Bara ligga och spotta i taket om vi så vill. Det behöver inte bara vi vuxna utan likväl våra döttrar. Det är så hälsosamt att ha det "tråkigt". Skönt att inte behöva fräsa iväg med bilen eller springa på ärenden. Vilodag i eget hus.
Terassen var varm och blåsig från tidiga morgon. Blåstens styrka tilltog allt längre dagen förlöpte. Tyfonen som uträknats att idag dra in över Tokyo har turligen stannat en bit ute till havs. Även om dagens vindstyrka inte kom upp till 50m/s har vi mest hållit till på insidan.
Vi sussade sött medan nattens jordbävning slog till. Endast 2 på richterskalan. Dagtid skulle vi inte ha noterat det trots ett vaket tillstånd. Igen blir vi påminda om att säkerhetsutrustningen för jordbävningar och tyfoner är oinhandlad. I garderobsgolvet finns vår reservkyl.
Gårkvällens premiär av Flickan som lekte med elden får vi njuta av i december på dvd. Min älskade läser som bäst del 2 av Larssons triologi. Små avslöjanden släpper han för att gnabbas med mig. Vi väntar ivrigt på att bänka oss i soffan och se uppföljaren av Män som hatar kvinnor.
Svärmor var bortrest igår under sin 70-årsdag. Idag fick vi ringa och gratta. Döttrarnas skickade paket hade konstigt nog inte hunnit fram. Bättre sent än aldrig. 70-åringen hade blivit bjuden på konditori av sin man när de anlände från spa-resan. Deras kaffekalas kostade sammanlagt lika mycket som en tårtbit från dagens bild.

Rullande äpplen

Fräscha fredag. Döttrarnas klasskamrater kommer klädda i långärmat medan de själva går med ärmlösa toppar. För oss finländare är det ännu högsommar medan ortsborna plockar fram stickatröjor i 25 graders värme. Lite konstigt att se affärerna dingla med tjocka vintermössor och -vantar. Redan?!
Min älskade anländer hem svettig av cykelfärden, men inte drypandes genomsvettig såsom någon vecka tillbakas. Hösten har anlänt och löven börjar tappa sitt klorofyll för att så småningom trilla ner på marken.
Denna vecka har Yngstingens klass forskat om insekter. Klippt och klistrat färgglada tusenfotingar, studerat baggarnas liv på video och i trädgårdslandet medan de hade skördefest. I går kokades mat av skolans egna tomater, gurkor, äggplantor, paprikor och morötter. Ekologiskt och lärorikt. The excited class fox har också gottat sig med att använda marshmallows i cookinglesson. Veckans bokstäver har varit y och z med tillhörande ord.
Äldstingens klass har fokuserat sig på vokalen A och likadana ord t.ex. fat cat hat. Sinnesområden har utvecklats denna vecka till hur saker känns (soft, hard, heavy, light, rough, slippery). I matematik har de undersökt siffermönster och mönster i närmiljön. Skolan har ett enormt bibliotek (större än vårt huvudbibliotek i vår finländska hemkommunen). Varje vecka lånar förskoleeleverna varsin bok. Denna vecka har de dessutom dagligen fått med sig hem en bok att lyssna på. De som redan kan läsa får ha föräldrarna som åhörare. Otroligt, de yngsta är 5 år.
Jag kände mig som en äkta Svensson idag. Veckoslutshandla på en fredag. Affärsresan fick ett abrupt slut. Härborta kör man inte omkring med gigantiska kundvagnar. De rymmer två korgar. En upptill och en under. Parkeringsplatsen har tre vakter. Tack och lov har jag backandet under kontroll. Värre är det att komma ihåg att fälla in sidospeglarna p.g.a täta parkeringsrutor.
Parkeringsvakterna fick en annan mission när jag kom ut med varorna lastade på vagnen. Två överfulla IKEA kassar, en tredje på axeln samt en äppellåda. I den branta nerförsbacken testade äppellådan sina egna hjul. Rullningen var fenomenal när 25 röda äppel fyllde infarten till affären. Snabbare än snabbt hade jag alla äpplen tillbaka i lådan av de kvickaste vakter jag beskådat. Service kallar jag det. Parkeringsvakterna beklagade över att de inte hunnit och assistera mig. Kärran rullade en av vakterna till bilen, lyfte väskorna i bakluckan och tackade för sig när han gick iväg med kundvagnen.
Hemma sprids nu den underbaraste fräscha doft av de röda godingarna. Deras hemfärd går till historien med ett brett leende på mina läppar samt stor tacksamhet.

Egen medicin

Trollska torsdag. 6.30 hade jag alla familjemedlemmar runt yogamattan. Jag lyckades ändå samla tillräckligt med energi för dagens åtaganden.
Coffee meeting med skolans högsta huvud. Den internationella skolan (IB) som Äldstingen går i består av 253 elever från 4 års ålder till grade-12. En rektor basar för elementary school (Kindergarten-grade 5) och en annan rektor för highschool (grade 6-12). Högst på tronen sitter head of school. Under läsåret ordnar personen som håller ihop skolans trådar ett antal kaffemornar. Förutom att vi dricker kaffe diskuteras viktiga ämnen. Svininfluensan var bl.a. ett hett ämne under mötet.
Härborta finns descinfiseringsmedel vid skoldörren, affärerna, restauranger m.m. Skolregeln är att om någon elev insjuknar i svininfluensan så får eleven tidigast närvara i skolan 7 dagar senare. Blir en familjemedlem sjuk måste även "de närmast sörjande" stanna hemma i 3 dagar. Om inte influensan smittat är det ok att komma till skolan. Om skolan stänger dörrarna för en större epidemi sköts skolarbetet via nätet. Varje familj får en kod för att nå läraren och arbetsuppgifterna, kindergarten medräknat.
Det finländska skolsystemet tangerades även. Heja Finland! Ett land som många länder tar modell av och upplever som föregångare i alla fall inom skolbranschen.
När jag kom hem från mina japanska studier placerade jag ett stort vattenglas på soffbordet. Med ett vigulant sving ner i fotöljen lyckades tåspetsen träffa glaset som kraschade i tusen biter. Inte nog med glasbitsjakten. Vattnet som sipprade ner på golvet landade på...ja, på datorn. Nu har jag dränkt vår bärbara dator. Jag som dagligen släpper bomben till döttrarna: akta datorn, drick inte vid datorn, sätt inte smulor på tangentbordet...Där stod jag då och fick smaka på egen medicin. Själv hade jag placerat datorn på golvet, vattenglaset ovanför och spillt ut det alldeles med egen maskin. Datorn fick stå på kant för att det överflödigaste vattnet skulle rinna bort. En nystart, långsam sådan, och muspilen spelade ping pong. Först när jag hämtat hem Äldstingen hade trolldomen slått till och datorn fungerade även om det pyste vatten från musbrickan.
Kanske det var kyssen, som Äldstingens "pojkvän" försökte dela med sig innan skoldagens slut, som startade datorn?! Nu har hon redan två brudgumskandidater i detta land. En i Tokyo och den andra i skolklassen. Från första stund har dessa klasskompisar hittat varandra. Oberoende av språk och kön. Hemma har han sagt att när Äldstingen lär sig tala engelska, då ska de gifta sig.
En mamma från Äldstingens klass var i veckan och klippte sig till samma studio (och frisör) som jag besökt. Frisören hade varit frustrerad när han kan engelska så dåligt och berättat att han inte kunde betjäna en finländsk kund ordentligt. Mamman skarvade tack och lov i med att jag hade varit mycket nöjd över klippningen. Servicen är enormt viktig för japanerna. Ingen kund ska behöva klaga, det vore en katastrof.
Trolldomen fortsatte in på kvällen. Äldstingen tog in vår granne för att leka. Viskande kom några engelska ord ur munnen. Ett stort steg på hemmaplan som i skolan med specialläraren. Några ord i taget tuffar vi framåt.

Så där som Mumin

Omfamnande onsdag. I morse hittade jag en snabbare väg mellan döttrarnas skolor. Med den påföljden att jag inte körde över de tre samurajerna, som varje morgon går framför min hyrbil just som jag ska svänga ut från Äldstingens skolparkering. Hittills har samurajerna bugat artigt när jag backat bilen för att ge dem rum att tryggt passera till busshållplatsen. Varje morgon i över två veckor. Vi har minsann haft samma tidtabell.
Vinyasayogan var dagens agenda. Jag känner mig så omfamnad i denna yogastil. Den bildar en perfekt pusselbit med ashtangan. Bygger upp styrkan som behövs i ashtangaasanas, andningsflödet och balansen. Ashtangayogan är krävande, men så är även vinyasan. Maglåset ska vara i topptrim liksom styrkan. Vi övade oss bl.a. på handstående idag. Vilken märkbar skillnad att assistera en yogini som sparkar upp benen till handstående eller att hon med maglåset drar upp benen. I den förstnämnda tänkte jag säckna ihop av tyngden som landade mot mina axlar medan benen knappt snuddade mina axlar tack vare hennes maglås. Vår spanjorske vinyasalärare visade hela handståendesekvensen. Wow, vilken morot att bita i! Det ser så lätt ut när han drar upp benen och sen fäller ner dem framåt i brygga.
Rusande hann jag till Äldstingen skola för att träff specialläraren. Hon ska försöka mjuka upp vår observerande dotters sociala färdigheter. I praktiken kommer de att träffas två mornar i veckan. Denna åtgärd för att hon ska lära sig att våga börja använda engelskan i klassen. När Äldstingens språkflöde avancerat till den nivån att hon börjar prata, plockas 2-3 klasskamrater med till speciallärarens rum. Sen torde den sociala biten löpa i klassen. Tacksamt att resurserna redan är igång i skolan. Kraven likaså. Musikläraren erbjöd sig att sjunga in sångerna de övar, för att vi hemma ska kunna stötta Äldstingen.
Dagens höjdpunkt var Muminkexen. Dessa troll är pop i detta land. Döttrarna fick lite känningar från hemlandet och smaklökarna stortrivdes. Samtidigt fick jag mystid i soffan med Yngstingen. Omfamnad av små armar, bättre kan det inte bli.

Ame

Trasande tisdag. Vad skönt det kan vara att vakna till ljudet av regndroppar. Tassa upp och dra igång med yoga. När regnet, ame, hållits kvar i molnen dag ut och dag in uppskattar jag inte bara ljudet utan den fräscha doft som sprids. Vi bor i en miljonstad som är ren, extremt ren. Alla drar sitt strå till stacken. När regnet väller ner blir det ytterligare renare, skinande rent. Nästan som en konstlad reklam av diskmedel. Mina studiekamrater kanske inte uppskattade morgonens regn eftersom de inte var närvarande under hiraganaförmiddagen. Jag fick endast sällskap av tre ryssar.
Nu har jag bankat in samtliga hiraganas. Med möda och stort besvär. Följande steg blir att ta itu med katakanas. I oktober drar ett nytt läsår igång och således ordnas en nybörjargrupp i hiragana och kanji. För att delta i kanjigruppen krävs det att man behärskar både hiragana och katakana. Hmm, var landar jag då? Lärarens förslag är att jag fram tills dess på egenhand studerar katakana. Hem vandrade jag med en pappersbunt av alla katakanas. Ingen press, bara lite. Här presenteras alla hiraganas. Och katakanas.
När vi flickor kom hem på sena eftermiddagen stannade döttrarna ute med vår granne. Hon är 8 år och går i samma skola som Äldstingen. Kommunikationen löper än så länge med fnitter och ståhej. Tillsammans med Äldstingens lärare har vi konstaterat att vår observerande tös högst troligt kommer att leka stum ett tag framöver tills hon en dag öppnar munnen och rabblar på engelska. Hemma släpps enstaka ord ur hennes mun, men icke i klassen.
En förgrymmat arg Äldsting kom på insidan när kvällsmörkret lagt sig vid 18-tiden. Varför skulle hon komma in och äta middag under bästa lekstund. Grannarna äter middag först vid 20-tiden när deras lönetagare kommer hem. Först när Äldstingen fick lyssna på dagens nya sång sken ansiktet upp i ett stort leende.

Hakuro

Morgondaggiga måndag. Nu har minsann hakuro, vit dagg infallit. Enligt det gamla japanska kalendersystemet infaller morgondagg runt 9 september. Temperaturen ligger nu runt 20 grader om mornarna. (Inte så pass kallt att frosten skulle visa sig). I morse ville Yngstingen ha en långärmad tröja när vi klev ut i 23 graders värme 7:40. Dagarna är svalare, runt 27 grader. Den tropiska fuktiga hettan är ett minne blott.
Lagom tills dessa dagar lanserar ett japanskt företag en godbit för män. Att japanskorna har ett sötsug dygnet runt är inget nytt under solen. Männen i sin tur har ett starkt sötsug framom kvällen. Människorna i detta land älskar glass liksom pudding. Företaget har utarbetat en glass som smälter männens hjärtan. Forskningen har visat att männen blir avslappnande när de får tugga i sig något mjukt. För att framkalla en puddingslik känsla har vaniljglassen fått en chokladmoussefyllning. Att produkten är utformad som ett bröst gör marknadsföringen ännu effektivare kan jag tro. Får testa produkten på min älskade och se vilken kommentar det blir.
Har läst i de nordiska kvälltidningar om hysterin med gifter i jeans. Häromveckan kom UNICLO ut med Japans billigaste jeans 880 yen ( under 8 euro). De har beräknat en försäljning på 1 miljon byxor fram till februari. Får hålla tummarna att deras jeans står för kvalité trots det förmånliga priset. Tanken att klä mig i jeans känns för tillfället avlägsen, när sommarkjolen svalkar bäst.
Tragiskt att läsa om den svarta helgen i Finland. För att få bukt med rattfyllerister kanske följande exempel vore att införa. I Japan bestraffas även passagerare vid rattfylleri. En japansk busschaufför hade promille i blodet, men ingen passagerare ingrep. Först när polisen stoppade bussen var det för sent. Samtliga passagerare blev straffade med 4000 euros böter för att inte ha "skvallrat". Kanske de framledes öppnar käkarna lite snabbare!? Allvarligt ämne, men ännu allvarligare att någon samåker med ett rattfyllo. Skärpning ute på vägarna!

Bilderna är hämtade från nätet, royaltyfree.

Push mamma, push

Sjungande söndag. Döttrarna var i full gång innan jag ens hunnit gnugga bort sömnskorven ur ögonen. Sångkunskaperna sattes på prov. Till karaokemusik från you tube stod de klistrade framför datorn. Den ena allvarligare än den andra. Nynnande tog de sig vidare till mera bekanta sångtexter. Under refrängerna lyckades de överrösta högtalarens ljud.
Hängig släpade jag mig fram till ashtangayogan. Tröttheten har skuggat mig den senaste veckan. En salig blandning av att vi kommit in i den japanska vardagen, studier, döttrarnas skolgång, min älskades långa arbetsdagar och min hemoglobinbrist.
Ashtangapasset gjorde susen för kropp och själ. En 30 euros investering (tåg+100 minuters ledd yoga) för laddade batterier. Det fina med asanas är att de förbereder följande övning. Kroppen ska hettas upp ordentligt för att vara kapabel att vrida lederna lite hit som dit. Nerverna i ryggraden fick behandling för att inte lämna i kläm mellan kotorna och skapa irritation eller andra krämpor. Tekniken är så viktig även om det lockar att ta reda på vilka asanas som är outforskade. Vinysasaläraren konstaterade helt kallt i onsdags: fel teknik kan leda till en 1-års yogapaus p.g.a. knäoperationer eller dylikt. Skynda långsamt med andra ord.
Yogaträningen underlättas betydligt av att jag hittat bekväma toppar med inbygd bh. Inget axelband som hänger löst eller spänne som borrar in i ryggen. Bara att svettas och yoga loss.
Döttrarna har hittat sina framtida yrken. Äldstingen älskar att fotografera allt som kommer i vägen. Med lillfingret styr hon kamerans funktioner, raderar och kontrollerar resultatet. Yngstingen ser ut att trivas som mannekäng. Från den ena ställnigen till den andra poserar hon utan desto mer krävande kommandon av storasyster.
Efter kvällens lilafärgade örtbad ville döttrarna själva packa sina lunchboxar. Yngstingen satt febrilt och försökte trycka in sin våthandduk i Lilo & Stitchburken. När tålamodet svek hördes hennes uppmaning från köket: push mamma, push. Liten, men naggandes god är hon vårt lilla yrväder.

Sportsday

Lågtryckande lördag. 9.15 klev hela familjen in i en stor gymnastiksal. Yngstingens skola ordnade Sportsday. Salen fylldes med barn i åldern 1-5 respektive föräldrar. Varje klass hade sina dansuppträdanden och sportaktiviteter. The excited fox class hade avancerad koreografi, men alla barnen var i alla fall med i sluthoppet. Tillsammans med Yngstingen fick jag delta i morotsstafetten. Hon hade i skolan målat och klippt två haransikten. Med harmasker studsade vi fram till morotsbänken för att sedan låta Yngstingen sitta på min rygg fram till växlingen. Naturligtvis avslutades sportdagen med medaljutdelning och en sporthandduk.
I postinkastet väntade snigelpost till döttrarna. Vilken lycka att få äkta handskrivna brev. Ögonen glittrade av förväntan samtidigt som de försökte läsa sig till avsändaren.
Sushibaren 500 m från vårt hem mättade våra hungriga magar. Hemfärden fick oss att storkna av skratt. Ett lågtryck hade snabbt dragit upp och vi fick springa hem i ösregnet. Yngstingen som valt att cykla ville inte sätta sig på en våt sits. Med genomblöta kläder såg vi ut som en skock dränkta katter. Slutspurten genomförde jag cyklandes på Yngstingens 12 tums cykel medan resten av familjen höll på att kissa ner sig av skratt. Min älskade, som vanligen inte plockar fram kameran, lyckades memorera händelsen även digitalt.
Med regnet smattrande på fönsterrutorna har det varit mysigt att hålla till på insidan. Äldstingen var på hugget under muffinsbakandet, men sedan övergick intresset till legobyggande med pappa och lillasyster. Nu har frysen fyllts med mina glutenbröd, magen belönats med chokladkaka och dessutom har allergimysli gräddats.
Ett lågtryck kan förefalla dystert, men för med sig många goda sidor. Nu inväntas bara filmtime i soffan med min älskade efter en fulländad familjedag.

Qigongdos

Fria fredag. Jag vaknade självmant kl 6 och klev upp för yogapasset. Gårkvällens tanke om att inviga morgonen med vinyasayoga var totalt bortglömt. Efter en mjukstart av bäckenöppnare fortsatte stående-, sittande- och avslutande ashtangaasanas. Vinyasan får utrymme en annan morgon.
Äldstingens klass som simmar 50 minuter varannan dag under sex veckor blir väl omhändertagen. Skolan förvarar simutrustningen och tvättar simdräkten och handduken efter varje pass. Detta avlastar mig och inget glöms hemma. Behändigt. Dagens framsteg var hopp från bassängkanten och ryggsim. Denna skolvecka har eleverna fokuserat sig på bokstäver, siffrorna upp till 100 och utforskat sina sinnen. Denna sång har bringat fram breda leenden hos vår sångfågel.
Yngstingens klass hade sitt första yogapass. Lärarna var alla lika förvånade över barnens koncentration. Alla blev de taggade för kommande yogapass. Kanske detta resulterar i att barnen är lika uthålliga som den japanske sprintern Hidekichi Miyazai, 99 år. Inte undran att min brorsa beundrar de japanska maratonlöparna.
Mina yogastudier fick en trötthetssvacka medan jag fokuserade mig på texten i The Baghvada Gita. Istället för att hinka i mig kaffe, som får mina tarmar att töjas ut i alla riktningar, blev det en uppiggande qigongstund. Jag är innerligt tacksam till min goa qigonglärare. Tack vare att jag under flera år deltagit i hans undervisning klarar jag nu själv att ladda mina batterier. Häromkring hittas endast kinese shadowboxing eller tai chi. Målsättningen är att ha en sund själ i en frisk kropp. Qigongen har stöttat mig upprepade gånger när kroppen kämpat med att bevara energin.

Rosanzerusu

Tidspressade torsdag. I morse bar jag upp döttrarna i tur och ordning hängandes upp och ner för att sedan landa i soffan med en kullerbytta. Morgongymnastik för oss alla. Under frukosten har vi sällskap av Lilo och Stitch, Yngstingens favoriter. Deras utfärder får oss att skratta gott mellan tuggorna.
Innan jag klev in till min skola hade jag hunnit lasta in döttrarna till respektive skola och delta i ett Hem och skola-möte. För att sedan åka tillbakas för att strukturera upp våra målsättningar med Äldstingens lärare.
Dagens stoff var klockan och veckodagarna. Läraren är en stålfarfar, vi vet aldrig vad han hittar på. Idag fick vi roa oss med hans väggarmatur. För varje "timme" vi pluggade svängde pendeln till och hölls garanterat vakna. Dagens utmaning är att komma ihåg när jag ska använda slutändelsen -pun eller -fun. T.ex. gozen ni-ji yo-ju go-fun desu (2:45 pm) eller gogo ju-ji ni-ju-pun desu (10:20 am). Skrattsalva fick jag och min malaysiska medstuderande när vi hade muntliga övningar. Vi skulle berätta för varandra olika städers lokaltid. Nyoyoku, Bankoku och Rondon var orter vi förstod oss på. Vi stirrade på kartan i boken och var förundrade över vilken stad, Rasanzerusu är. Ja, men så klart är det L.A.
Jag slutar aldrig att förundras av japanernas ekologiska tänkande. Nu har en Osakarestaurang infört strängare ekoregler. Rabatt ges till kunder som tar med egna rispinnar och förvarar dem i restaurangen tills nästa besök. Således sparar restaurangen in 16 miljoner rispinnar om året, vilket motsvarar 13 trähus. Kunderna får också förvara sin egna whiskyflaska i baren. Naturligtvis tas allt ätbart tillvara av ekologiska produkter. Tempura kan göras på morotsblad, pickles av rättiksblad eller som ingrediens i hamburgarbiffar. Matoljan som oftast slängs med brännbart avfall insamlas vid restaurangen med rabatt som belöning för kunderna. Under ett år
samlades 20000 liter olja.
De varmaste kramar till min bror som ska få flyga söderut i några dagar framöver. Passa på att njut av nya bekantskaper, god mat, intressanta föreläsningar och framför allt träningspass i en vacker omgivning.

Along with your faith in yourself,
your spiritual teacher,
an open mind and some patience
-there is nothing that can hold you back
in evolvning towards your highest goals.

Ha det gött!

Vinyasa yoga

Oanade onsdag. Min onsdags-ashtangaklass har utbytts till vinyasa yoga. Jag reagerade först med en djup suck som sedan förvandlades till en makalös glädje. Vilken upplevelse! Nu förstår jag vad min yogamentor sysslat med i sommar. Yogashalan var till bredden full av vigaste viga yoginis och en yogilärare. Han har hållit på med ashtanga och vinyasa i 16 år och ser inte en dag äldre ut än jag. Han utförde rörelserna som om det gällde att bara vicka på tårna. Lekande lätt. Dagens mäktigaste upplevelse fick jag med hjälp av lärarens assistans i handstående från Ardha baddha padmottanasana. Vilken kick! Nu har jag hittat en "konkurent" till ashtangan. Yogan är som en guldgruva. Vinyasayogan vill jag definitivt lära mig mera om.
Innan yogapasset hann jag ströva omkring längs med en gågata som sträcker ut sig över en kilometer. Minibutiker på rad efter varandra. Jag vandrade bara en bråkdel av affärsgatan, men insåg snabbt att detta är en shoppingoas. Ögonen mättades och näshåren fick samla på sig dofter av tryckta tidningar, färskpressand cappuccino, ugnsvarma bullar, snittade blommor m.m.
När döttrarna återförenades på eftermiddagen var det endast legoskrammel och skratt som hördes. Skrattet fortsatte när familjen bänkade sig framför tv-n för att följa Sveriges Idol. Underhållning för öronen som magmusklerna. Vilken glädje att se de endorfinstinna uttagna liksom att få skratta åt unika personligheter.
Kvällsyoga blev det tillsammans med döttrarna. Min älskade stod för fotograferingen, döttrarna som testkaniner och jag som instruktör. Vi hade det skoj tillsammans och mitt hjärta värmdes ytterligare av att se döttrarna behärska positionerna. Jag har plockat ihop asanas anpassade för barn. Korta serier med en uppvärmande-sittande-stående och avslutande asana. T.ex. skräddarställning-kobran-trädet och vilande hjälten. Jag önskar att de i skolan får lika skojiga yogastunder.

Heakatto

Turliga tisdag. Lagom tills jag hade yogat klart hann jag kyssa min älskling innan han stack till jobbet. Han tassar tyst runt min matta, som en katt kring het gröt, om mornarna. Mitt låga blodtryck mår bäst av att jag inte gör för djupa ujjayandetag. Således undviker jag att se svävande stjärnor.
Väl döttrarna var "utkörda" till sina respektive skolor var det min tur att söka mig mot japanska skolan. Alla familjemedlemmar befinner vi oss på varsitt väderstreck från huset. Min älskling styr söderut, Yngstingen norrut, Äldstingen till väst och jag själv mot öst.
Dagens bild fångade jag på vägen till skolan. Jag är en stor beundrare av japanernas portar/grindar och planteringar för att inte glömma arkitekturen. Häromkvällen när vi hela familjen tog en promenad i närområdet blixtrade kameran till 150 gånger med husen som blickfång.
Hjärnan var förlamad efter första skoldagen. Just som jag börjat behärska hiraganatecknen introduceras lång vokal och dubbelkonsonant. Japanska språket är minsann utmaningarnas utmaning. Om våra tankebubblor skulle ha varit synliga under middagen skulle det ha snurrat hiraganatecken ovanför våra skallar förutom Yngstingens. Älsklingen sportar på tåget med att öva hiragana på sin blackberry, jag bankar in dem genom fingerfärdighet med papper och penna liksom Äldstingen, visserligen i mindre skala, genom att skriva sitt "japanska namn".
Dagens skratt erbjöd jag tre musketörer vid friseringssalongen. Jag har spanat in en nyöppnad hårstudio och har blivit urled på mina solslitna hårtoppar. Med en baktanke om att det tar veckor innan jag får en bokad tid klev jag in i studion. Trots frisörernas unga ålder kunde ingen engelska. Jag vet inte om kutymen häröver är att man får tid för klippning, heakatto, samma dag. Hur som haver. Klockan 19 stod jag och hade teckenspråk med frisören, pekande på hårmodeller och pratade engelska och japanska omvartannat. Deras leenden blev allt bredare. Med tanken över att håret alltid växer ut satt jag mig ner i frisörstolen. Jag gick helt klart ut med det bredaste leendet. Den sköna hårtvätten får mig att vela komma tillbakas redan i morgon. Gåshud över hela kroppen. Den unga frisören hanterade saxen som om han föddes med den i hand. Tacksamt att få håret stiligt klippt även om vi inte kunde kommunicera. Nu får jag göra reklam för denna hårstudio även för andra än Tara från Australien.

Fusuma

Månstarka måndag. Ingen yogamorgon. Jag prioriterade gårkvällen till att krypa intill min älskade i soffan med ett glas Bowmore. Månen har erbjudit mig tillräckligt med energi för dagens aktiviteter.
Vid Yngstingens skola välkomnades vi av två morgonpigga kräftor. Excited fox class har fokus på animals. Inlärningen blir betydligt mer realistisk av att få nära kontakt med djuren istället för pappersvarianter. Lärarna bad om min yogahjälp eftersom de upplever att deras yogafortbildning var för ytlig. Nu får jag försöka boka in min man som fotograf innan lärarna ska yoga med eleverna på fredag. Vad roligt att få vara med på ett hörn och inspirera barnen med asanas. De har mjuka leder och kan vikas nästan hur som helst. Överrörlighet är förstås inte alla gånger till fördel inom yoga.
Äldstingen fick hem alfabetet. De enda skillnaderna jag kunde notera är q och siffran 8. De skrivs annorlunda i Finland. Annat är det med uttalet. Äldstingen sjunger igenom alfabetet och blandar svenska uttal omvartannat med de engelska. ei, bi, ci, di, e, f, g, h.... Övning ger färdighet. Från och med idag har Äldstingens klass 30 minuter japanska varje skoldag. Blir intressant att se vilken bokstavspotpurri hiragana ställer till med.
Jag har igen fått beundra japanernas konstnärliga talanger. För vårt hus i Finland planeras redan en grundligare renovering efter vår tid i Japan. Wc-stolarna ska utbytas till japansk bekvämlighet liksom badkar, frysen ska behändigt servera isbitar, riskokare ska inhandlas och inspiration för våra pardörrar, fusuma, fick jag här. (Mommo klicka på de understukna orden). Turligt är att döttrarnas mormor är en tusenkonstnär och får redan nu börja förbereda sig på en mera omfattande tapetsering hos oss. Utan henne skulle våra väggar vara prydda med gipsskivor och spacklade skruvhuvuden samt diverse tavlor för att dölja de värsta skavankerna.

Gul kiwi

Solmogna söndag. Vi åt frukost ute i vårt smultronställe och fick snabbt känslan att vara solmogna. 34 grader och solsken från en molnfri himmel. Det är så "konstigt" att denna årstid sitta lättklädd utomhus utan att frysa, betrakta sommarplantor som ännu inte blommat klart och märka hur svettdropparna trängs i pannan. Det är bara att luta sig bakåt på bänken och låta kroppen samla värmen som solen erbjuder. Inte enbart utvändigt utan även inombords.
Dagens ashtangapass var fartfyllt med svett, skratt, smidighet och styrka. Svetten börjar sippra genast de första solhälsningarna är i gång. Skratten kom från när jag hade utfört 25 andetag i ursasana (huvudstående) och skulle förflytta mig till att ha benen i 90 grader. Jag hann bara utföra positionen i fem andetag innan maglåset ville annat. Koncentrationen rubbades och det blev lite akrobatik innan jag landade på mattan sidledes. Smidigheten satt väl speciellt i marichyasanas D. Ujjayandningen hålls lugn även om kroppen slagit knut på sig själv. Styrkan fick sig rejäla utmaningar i vinyasans in- och uthopp. Mäktigt är det att efter utpluthih låta armstyrkan bära hela kroppen ut i vinyasa. Problemet är bara att "få upp knuten" efter att benen fastnat i lotus.
Hemma fick jag bekräftelse av brorsans framgång i halvmaraton. Grattis ännu en gång! Det är med stor beundran jag följer din kärlek för maraton. Vi önskar dig många fina träningspass innan maraton i New York kallar i november.
Döttrarna hade varit med min älskling på diverse shoppingsuppdrag. De hade bl.a. köpt hem en korg med gula kiwin. De var perfekt solmogna att gotta sig i. Dessa gula vitaminbomber är betydligt sötare än sina gröna kusiner.
Solen och månen slöt dagens yogacirkel. Solen spred värme och månen energi rakt in i våra hjärtan. Den underbaraste rödgula helmåne lyste in på oss medan vi stod och poppade pop-corn i kastrullen. Micro-popcorn har inte de tekniska japanerna ännu uppfunnit, eller så är det detektiverna som utförskat affärshyllorna för slarvigt. Gott var det i allafall.

Idag har jag varit tvungen att vidta säkrare åtgärder för kommentarer. Vänligen fortsätt att kommentera även om kommentarerna först dyker upp i rutan efter att jag "godkänt" dem. Beklagar att tryggheten rubbats.

Sjukhusoas

Läkarlördag. På förmiddagen klev jag nykter in till sjukhuset, byoin. Förberedd på en lång dag med mycket väntetid. Mina studieböcker var nerpackade liksom lunchboxen. Den finländska sjukvården har en benägenhet att inte hålla tidtabellen. Dagen har bjudit på den ena överraskningen efter den andra. Ett minutschema som följts till punkt och pricka. Till en början var det grannfrun som tog blodprover från min arm. Miljonstaden känns inte så stor sist och slutligen. I exakt två minuter måste jag sitta efteråt innan jag fick stiga upp och gå på följande undersökning. De har tagit ultraljud på alla mina inre organ, röntgat lungorna, undersökt min lungkapacitet, tagit blod- och ögontrycket, längd och vikt, fotograferat ögonbottnen, hörseltest, ekg och det som mest vållar problem, min mage. Jag skulle dricka en vätska som innehåller bor. Därefter snurrades jag runt på en brits upp och ner och hit och dit, fram och tillbaka. Yrk, på tom mage med en 3 deciliters trögflytande vätska framkallade rysningar. Mina mungipor såg ut som om jag hade glömt att torka bort rikligt med tandkrämslödder.
Under lunchen fick jag klä av mig sjukhuskläderna och pausa på utsidan. Inte naken. Jag fick sällskap av mina älsklingar. I en lummig sjukhuspark med vattendammar glöms krämporna. Bakom parkbänken hängde pinfärska valnötter med sina luddiga taggar på trädgrenarna, persimonfrukter som inväntade mer solmognad och magnoliaträd. Vilken oas! Vi vandrade iväg runt hörnet och kom fram till en skola som hade öppet hus. Det var bara att kiva in efter tillsägelse om att desinficera händerna. Döttrarna fick gotta i sig nypuffat ris medan vi strövade omkring. Doften av nygrillade broilerspett och hopsnurrad sockervadd etsade fast sig i näshåren.
Med en lunchpaus som hette duga fick jag återgå till sjukhusregler. Dags för ytterligare undersökningar. Brösten röntgades, undersöktes med ultraljud, klämdes och svängdes. Dagens skratt kom inte bara när röntgenskötaren skulle assistera mina välammade bröst, som i princip består av två bröstvårtor. Gynekologiska undersökningen gav mig skrattsalva. Jag föstes in bakom ett skynke för att avlägsna sjukhusbyxorna. Sen skulle jag kliva upp på en brits med ett skynke fram till midjan. Där låg jag och hörde en mansröst utan att se läkaren. Trots den minsann bisarra undersökningen har jag inte genomgått en så skonsam behandling.
Nu återstår det att invänta alla tänkabara resultat som kommer med posten inom 2 veckor. En del avslöjades, men det villl jag först konsultera med min läkarbroder på mitt egna modersmål.
Sushibaren fick minsann en hungrig familj. På fyra personer inmundigades 23 sushifat (2 nigiri eller 4 maki/fat) och det mustigaste machateet jag någonsin druckit.
Hemma lossade äntligen Äldstingens Skypestumhet. Tillsammans med våra ekovänner hann vi byta tankar i 80 minuter. Det är så bekvämt. Ett samtal och så fortsätter vi där vi slutade senast. Tack för att ni finns!

Chocho

Fjärilfredag. I morse möttes vi av en underbart vacker fjäril, chocho, vid Yngstingens skola. Inomhus i sitt egna fjärilhus. Lärarnas bakomliggande tanke var att barnen skulle få följa med fjärilens utveckling. Fjärilen följde egen rytm och hade under natten krypit ur puppan och välkomnade oss på morgonkvisten. Barnen fick äta lunch utomhus och samtidigt bevittna fjärilens startskott ut i vida världen. En dramatisk start. Fjärilen krockade med en fågel. Barnens intresse förflyttades snabbt från fjäril till fågel. Look a bird, och så var intresset för fjärilen bortblåst. Barnen har en fenomenal förmåga att leva i nuet.
Med Äldstingen gick vi efter skolan och besökte köpcentrets djuravdelning. Hundvalparna var ute i friska luften medan deras burar skrubbades. I stället kunde vi beundra akvariefiskarna, kaninerna, fåglarna (bl.a. blåmes och talgoxe), hamstrar, en vit igelkott, ormar, sköldpaddor och ödlor. Nästintill ett zoobesök.
På kvällen ordnade Äldstingens skola, back to school night. Det intressanta med hennes skola är att vi känner oss "hemma". Den ena nationaliteten efter den andra varvat med japaner. Trots det är hon skolans enda blondin. På hennes klass finns barn från Australien, Malaysia, Indien, Korea, Singapore och Britannien. Med min älskling drog vi raskt ner medelåldern i föräldrasällskapet. Min dag blev räddad av Tara från Australien. Hon gav mig hennes frisörs visitkort.
Äldstingen konstaterade: jag vill lära mig tala engelska så jag kan prata med mina kompisar. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Sorgligt att hon inte ännu kan kommunicera, men glad åt hennes målmedvetenhet. Döttrarna har klarat flytten och allt vad kulturella skillnader innebär brilliant. De hör japanska dagarna i ända och undervisas i engelska. Trots det går det ingen nöd på tapperheten. Medan vi gick hem i kvällsmörkret omkramade av den varma luften konstaterade jag: Vårt liv är här nu. Ingen annanstans.

Aki-akane

Trollsländstorsdag. Min tidiga väckning fungerade så pass effektivt att hela familjen stod runt yogamattan 6.30 lagom tills andningsövningarna var utförda. Min man som stiger upp först i familjen brukar få frukosta i sin ensamhet. Inte idag. Han möttes av Yngstingen som efter 10 timmars sömn kom gåendes från sitt rum med Äldstingens urväxta rosa crocks. Hennes mission var att hitta "hickory dickory dock"-klockan hon tillverkat senaste vecka. Målinriktad från arla morgonstund. Före kl 7 sjöngs karaoke kidz av döttrarna så taket lyfte. Enligt det gamla japanska kalendersystemet inföll shosho den 23 augusti, en tid när sommarens hetta är bortglömd. I och med det förvann det nästintill öronbedövade surrandet av semii (syrsor). En av baggarna skrämde nästan livet ur döttrarna en dag när de förde ut skräppåsen. Mitt i trappan satt en syrsa och njöt av livet omedveten om skrämselhickan den 6 cm stora baggen spred.
Om semii sätter punkt för sommaren välkomnar aki-akane (trollsländan) hösten. Fram tills denna årstid har de hållits uppe i bergen. I och med att temperaturen sjunkit lite grann och det erbjuds svala vindar söker sig den röda trollsländan ner från bergen. Mest runt risfälten, men vi har bongat dem inte bara i lekparken utan lite varstans. I Japan förekommer 20 olika trollsländsarter. Något för en biolog att springa runt och söka om dagarna. Naturligtvis har japanerna skapat konst av "höstbringaren" i form av tvålar.

Crayons, please

O-o-o-formade onsdag. Yngstingen formade visserligen bokstäverna U och V under dagens lopp med sin slovakisk- och japanskfödda lärare. I Yngstingens skola undervisar ett antal inhemska lärare med en hygglig engelsk accent, medan i Äldstingens skola är majorieten nativespeaking teachers. Jag samspråkade idag med en annan mamma som befinner sig i samma skolsituation som vår familj. Deras Yngsting är också bara tre år och kan tidigaste ansöka nästa år för att få undervisning under samma tak som storasyskonet. Skillnaden är att jag traskar på 10 minuter till Äldstingens skolan medan den andra familjen spenderar en timme i bilen för att hinna fram och sedan vidare till den andra internationella skolan med lillasyster. Redan från detta "barnstadie" är det allvar. Mamman tar redan stor stress om hennes 3-åring ska antas till nästa läsår. Vi utlänningar har nämligen förtur vid Äldstingens internationella skola och de inhemska barnen får fylla ut klasserna vid behov.
Glad var jag att få höra att Yngstingen pratar allt mer engelska med lärarna. Även om crayons, please kan verka småpetigt värmer det en mammas hjärta att veta att kommunikationen löper. Nu kan hon uttrycka sig verbalt så att de övriga förstår. Långsammare går det med språkutvecklingen för oss vuxna. Nästa vecka ska mina hjärnceller vara i topptrim när språkstudierna startar efter självständiga sommarstudier, hö, hö. Idag hann jag faktiskt bekanta mig med några nya ord. Det tar bara så länge att lista ut hiraganasymbolerna och översätta orden. Mycket jobb för ett litet ord. Glad är jag över att hitta min studiekamrat i föräldrarskaran från Äldstingens klass. De flyttade till Osaka från Indonesien i mars och hon kämpar likasinnat med hiragantecknen. Tur att ha någon att bolla tankar med.
I morse hann jag inte avsluta yogandet med Savasana, så alarmet får ställas tidigare än 6.20. Bäst att krypa till sängs för att ta emot nya utmaningar i morgon.

Delicious

Trivsamma tisdag. Bilrally mellan två internationella skolor med minutschema. Ingen idé att rusa upp sig och plocka fram aggressioner. Trafiken kan jag inte kontrollera utan endast följa med strömmen. Tänk vad ett trafikljus har att erbjuda. En stund för djupandning och mindful meditation. Med mängden trafikljus vi passerar bjuds lungorna på morgongymnastik. 7:57 klev vi ur bilen för att lämna Yngstingen och 8:26 var det Äldstingens tur. Hela fyra minuter innan skolstart. Alltså ingen panik.
Hemvägen är inte lika inspikad. Då har jag och Äldstingen tid att ströva hemåt hand i hand och filosofera om skoldagen. Efter ett mellanmål väntar hämtningen av lillasyster. Turligen har de fått leka tillsammans i tre år för att nu separeras till olika ställen. Hemma hörs hjärtliga skratt och tjoande lek bland systrarna när de återförenas. Deras syskonkärlek sprider ringar på vattnet.
Idag blev jag tillfrågad om att leda yoga i vår stadsdel. Smickrande, men jag valde att återkomma till erbjudandet efter att jag har genomgått yogautbildningen i mars. Det är intressant hur yoginis hittar varandra. Glad är jag att likasinnade finns i närområdet liksom hemma i Finland och ute på nätet. Äldstingens skola lär ha yogaklubb på tisdagar. Gissa om jag ser framemot mer detaljerad info?! Yoga för lärarna har jag inbjudits till, men klockslaget fungerar inte i brist på barnskötare..hittills.
Engelskakranen har öppnats för Äldstingen idag. Det ena ordet efter det andra provsmakar hon. Ordet delicious är pop, det härstammar från yoghurt and blueberries de bjöds på under snacktime. Ett kvarter från vårt hus finns ett underbart konditori med samma namn, men med "fel" stavning i våra ögon. Delicius. Jag får nöja mig att äta med ögonen och näsan och glädjas med dem som får svälja ner bakverken de säljer.
I affären stod en krutlady och beundrade döttrarna och babblade på japanska. Med hennes höga ålder fanns det ingen tvekan om att hon stod högst i rang av oss två, att tilltala henne på engelsk hade varit oartigt. Jag fick krystat ut det ena japanska ordet efter det andra och otroligt nog blev jag förstådd. Bägge stod vi med breda leenden och tittade på varandra.
Efter middagen kunde jag kliva ut på vår täppa med min älskade. Där satt vi på bänken med varsin kopp grönte och nybakta muffins och beundrade skenet från IKEAlyktorna. Mörkret kryper fram allt tidigare numera. Före kl 19 är det kolmörkt. Där bor Tingeling och Peter Pan, konstaterade Yngstingen när hon tittade på månen.