Okinawaaaaah!

Tourist Thursday.



Today our family is officially TOURISTS in Japan after years of being Expatriots.



















The Finns left Osaka (to be back July 12th) before take off from KIX to Helsinki on July 15th.














First destination: Okinawa, Naha.
Unusual to see the Japanese people dressed in Hawaiian t-shirts and shorts instead of formal black suits.











The fish are more colourful....













But the dogs look and behave the same












The mini sized restaurants are familiar...















But tonight it was premiere to eat dinner in a tree house...


















with a view of the old harbor...


















The organic food was oishiikatta desu!













No matter which direction we take, the sun follows....









This morning we woke up in front of the Tower of the Sun in Banpaku-kinen-koen and tonight we go to bed on Sunshine dori...












at the new hotel Loisir Spa












For the coming days our family has one mission:
don´t rush!

Raska fötter springa tripp, tripp, tripp

Tusenfotade tisdag.
Idag har tusentals fotsteg traskat upp och ner i vår trappa. Antalet skor i tamburen uppnådde nästan samma antal som under döttrarnas avskedsfest senaste vecka.









Samtliga elapparater avhämtades av uthyrningsfirman...













men både den integrerade tvättmaskinen....


















och kylskåpet var lättast att flytta med lyftkran ut via balkongen.

















En annan firma avhämtade luftkonditioneringsapparaterna och fick kliva upp i trädet för att komma åt alla delar.


















Idag fick flyttkarlar skrapa sig ett antal gånger i skallen innan alla kärl var inlindade.















Med min stora passion för Japanska husgeråd och Ikebanavaser blev det ett berg av bräckliga flyttlådor.











Summa summarum; 13 lådor flygs i raketfart till hemlandet och 113 fraktas med båt för att hitta sitt nya hem i början av september.

Wind of change

Multipackad måndag.
Idag kom Yngstingen hem från skolan med sitt egenhändigt tillverkade jordklot. Under våra år som expat kan vi alla familjemedlemmar instämma i kör: Världen har krympt och vyerna har vidgats.















När vår familj flyttade till Osaka bestod flyttlasset av 16 lådor eller 1,4 m3.













I morse anlände fyra flyttkarlar för att packa ner våra tingester.
















Först inpaketerades soffan för att hissas ner från balkongen.











Daggmasken som låg och solade sig på trappan tappade räkningen efter att flyttlåda nr 6 bars ut...










Vid flyttlåda nr 73 avslutades dagens flyttkalas pga utrymmesbrist i lastutrymmet. I morgon fortsätter packandet väl de servicevänliga samurajerna varit och matat containern med dagens lådmat.

Japanskt hantverk

Ordspråks onsdag.

Ingen väg är lång med en vän vid sidan.
Japanskt Ordspråk

Att flytta från alla våra kära vänner är en av expattidens största utmaningar. Glädjande är det att uppleva hur alla gör sitt yttersta för att vår familj ska lämna landet med ett leende på läpparna istället för tårfyllda ögon.








Våra (sista) dagar fylls med gemytliga avskedsfester och därtill överöses vi med gåvor. Minnesgåvor som vi kan blicka på i vårt hemland med ett varmt hjärta. (Alla föremål på bilderna är äkta japanska hantverk).









Hina Matsuri













Origami för tandpetare











Handtryckta rispinnsfodral










Döttrarnas genuint handskurna hiragana namnstämplar.















Koinobori


















Allt i minsta perfekta detalj


















T.o.m handpressad apelsinjuice
















Dessa produkter är däremot INTE handgjorda. Den koreanska restaurangen ville idag uppvakta oss med koreansk nori, majste och karameller för tacksamhet över täta måltider vid Chanchi.

Tonari

Tillslutande torsdag.

Hittills denna månad har våra dagar fyllts med Sayonara-fester. Vid varje fest har vår familj fått konstatera att vi är omringade av värdefulla diamanter. Glittrande juveler som vi skulle vilja packa ner i kappsäcken och bringa med till hemlandet. Vem skulle ha trott att vår sociala krets skulle ha vuxit sig så stor under dessa år i Japan. Då återstår ännu många dagar innan juni månad är avslutad, vilket innebär ytterligare varma möten i gott sällskap.











Grannarna, tonari, ringde nyligen på ytterdörren och instämmde i kör: We will miss you medan de överräckte avskedsgåvor åt döttrarna. Att flytta som utlänning till ett så pass främmande land som Japan har sina utmaningar. Med språket som första tröskel. Vår familj får skatta oss lyckligt lottade över att ha varit omringade av trevliga grannar som dessutom har barn i samma lekålder.


(På bilden fattas en tös)


Vi har lärt oss att ta seden dit man kommer. När grannfrun säger Good morning istället för Ohayo gozaimasu upplever jag som att mötas halvvägs. Även om den verbala kommunikationen inte alltid fungerat flytande så har vi ändå alltid förstått varandra. En munter start på dagen är alltid ett leende från grannen liksom det sista innan ytterdörren låses för natten.







Som minne från grannbarnen har nu döttrarna Japans prinsessa Hello Kitty samt Disneys sessor.

Sjussta lökar

Odlade onsdag.

Idag kom Yngstingen hem med sjussta lökar. Hon hade odlat en lök till varje familjemedlem i skolans odlingsbänk.

Yngstingens intresse att tugga i sig en rå lök svalnade snabbt, men i kvällens köttgryta smaka lökarna bättre.











Äldstingen i sin tur återvände hem från skolan med sin första publikation i hårdpärm.

















My daddy teach me how to swim in the pool.



















My daddy give me kiss´s and hugs.

















My daddy gives me piggy back rides when I´m tired.





































My mommy pulls my tooth out.



















My mommy makes lunch on Sundays for my family.


















My mommy gives me hugs and kisses.











Återstår att se vad skolvärlden för med sig i morgon...