A spook tacular day

Farliga fredag.

I morse utfördes jungfruyoga. Min första ihop pusslade yogasekvens testades. Inte vilka asanas som helst. Asanas genomtänkta för att stimulera vata-personer. Annorlunda i jämförelse till mina tidigare svettdroppande morgonpass.

Nu återstår att plocka ihop en sekvens för pitta-människor samt kapha-sinnade. Sen. Ja sen, kommer min älskade att introduceras till yogan. Han blir min första försökskanin. Tillsammans ska vi utföra var sitt dosha inriktat yogaprogram en månad framöver. Spännande!

Äldstingens skola firade Halloween för att erbjuda en kulturell upplevelse. Något nytt för vår familj. Döttrarna är uppväxta med att under Alla helgona tänds ljusen vid familjegraven. Denna dag har döttrarna inväntat länge. Yngstingen, som varit torrskodd sedan 1,5 års ålder, klarade inte spänningen. I natt grät hon efter Mummy. Det visade sig att ivern krupit innanför skinnet och hon kissade ner sig i sängen.

Med två häxor i släptåg och grannflicka entrade jag skolan med en pumpa på skallen. Ska det firas så gör vi det ordentligt. Influensan har däckat en stor del av eleverna. De som idag orkade stå på egna ben med stabil hälsa var utklädda. Bl.a. Spinderman, Batman, Captain Hook, Cinderella, Tinkerbell, Minnie Mouse fanns på plats.

Halloween firarna har dekorerat pumpaformade kex, spelat bingo, skapat en mobil, bowlat med pumpor, pysslat halloween-fingerdockor samt format olika ansiktsuttryck på pumporna.

Are they real spiders? Undrade en uppskruvad Spiderman när han skulle till Kasta-spindel-stationen. Besvikelsen var enorm när det visade sig vara plastfilurer som skulle klamra sig fast i spindelnätet.

Vad skulle Halloween vara utan trick or treat? Med påsen full av godsaker hämtades en svettig Äldsting hem. Ögonen stod ut ur skalle av trötthet efter 100% fokusering av nya intryck.

Yngstingen har hunnit fira Halloween två gånger under samma dag. Först tillsammans med storasysters klass, sedan i egen skola. Kråkslottet, eller skolan, hade invaderats av alla tänkbara varselser. Prinsessor, kockar, pumpor, brandmän, häxor, poliser, dracula m.m. Polisflickan, en sockersöt "blondin" var min absoluta favorit.

Inför Halloween

Tillställda torsdag.

Numera ser Yngstingens skola mera ut som en scen från en skräckfilm. Det hänger häxor i taket, spöken och benrangel på väggarna samt pumpor placerade från golv till tak (t.o.m. vid handfaten). För att besöka toaletten måste barnen ta sig igenom blodådror som täcker dörröppningen.

Den största pumpan väger 88 kg. Yngstingens förkläde var minsann slemmigt efter att hon varit med och grävt ut innehållet. Kan föreställa mig barnens njutningar att få gegga på.

Barnen har lärt sig koka pumpafrön liksom äta dem efter torkningen.

Pumpkinseeds.










Skolans "pappa" fick äran att plocka fram kniven och forma till den sista touchen.

Pumpkin.










The Excited Fox class har bjudit in spöken. Buu!

Ghost.

Castle.









Ovanför kråkslottet cirkulerar naturligtvis fladdermöss.

Bat.











Under Halloween är häxorna i farten.

Witch.













Vandrande småfotade skelett.

Bone.

Skeleton.

Soko

OM onsdag.

Det är höst, ame. Enligt den japanska säsongkalendern befinner vi oss nu i Soko. Under denna tid på året infaller frosten. Än så länge har frosten lyst med sin frånvaro.

Japanerna har vandrat i vinterskor ett tag redan. Nu har deras svarta kalufser fått sällskap av stickamössor. Det är deras sätt att hantera hösten. Trädkronornas färgnyans håller på att förändras. Enstaka löv uppenbarar sig på marken.

Ordet höst innebär något helt annat för vår familj. För oss är det sommar. Blommorna blommar, fåglarna kvittrar, fjärilarna flyger, solen värmer skönt och vi bär fortfarande tunna kläder. Min älskade har visserligen övergått från kortärmade skjortor till långärmat. När han kliver ut genom dörren om mornarna är det runt 12 grader. Dagstid är det över 20 grader. I kväll (22.00) visar temperaturen 18 grader. Höst. Nej. Japansk höst=finländsk sommar.

Efter en längre paus, för att vila knät, var det dags för ett vinyasapass. Nu klara jag åter av att sätta fokus på andningen och rörelserna. Under helgens träningar kretsade koncentrationen mestadels på mitt högra knä. Spanjorske läraren hade ett "stillsammare" pass, men ack så givande. Medan vi yoginis kämpar på i våra asanas konstaterar läraren lugnt: det är inte så svårt som det ser ut. Med ett par justeringar placerar han oss i diverse asanas. Åter igen får jag konstatera: läraren vet mera än jag vad min kropp är kapabel för. Då jag tror mig uppnått min fullaste kapacitet då kliver spanjoren fram. En ryggförlängning här eller bröstvridning där och positionen blir fullkomligare. Hans harmoniska läggning smittar av sig. Andningen varken forceras eller avstannar. En konstant lugn ujjayandning sänker sig i shalan.

Om shanti, shanti, shanti.

Andas

Tidiga tisdag.

Trippande på tårna tassade jag upp medan de övriga sussade sött. Det känns extra fräscht att meditera i en tyst omgivning. Stilla inomhus och utomhus. Nadi Shodana pranayaman står nu högst i prioritet. En tidigare bekant andningsövning, men endast då och då. Nu utövas den under en två veckors konsekvent period.

Kapalabhati pranayaman utövade jag i 12 dagar. En andningsövning som rotar sig i livskraften och det jordnära (familjen, vårt förflutna, det materiella...) Via utandningen dras kroppens toxiner ut. Dessa dagar mådde jag pyton. Toxinerna vällde ut i form av acne och täta toabesök.

Vi bär med oss vår historia. De flesta av oss är inte villiga att gräva i det förflutna. En del anser det onödigt att röra runt i grytan. Alla vill inte leka med elden. (Det ska man absolut inte om man inte är redo). Den som sig i leken ger, den ska leken tåla. Om vi inte gör upp med obearbetade känslor/händelser så tenderar vi att förr eller senare insjukna. Mycket av yogan går ut på att göra det omedvetna medvetet och hela det.

Ser man på en nyfödd baby. Vad gör det lilla underverket? Andas. Fontanellen rörs upp och ner. En äkta livskraft. Ren och naturlig. I ett skede "slutar" vi andas. Kroppen fylls med spänningar och andningen blir ytlig. Uppskattningsvis andas vi 21700 gånger om dagen. Hur många in och utandningar får vår fullständiga närvaro? Allt för få.

Våra liv består av en bestämd mängd andningar. Hur ska de tas tillvara? Vi andas in när vi föds och andas ut när vi dör. En andning. De restererande har vi möjlighet att påverka i allra högsta grad. Alla kan/vill inte öva sina lungor till den nivå som dykare behärskar. En balans däremellan kunde föredras. Det gäller bara att helt enkelt andas. Inget svårare. In och ut.

We are the children

Multinationella måndag.

Äldstingens skola firade FN dagen med dunder och brak från arla morgonstund. I år fokuserar "64-åringen" sig på barnens rättigheter.

Redan i korridoren ekade låten Celebrations. Inne i konferensrummet var väggarna dekorerade med flaggor. I skolan finns många nationaliteter representerade. Eleverna var klädda i nationaldräkter. (Äldstingen skulle ha kunnat anlända i joggingdräkt-Finlands nationalklädsel). Vi hade dagen till ära klätt oss blå-vitt. Igen kom, faddrarnas avskedsgåva, Finlandkepsen i användning. Tack!

Grade 4 stod som värdar för firandet, United Nations newscast. Den äkta entusiasm och glädje de utstrålade fick mig att framkalla tårar. Så vackert! Det var reportage från Indonesien, Filippinien och Samoa. Egenhändigt skrivna sånger och bokreferat. Bildkollage i samarbete med de yngre klasserna och frågesport. Allvarliga ämnen presenterat på ett humoristiskt sätt. Barn har minsann talang.

Äldstingens 5-åriga klasskamrat ställde sig med en rosa kimonodräkt framför hela samligen. Galant läste hon hur barn med speciella behov kan sporta. Eleverna gav ett smakprov på en volleybollmatch sittandes på sina stjärtar. Roligt hade de, trots att farten begränsades av deras rörelsehinder. Av barn, om barn, på barnens villkor. Inte konstigt att mina tårar behövdes torkas mellan uppträdanden.
Firandet knöts ihop av skolans doktor, doctor of music. Till tonerna från pianot reste vi oss och sjöng Michael Jacksons We are the world.

Knappast var det endast genom min ryggrad som kalla kårar drog fram. Där framför oss stod de samlade vår framtid.






We are the children
We are the ones who make a brighter day
So let's start giving
There's a choice we're making
We're saving our own lives
It's true we'll make a better day
Just you and me

TTC med Rachel Zinman

Sanskrit söndag.

Helgen har jag spenderat med yogastudierna. Från arla morgonstund har jag klivit ut genom dörren och haft sällskap av endast ett fåtal hurtiga motionärer och hundrastare. Släpat min trötta boning hem i kvällsmörkret för att landa på huvudkudden.

10,5 timmar yogafördjupning per dag med en timmes lunch. Hjärncellerna går på övervarv av ny information som behöver smältas och bearbetas samt forskas djupare i för att förankras.

Yogans språk är sanskrit. Språket kommer från Indien, yogans förtrollande land. Helgens lärare har flygit från Australien enkom för TTC. En energisk yogautbildare, Rachel Zinman, med kalendern redan bokad för de kommande två åren. Med 25 års yogaerfarenhet är hon en yogaguru i en sprallig kropp. Hon har guidat oss denna helg med:

Lördag:
Vinyasa flow
Pranayama, meditation practise
Intro to prana 1 and 2
Intro to meditation 1

Söndag:
Vinyasa flow
Pranayama, meditations practise
Intro to meditation 2
Intro to ayurveda 1 and 2

Tillökning av nya asanabegrepp (Chandra Namaskara, Vasisthasana, Garudasana...) och pranayamas (Padadhirasana, Apa Japa ...). Ayurveda (goshas, vikriti ...) och filosofin (ashmita, ahmakara..) samt meditation (dhyana, theta...) är endast ett axplock från TTC-helgens innehåll.

Nu finns endast en bokstav kvar i skallen och den heter Z som i ZZZ.

Fredagslättnad

Fina fredag.

Fredagslättnad finns det något ljuvligare?! Veckodagarna knyts ihop och helgfirandet står för dörren.

Under en vecka hinner döttrarna lära sig massor. Framsteg sker hela tiden. Då känner jag endast till en bråkdel av vad som händer i deras hjärnkontor.

Det har gått fyra månader sedan vi flickor anlände till Japan. Ser jag tillbakas på dessa månader så har en maximal inlärning skett. Döttrarna har gjort stora framsteg. Min älskades projekt framskrider enligt planerna liksom hans kunskaper i japanska. Mitt egna hjärnkontor utsätts dagligen av en mängd ny stimulans. Ibland känns det otroligt att hjärnhalvorna hinner koppla samman av all kunskap som väller in.

Följande belyser Yngstingens utveckling sedan flytten. Hon satt i soffan och tittade storögt på mig. Med renaste engelska frågade hon: What's your name mummy? En inlärd fras från skolan som hon själv kan tillämpa i praktiken. Äldstingen har utvecklat ett intressant språk. I japanskan förekommer mycket -shi. Med denna påföljde att Äldstingen nu har egen dialekt. Hon pratar om katt-shi, stol-shi, kudd-shi o.s.v. Exempel på hennes svengelska: Jag cuttar här. Ta red pennan! En utvecklingsfas när hjärnan dagligen stimuleras av tre språk.

Ett fjärde språk, finskan, kunde vi klämma in. Äldstingens skola tar med öppna armar emot utbyteselever. Vi kunde inhysa en finskspråkig ungdom endast 10 minuter promenadväg från skolan. Attraktivt, men nej tack.

Dagens bild fångade jag på eftermiddagen. Döttrarna cyklade upp för backen till ett område lämpligt att manövrera cykeln på. Trafiken endast på en sida. Inte heller så många farohinder för Yngstingen att krocka med. I bästa fredagsstämning kom grannskapets barn. Den 6-årige gossen hade sitt husdjur i sällskapet, en gräshoppa. Den skötte han med samma kärlek som den urgamla japanen som strosade fram med sin älskade chihuahua. I samma fart kom min favorit japanska lärare. Han förevisade stolt sin stegräknare innan han gick vidare för att nå fredagens mål.

I ortopedens händer

Tåpressande torsdag.

Tisdagens läkarbesök resulterade i vidareundersökning hos en ortoped. Med döttrarna som hejarklack klev jag in till ortopeden preparerad med bilder över ashtangaasanas, lexikon och några japanska fraser. Ett telefonsamtal borta väntade en "klassmamma" att rycka ut som översättare (med sina tre barn). Vi det laget jag pressat ut ordramsan: sono itamiga hisashita to hisaue made arimasen konstaterade läkaren: do you speak english?

Lättnadens lättnad trillade från axlarna. Läkaren förstår engelska. Det är en sak att begripa kroppens anatomi på modersmålet, men japanska, hmm. Engelskan känns bekvämare. Tack vare ashtangabilderna förstod han mitt knäproblem bättre. Yogan har allt för ofta en tendens att förknippas med liggande andningsövningar på golvet. Han stirrade förvånat på yogapositionerna och konstaterade: difficult, high level.

När jag skulle pressa tårna mot ortopedens händer fanns ingen kraft i höger stortå. Det högra knät klarade inte heller av alla vridningar. Några press på höften och korsryggen fick läkaren mer underrättad vad kroppen försökt säga. Det framkom att min högra höft är en aning ur linje med den vänstra. Mellan kota 4 och 5 finns en nerv i kläm eller diskförskjutning. Därmed har jag problem med strålningarna ner från knät och upp till höften.

En skonsam behandling i korsryggen och höften gjorde högra stortå starkare. Nu ska jag fortsätta att använda knästödet och utföra endast modifikationer under helgens yogastudier. Skulle svullenhet förekomma blir det tvärstopp, naturligtvis. Följande steg blir att använda röntgen för att kunna se djupare på problemet, men då ville han prata japanska.

I helgen kommer jag att få nya insikter om yogan. Det speciella denna studiehelg är att jag får se på yogandet utifrån knäperspektiv. En av orsakerna till att jag sökte mig till utbildningen var: hur undviker jag att skada mig? Den frågan blev aktuell snabbare än jag trott.




Till mormor sänder vi våra fotspår för att markera att vi står bredvid dig. Händerna symboliserar våra utsträckta kramande armar och värmande handflator.

Lycka till i morgon!






Ryggradsbilden är plockad från nätet.

Rösten kom med båten

zOomade onsdag.

Morgonmeditationen uteblev. Yngstingen valde att vakna samtidigt. Avbrott varannan sekund skulle mer ha rest nackhåren än laddat kroppen med energi.

Vi fick en morgonstund tillsammans vid datorn. Hon har de senaste dagarna börjat visa intresse för teknikens underbara värld. Med hög koncentration och fingerfärdighet klickar hon sig fram med "musen". Vi har investerat i en optisk mus efter att jag vattnat lap topen. Funktionell, men inte det senaste skriket som Osakaföretaget lanserat. Deras mus heter SOAP (kanske något för mig som kan vattna).

Yngstingen hann färglägga, fingra på tangenterna, beundra nyfödda djur och lyssna på djurens ljud. Sen blev det dags för morgonrutingerna för att inte hålla grannflickan väntande. Jag är som tidigare nämnt ansvarig för ytterligare en tös om dagarna. I morse var 9-åringen klädd i bl.a. teddyfodrade shorts. Urläckra!

I närområdet finns en lummig alle'. Nu har lövens blad börjat skifta i färg. Denna plats fastnade jag för vid första kontakten. Så stilla och rofyllt även om trafiken susar förbi alldeles intill trädrötterna.Under de hetaste sommardagarna har det varit svalkande att strosa under trädgrenarna som skapar en heltäckande skugga med sina mångfaldiga blad.

Äldstingen kläckte ur sig något ur dess like efter skolan: Jag har fått rösten tillbakas. Den lämnade i Finland och har nu kommit hit med båt. Vad skulle livet vara utan barn?! Lärarbarn som de är satt de snällt vid köksbordet och markerade när jag frågade om dryckesval till middagen. Den bedriften har de anammat från skolvärlden inte från min fostran.

För att belysa ett exempel på japanernas omhändertagande. Här om veckan firade Äldstingens skola Sportsday. Min älskade var med som supporter. Han tog ett antal foton med sin telefon. I dag visade det sig att en annan förälder räckt ut en hjälpande hand, eller kamera. En cd-skiva med 193 foton av vår dotter in action under diverse sportstationer. Hans son deltog i samma white group. Annars kunde vi ha hickat till av fotografen som bl.a. krypit bakom klätternätet för att få in den bästa vinkeln med bästa möjliga zoomning. Vid överräckningen ursäktade han sig över kvaliten eftersom han hade svårt med zoomningen när Äldstingen har synligare käkben än infödingarna. Så typiskt japaner. Än hur duktiga de är så ursäktar de sig för att resultatet inte är perfekt.

De varmaste lyckönskningar till brorsan som i morgon nästan blir vår granne. Din tid i San Francisco kommer minsann att vidga dina vyer, yrkesmässigt och fysiskt. En mera kuperad terräng att löpa i får man söka efter.

Live out your imagination,
not your history.

Stephen Covey

Blomterapi

Tjusiga tisdag.

Blommor är min passion. Något jag lyckats anamma efter min mormor. I hennes trädgård spred sig en underbar doftpotpurri av blommor, svartaste svarta mull, dagsfärska jordgubbar och den fenomenala aromen av gurkor och bifftomater. Hur tacksam jag är att ha fått tillbringa tiden tillsammans med henne i trädgården.

I vår trädgård i Finland finns en del av mormors perenner. Blommor kan visserligen köpas, men mormors perenner intar en hederlig plats i rabatterna. De har odlats helhjärtat och återkommer varje säsong lika ståtliga och strålande vackra. Ett sätt för mig att ha mormor nära.

Idag var jag och inhandlade knäskydd. Blomsterhandeln intill lockade med sin färgprakt och doft. Ner i korgen plockade jag en del okända, men vackra blomster. Nu har jag även på denna sida av jordhalvan möjlighet att plantera en del av mormors blomsterprakt, tusensköna eller bellis.

En trädgårdsmästare får terapi under arbetsdagen. Det är rena rama hälsokuren att dagligen få omges av fräscha blommor och ge dem näring. Därtill få se nöjda kunder som skiner upp för att i sin tur eventuellt sprida blomsterkvasten vidare.

Minns en lärarkollega som är allergisk för blommor. Hon tog gladeligen, fullproppad med antihistamin, emot elevernas blomsterarrangemang vid jul- och vårfesterna. Hemma kunde hon vänligen ringa på hos grannarna och glädja dem med fräscha blombuketter.

Citerar Hans Christian Andersen;

Just living is not enough.
One must have sunshine, freedom,
and a little flower.

Ta hand om kroppen

Mörbultade måndag.

Kroppen längtar efter yoga, men knät skriker allra högst; Nej. Tålamod är det som behövs. Krämpor kan man inte planera in. Timingen är tyvärr aldrig bra. I helgen ska jag vara fit for fight med långa fartfyllda studiedagar.

Under insparken titulerade "hövdingen" närvaron på följande sätt: you have to come to class even if you got the flu, the stumack sickness, menstruation or a broken leg and don't be late! Ingen av oss 23 studeranden vågade andas efter uttalandet. Är du frånvarande så ryker chansen för att få ett internationellt yogacertificat.

"Hövdingen" är en underbart positiv och kunnig yogi med en ofantlig strålande aura, men konsekvent och perfektionist in i det sista. Han har en bakgrund från taekwondo och sex års rehabilitering efter knäskada. Han har fått lära sig att kroppen inte är en leksak och vill lära andra att inte skada sin kropp. Efter första studiehelgen känner han min kropp bättre än vad jag själv gör. Han visste t.o.m. hur jag ligger och sover om nätterna. Den vanan har fått justering till ryggläge utan kudd. Tur att jag får ta lärdom av honom.

Eftersom jag senaste vecka inte kunde utföra ens en del av mina praktiska hemuppgifter har de hopats till denna vecka. Förutsättningarna är allt annat än goda. Innan lördagmorgon borde jag utföra fem 60-90 minuters yogapass (vinyasa, restoration and hip opener sequense with props samt två valfri ledda yogaklasser). Hmm. Många frågetecken som ska böjas raka under denna vecka. Starten kunde naturligtvis ha inletts lite skonsammare. I morgon får jag inhandla knästöd för att se om yogandet alls kommer att fungera. Glad är jag trots allt att jag i två år fått yoga utan skador.

Mina guldgryn håller mitt humör uppe. Av att se när Yngstingen dricker vindruvsjuice och smackar: This one is delicious. Äldstingen i sin tur har hurtigt tränat att skriva alfabetet och gjorde följande uttalande: Start from the top and go down. En minilärare. Älsklingen lockade mig i soffan för att följa ett besynnerligt spännande formulalopp med en kopp grönt te i handen. Även "hövdingen" fick mig att le brett. I hans mail stod det: I know a good english dictaror in Osaka. Med hans irakiska bakgrund förstod jag mellan raderna att han syftade på en läkare.

Laugh and the world laughs with you.
Cry and you cry alone.


Min rosavän sände häromdagen ett berörande mail. Dagens bild är taget från mailet liksom citatet nedan. Tack!

Kynttilä ei menetä mitään antaessaan tulta toiselle kynttilälle. Pidä kynttilät palavina !

Bekari

Studie söndag.

Efter gårdagens våldsamma regn fick vi vakna till strålande solsken. Jag kunde i tunnt linne kliva ut 7.30 och meditera på terassen. Utan att frysa andades jag in ny frisk morgonluft. Fåglarna kvittrade och jag sjönk in i mina pranayamaövningar.

Osakas höst är med vår finländska mått mätt en extra lång sommar. Enstaka blad har bytt färg, men det verkar som ruskan inte infaller ännu på en stund. Det känns himmelskt att den 18 oktober kunna kliva ut på balkongen och inta morgonkaffe. En hösttemperatur på 23 grader uppskattas av oss nordbor. Antalet soltimmar Osaka-Finland skiljer sig endast med en timme. I Japan byts det inte till vintertid vilket nalkas inom kort i norden.

Äldstingen har deltagit i sitt första japanska födelsedagskalas. Hon samåkte med klasskompisen och återvände hem drygt fyra timmar senare. Tidsmässigt längre kalas än vad vi är vana med. Presenterna öppnas inte framför gåvogivaren. Det betraktas oartigt. Dessutom hör det till att ursäkta sig att man inte köpt en värdefullare gåva, även om mottagaren skulle ha förtjänat något bättre och finare.

I morgon firas födelsedagsbarnet i klassen. Eleverna förväntas ha med sig egenhändigt gjorda födelsedagskort. Ett sätt att visa att man bryr sig om varandra och att skrivförmågan utvecklas.
Inbjudningar får inte delas ut i klassen om inte samtliga ryms med. All for one-one for all. Gissa om Äldstingen pysslat. Denna månad fyller en tredjedel av klasskamraterna.

Medan jag tillsammans med Äldstingen här i veckan var på presentinköp kom en japanska fram till oss. Hon behövde vår hjälp. Hon skulle sända japanska souvenirer till USA. Hennes problem var att hitta lämpliga gåvor och godis till barn. Vi gav våra förslag som hon gladeligen tog emot. Visst kändes det konstigt att med drygt fyra månader som boende i Japan rekommendera souvenirer åt en inföding.

Under tiden Äldstingen kalaserade ville även Yngstingen fira. Jag tog paus från studierna och med flip-flops, shorts och t-skjorta klampade vi iväg till ett närliggande konditori, bekari. Där stod japaner i kö med lurviga vinterstövlar, jeans och jacka. Våra blonda hår vållar inte bara uppmärksamhet utan även klädseln i höstvärmen. De underbaraste vackra godbitar fick jag smaka med ögonen. Yngstingen frossade i sin jordgubbsbakelse på nolltid och klunkade ner det med läskande kall mjölk.

Lottoglädje

Lättsamma lördag.

Helgens workshop med anusaurayoga inhiberades. Mitt knä vållar fortfarande problem.
Hövdingen från yogaskolan har rekommenderat mig att vila en vecka. En mängd praktiska hemuppgifter skjuts därmed fram tills slutet på nästa vecka.

Den uteblivna regelbundna yogan märks. PMS hormoner som spelar spratt med kroppen underlättar inte heller. Balansen är helt enkelt rubbad. Tog i morse och njöt av ett stillsamt qigonpass efter meditationen. Lättnad i sinnet. För att landa tillbakas på fötterna finner jag ro i Yoganandas kloka ord:

Live simply and take life more easily.
Happiness lies in
giring yourself time
to think and introspect.
Be alone once in a while
and remain more in silence.

Jag beundrar hur Äldstingen känner sina begränsningar. Hon ville idag stanna hemma under lediga lördag. Hennes motivering var kort och gott: Jag ska på kalas i morgon och blir för trött om jag inte vilar idag. Begreppet att vila innefattar inte i hennes värld att ligga vågrät i sängen. Helt enkelt ströva på hemma och pyssla med det som känns roligt.

Till vår förvåning hade döttrarna utan "kommendering" städat sina rum. Det var minsann värt att belönas. En sväng till stormarketen för att inviga leksaksautomaterna. Själv kallar jag dem för "de värdelösa kortlivade krimskrams-automater". Inte högt inför döttrarna, men i egna tankebanor. Döttrarna stod länge och funderade vilken automat slanten skulle få trilla i. En 100 yens tingest fick döttrarna att se ut som om de vunnit på lotto.

Inköpet av lördagsgodis är ett exempel på att Osaka är världens nästdyraste stad. Lösgodis kostar över 30 euro/kilo. Tack och lov ruineras vi inte av döttrarnas godispåsar. För dem är själva händelsen att välja godis mer betydelsefull än att äta sockerbomberna. Sockerruset av ett fåtal godisar var ett faktum. Vår "vilande" Äldsting studsade tillsammans med lillasyster upp och ner i huset som sockerstinna duracellkaniner.

Själv hittade jag en ny 72 % mörkchoklad (fransk). Den franska innehållsförteckningen tenderar sig lättförstått i jämförelse till japanskan. Presense eventuelle de gluten et de lait. Den japanska mörkchokladen innehåller mjölk och IKEAs choklad smakar mest socker och är ett skämt att tituleras mörk.

I soffhörnet var det gott och mysigt att tugga i sig choklad när åskan drog fram på utsidan och regnet nästan slog hål på fönstren. Gåshud framkallade Idol-Rabih i kväll med Jacksons You are not alone. Min favorit Idol-Erik bleknade bort för första gången.

Finland

Finländska fredag.

Idag har Finlands flagga vajat högt i mitt sinne. Jag öppnade tv:n och huvudrubriken var Finland. Det berättades att Finland är det första landet som inför en lagstadgad snabbuppkoppling före våren 2010. En hastighet på 1 megabit/ sekund ska erbjudas alla finländare. Målsättningen är 100 megabit/sekund innan 2015. I Finland beräknas 95 % av befolkningen vara uppkopplade till nätet. Heja Finland!

Den dagliga hårtvätten fick även mina tankar att beundra hemlandet. Närmare bestämt den ekologiska schampokakan. Min finländska ekofrisör säljer AmNaturprodukter. Ett lokalt företag som jag mer en gärna sponsorerar. Det känns bra att veta vad som rengör håret. Glyserintvål, naturlera, sockertensid, guarmjöl, tistelolja, citron och rosmarinolja. Håret känns lenaste lent efteråt utan allvarligare kemikalier. Bravo Pampas!

I matvaruaffären fick jag visa tacksamhet till den engelska flaggan. Jag har äntligen fått tag i kornbröd, eller english muffins, som ett japanskt bageri säljer. Kornbröd är visserligen långt från det äkta finländska rågbrödet. I detta land finns det till 99% vitt ohälsosamt, tarmstoppande bröd. Jag kan inte äta vanligt bröd, men döttrarna kan. För deras välmående får det allt kosta några extra slantar. Om mjölhyllan skulle erbjuda annat än vete skulle döttrarna serveras hembakt bröd. Gladeligen tuggar de i sig fullkorns flatbröd, som det norska företaget Kavli lyckats exportera hitöver.

Postbiträdena fick sig breda leenden idag. Jag skulle ovanligt nog göra en betalning vid posten. Lite annat system än nätbanken. Jag hoppas att pengarna förflyttades till rätt mottagare. Annars är det någon annan japan som får glädja sig med att emotta vår familjs inträde till årsfesten. Vi finländare i Osakanejden kommer att samlas den 30 oktober för att fira vår nationalitet. Må självständigheten vara i december, men utomlands firar vi den vid lämpligaste tillfälle.

På söndag kommer den finländska flaggan att synas i Osaka. Det ordnas en gymnastikuppvisning. Gymnastik i all dess former är alltid intressant. Det mest attraktiva programmet i våra ögon är den finländska gruppen. Tyvärr kommer våra ögon inte att få beundra finländarna live eftersom Äldstingen ska på födelsedagskalas samma tid.

Granatäpplen

Trillska torsdag.

Idag fick jag igen frågan: when do you get cold? Solen skiner, temperaturen håller sig över 20 grader och det känns bekvämt att klä sig i sommarkläder. Ingen kyla, men ingen svett heller. Samma fråga undrade min kinesika studiekamrat senaste vecka. När börjar vi nordbor frysa? Jag fryser betydligt snabbare än min älskade, men inte ännu i 20 graders värme.

Nu i oktober ser vi att majoriteten av befolkningen klär sig i långbyxor och tröja. Eller som min studievän; hon klär sig med dubbla byxor, tröja och jacka t.o.m. under lektionerna. Vi uppfattar helt enkelt kyla och värme olika.

Fick en ilande hemlängta när min ekovän svängde datorkameran och visade mig Pampas höstväder. I samma ögonblick kände jag mig i höstcentrumet. Hösten är vi vana med att ska erbjuda en krispig kylande luft, prasslande löv, regnrusk och tjockare kläder som plockas fram ur garderoben. Allt annat än vad den japanska hösten hittills lärt oss. Förbryllande, men underbart.

På hösten plockar vi finländare äpplen och gör delikatesser i form av mos, pajer och must. Häröver dinglar även träden som bäst med äppel, granatäppel. Nästan så att jag sträckte upp handen för att plocka ner ett pinfärskt granatäppel ovanför en husgrind. Jag har också varit nära att palla ett knippe mandariner eller persimon. Det förefaller så exotiskt i mina ögon. Inte pallandet utan frukterna.

Risfälten skördas som bäst. Min älskade trodde att någon kokade ris när han kände aromen från det skördade risfältet en bit från arbetsplatsen. Risförbrukningen har minsann ökat sen vi flyttade till rismeckat. I Finland har vår familj förbrukat något enstaka kilo ris per år. Nu består vårt torrförråd av en 5 kilos rissäck. De flesta japaner får riset levererat till ytterdörren i minst 10 kilos säckar. Trots vår ökade risförbrukning är det långt tills vi när japanernas konsumtion. Över 60 kilo beräknas en japan äta inom loppet av ett år. Detta bekymrar risodlarna. Det är på tok för lite. Under 1960-talet var risförbrukningen 115 kg/japan.

Vi har lyckats se EN fluga på terassen. Igen en skillnad från livet på landet vi är vana med, speciellt perioden när bönderna sprider ut kogödsel. I samma fart funderade Äldstingen: hur många flugungar får en fluga? Hmm, om flughonan lägger upptill 150 ägg på en gång. Det blir en himla många ungar under en säsong. Miljoner i "värsta" fall.

Blodgrupperna

Onda onsdag.

Morgonmeditation, men ingen yoga. Helgens tuffa yogaframfart gör sig påmind. Av att stå i diverse asanas och sitta i lotus på golvet i 11 timmar sätter spår på kroppen. I går började knät ömma. Senast det inträffat var under min tid som redskapsgymnast.

Under helgen har vi studeranden granskat varandra från topp till tå. Jag är varken plattfot, överrörlig i knäna eller armarna. Axlarna är öppna och skuldrorna samt höften har en viss låsning. Det var sannerligen intressant att se hur olika vi är byggda.

Jag har fått bevittna de överrörligaste armar och ben liksom de styvaste höfter och skuldror. Plattfotade är tvungna att jobba extra med balansen. De överböjliga måste kämpa allt mer med asanas för att inte belasta kroppen ytterligare. Våra utgångslägen är olika för att utföra den lämpligaste asana för kroppen. Vi har all orsak att inte behandla kroppen som en leksak. Slutligen går den sönder av ovarsamhet.

Knäsvackan har hållit mig hemma från dagens vinyasapass. Inget är så dåligt så det inte för något gott med sig. Jag har fått sätta mig in i knäsjuklingars vardag. Dessutom fick jag tid att skriva hemarbetet om hur asanamodifikationer kan utföras. Turligen behöver jag inte använda kinesernas studieteknik. De fäster en vattenpassliknande apparat vid örat. Om huvudet sätts i fel läge p.g.a trötthet slår apparaten larm.

Japanerna har en slående diagnostisering av blodgrupperna. Häröver tas inga blodprov för att konstatera blodgrupp, det gör man genom observation. Tekniken anpassas i skolor, dagisar och företag för att gynna arbetsfördelning och inlärning. De använder diagnosen som en stadig flirtteknik. Majoriteten av japanerna tillhör grupp A. Således förklaras det varför samhället är ordnat, noggrant, rent och hieraktiskt.

Här är en kort presentation av de fyra grupperna:

A: Reserverad, försiktig, sentimental, konfliktundvikande, svårt att bestämma sig och självuppoffrande. Går ofta och oroar sig.

B: Munter, lätthjärtad, pratsam, social, självständig, känslofull och omhändertagande. Gillar inte att bindas av regler.

O: Lugn, har tålamod, stabil, kontrollerad, stark vilja, oböjlig och full av självförtroende trots ett blygsamt yttre. Bra ledare.

AB: Lugn, omdömesfull, objektiv och självisk.

Tokyo maraton 2010

Tokyomaraton tisdag.

Morgonyogan har nu utökats med morgonmeditation. En av självstudieuppgifterna är att meditera 30 minuter varje dag. Helst längre. I 10 dagar skall en pranayamametod utforskas för att sedan bytas till en ny metod de följande 10 dagarna o.s.v. Erfarenheterna skall dokumenteras i en upplevelsedagbok. Det blir intressant att se hur mina andningstekniker och meditationsäventyr tar form. I februari torde jag vara något mera inkommen på området.

Om jag inte kliver upp med tuppen vet jag att både yogan och meditationen rinner ut i sanden. Dessutom är magen tom från arla morgonstund. Jag har valt att prova på Kapalabhati pranayama under drygt en vecka eftersom den kan utövas innan yoga. I morse svindlade jag inte ett dugg under yogan trots inledande andningsövning. Jag är ett levande bevis hur ujjayandningen sänker blodtrycket. Från ett redan lågt blodtryck (104/62) till 82/52. Inte undras att de som lider av högt blodtryck rekommenderas att yoga.

Mina glädjetårar fick fart när brorsan ringde. Det lönade sig att vaka augustinatten för att anmälas till lotteriet om platserna för Tokyo maraton. Av 300.000 maratonfanatiker lyckades brorsan idag få ett glädjesamt mailsvar: Congratulations! You have been selected to run the 2010 Tokyo Marathon. Vårt innerligaste grattis till lyckovinsten! Min älskade har lovat eskortera resten av hejarklacken till Tokyo eftersom jag spenderar maratonhelgen med yogastudierna. Välkommen att uppleva Japan och all dess skönhet! Det kommer att bli ett minne för livet -inte bara för dig, utan för oss alla involverade.

Open your heart
and
you will never
face
closed doors.

Undokai

Medalj måndag.

Idag firar japanerna undokai eller sportdag. Dagen är vigd till att ta hand om konditionen och motionerna tillsammans med familjen.
Det innebär att min älskade är ledig från jobbet och Yngstingens skola höll stängt.

Äldstingens skola har däremot organiserat en egen sportdag. Samtliga elever var indelade i färggrupper. Äldstingen var med i the white group. Klädd i vitt från topp till tå traskade hon stolt till skolan med pappa.

Efter 12 sportanknutna stationer var det avslutning på den något kortare skoldagen. Hem till lillasyster kom en svettig Äldsting med en medalj hängandes runt halsen. Medaljen har en elev designat. Enligt min älskades sportreferat har eleverna fått samarbeta på balansbana, fånga hängande donitsar med munnen, flytta vatten med håliga flaskor, hinderbana, klättervägg, bollkastning m.m. Eleverna fick utmana sig i färggrupperna med att samarbeta med personer från olika årskurser och tillsammans åstadkomma ett lyckat team vid de olika stationerna.

Han där uppe har sett till att vädret gynnat alla japanska motionärer. För oss nordbor är det otroligt men sant, att kunna gå i t-skjorta och capribyxor i mitten av oktober. Strålande solsken och 24 grader varmt.

Min helg har minsann gått i yogandets tecken. Med 12 respektive 11 timmars studiedagar (en timmes lunch) har många nya kunskaper inhämtats. Min hunger för yogan är ofantlig. Oerhört många frågetecken har rätats ut. Det bästa av allt är att mera är på kommande. Den sista februari hoppas jag kunna ta emot mitt yogacertifikat.

Denna helg har vi 23 yoginis fått ta del av:

lördag
Vinyasa flow
Body check
Alignment skill 1
Yogaprops, hip opener

söndag
Pranayama
Meditation
Alignment skill 2
Yoga props, restrative

Jag är glad över all proffsundervisning som erbjudits i helgen. Slantarna var minsann väl investerade. Hemarbetet fram till nästa studiehelg kommer att vara tidskrävande, men givande och lärorikt.

e

Tacksamhet

Förgyllda fredag.

Tacksamhet och glädje. Det beskriver min dag. Det finns så mycker i livet att vara tacksam över. Inte bara stora festliga händelser utan de små vardagliga tingen. Allt från att krama morgonvarma döttrar till att se en glimt av min älskade på kvällskvisten.

Döttrarna firar fredag med att få välja en bulle vid konditoriet (danskt) intill Yngstingens skola. Noggrant spanas varje godbit innan valet oftast faller på en sockermunk. Dagen till ära korkas läskflaskan. Minns själv när jag var liten, hur mysigt brorsan och jag hade det. Efter bastubad satt vi vid öppna spisen och grillade korv. Röd lemonad var det som gällde på det århundradet. En berikande händelse.

Yngstingen har berikats denna vecka med att studera hösten. Närmare än nära. De har haft höstpromenad och skapat svampar samt ekollon. Fingermotoriken har fått fart med rallybana och bokstaven C.

Äldstingens klass har fortsatt med att forska om sinnen. Närmare bestämt teckenspråk. Stolt visade hon hur hennes namn tecknas. Ur väskan grävde hon dessutom fram diplomet efter sex veckors simning. Små ting med stor inverkan.

Min tacksamhet idag går till att jag printade ut första råkopian av boken jag processerat den senaste tiden. Tidsschemat ser ut att hålla och jag är nöjd med det första utkastet. Vi har även fått tillökning i grannskapet. Jag såg en glimt av familjen. Det tenderar att de i alla fall har två flickor, eventuellt 3 och 8 år. Glad för att döttrarna får ytterligare lekkamrater.

Just hemkommen från insparken till yogastudierna bubblar kroppen av glädje. Äntligen har startskottet gått för min djupare yogaresa. Min tacksamhet att få studieplats och lära mig mera om yogans underbara värld. Visserligen med en tunnare plånbok, men det är värt varje yen. Trippelglädjen gurglades fram när bossen meddelade att yogastudion i veckan fått rättighet till Yoga allience 500h. Det är enda yogaskolan i västra Japan och den fjärde i hela landet. Yes!

Nu gäller det att inhämta all vila för att avvverka en 11 timmars studiedag i morgon, liksom på söndag.

Tyfonnatt

Tyfon torsdag.

I natt har vi vuxna i huset inte sovit långa stunder. Döttrarna sov djupt medan Melor-tyfonen svepte förbi. Visserligen var vi inte i epicentrum, men en vindstyrka på 40m/s räcker väl till. De japanska husen har enkla fönsterglas och ingen isolering. Stormens ljudnivå tog sig in genom alla tänkbara "luckor".

Ortsborna är vana med tyfoner. Melor var tyfon nummer 18 för denna säsong. För två år sedan drog en tyfon över Japan. Det hör till ovanligheten att landet fått en så pass lång tyfonpaus.

Tyfonen var beräknad att dra förbi Osaka kl 03.00, men redan vid midnatt var ovädret i fullaste fart. Regnet störtade och stormen drog fram. I vårt hus är sovrummen placerade på första våningen. (För att snabbast kunna evakuera). Alla fönster och terassdörrar i nedre våningen är utrustade med skydd. Fönsterskyddet förknippar jag med en garagedörr. Till natten drar vi ner skyddet för att undvika att flygande förmål träffar rutan. En annan mission är att morgonljuset inte väcker oss allt för tidigt.
Mitt i natten stod jag med min älskade och följde tyfonens styrka från övrevåningen. Fönstren skakade, luftintagen trummade och vinden visslade runt husknuten. Bisarrt! Ljudet skulle ha passat perfekt i en skräckfilm. Jag väntade bara att en blodig hand skulle dyka upp i fönsterrutan. I stället blev det en kissnödig chaufför som tog en nödvändig paus vid vägkanten.

Under morgonyogan meddelade Äldstingens lärare att skolan håller stängt. Döttrarna fick ha sovmorgon och studiedag hemifrån. Add it up fångade Äldstingens uppmärksamhet under förmiddagen.


I hemlandet finns speciellt en person som behöver vårt stöd. Våra varmaste kramar!

Do not torment yourself
about tomorrow,
there is no tomorrow,
It is all here and now.

Chef

Oliv onsdag.

Dagen inleddes okoncentrerat. Medan regnet piskade i nacken hade jag mest fokus på att få säkerhetsbältet på grannflickan och döttrarna. Med den påföljden att Yngstingens lunchbox glömdes totalt bort. Min glömska gjorde mig ytterligare förvirrad.

I natt inväntas tyfonen svepa förbi. Skolorna är ännu osäkra om det blir lapp på luckan i morgon. Därför frågade jag Yngstingens skolföreståndare: When will your chef desided about tomorrow? Hon må minsann ha undrat varför jag tror att kokerskan har sista ordet om skolstängningen. Hjärtliga skratt ekade under bilfärden hem.

Efter bilrallyt mellan skolorna stack jag iväg på vinyasapass. En tvärbromsning krävdes efter att hjärnan meddelat att yogakläderna glömts på soffan. Dylika dagar brukar döttrarna titta på varandra och i kör säga: Råll-mamma.

Det är så skönt att ställa sig på mattan och ledas av en skicklig lärare. Hjärnan var lika tacksam efter morgonstulet att bara få följa instruktionerna och inte tänka själv. Vinyasayogan gör mig nyförälskad. Jag vill bara lära mig mera om härligheten. Dagens asanas hade jag aldrig trott mig klara av. Kroppen slutar aldrig
att förvåna mig över vad den är kapabel till. Dessa fotografier visar dagens utmaningar. Det kommer att krävas mycket svettande innan jag uppnår samma skicklighet. Den moroten vill man tugga långsamt. Läraren tröstade oss medan vi febrilt kämpade på: det är balans som krävs inte styrka.

Kvällens middag bestod för döttrarnas del av oliver och saltgurkor, inget annat. Bordet var dukat med diverse andra godheter, men icke. Vi har lyckats få tag i oliver, kikärter, saltgurkor, tortillachips och weetabix. Sällsynta varor over here. Något för varje familjemedlem att frossa i. Döttrarnas kära återseende av bekanta smaker från hemlandet var en fröjd för ögat. Jag kan inte uttala mig om olivkvalitén eftersom burken var tom när jag satt mig till bords.

Lyftkranen lyfter lyftkranen

Teckenspråks tisdag.

I natt har vi flickor sussat tillsammans i samma säng. Vi vaggades till sömns av regnet som öste ner på utsidan. Jag vaknade tre minuter innan alarmet skulle ha skrällt igång. Skönt! Dagen får en helt annan start när morgonen börjar med egen väckning.

Hösten börjar göra sig påmind. Första morgonen som det kändes svalt att stå på yogamattan. Mysigt att tända ett doftljus och yoga loss. Det krävdes inte många asanas innan värmen spred sig inom- och utombords.

Höstrusket överöses nu med regn från öppen
sky. Den starka Melor-tyfonen beräknas dra fram inom 48h. Vi är förberedda på att skolorna eventuellt hålls stängda på torsdag. Vädrets makter härborta har annan kaliber än det nordiska klimatet. Jag kan tänka mig hur skoleleverna i Finland skulle jubla över ledighet p.g.a. vädret. De japanska eleverna ser ledigheten som ett stort bortfall från studierna, liksom föräldrarna som betalar stora summor för undervisningen.

Äldstingens klass har de senaste veckorna forskat om sinnen. Igår hade eleverna gästundervisning. De fick lära sig om punktskrift. Idag kom Äldstingen hem med sitt och lillasysterns namn skrivet med punktskrift. Det är alltid berikande att i skolvärden få in en mera "äkthet" i undervisningen (i mån av möjlighet). Barnen har säkerligen fått en helt annan syn på blinda genom att kunna mötas i närkontakt.

Medan jag satt och arbetade med mitt bokprojekt dunsade det till utomhus. Jag tog inte desto större nostis vid det öronbedövande ljudet. Vi bor trots allt i en miljonstad. Helikoptrar och flygplan svävar ovanför hustaket och bilar brummar utanför dörren dygnet runt. Först när vi flickor anlände hem på eftermiddagen förstod jag orsaken till dunset.

På andra sidan gatan byggs ett höghus. För att husen ska klara av jordbävningar byggs grunden minsann ordentligt. (Vårt egnahemshus i Finland har 12, 10 respektive 8 mm järn). Här används visserligen 12 mm armeringsjärn, men med betydligt större täthet. Orsaken till olyckshändelsen vet jag inte. Våra ögon bevittnade endast en omkullvält lyftkran. Sannerligen såg det lustigt ut när två lyftkranar lyfter upp en liggande lyftkran. Hoppeligen kom ingen till skada. Turligen föll lyftkransbommen mot den närliggande grästäppan. Skadorna på armeringen var synlig från vårt fönster. Mediatillströmningen avstannade när mörkret inföll. Byggarbetarna har arbetstid från 8-18 med en dags ledighet. I skrivandets stund fortgår upprustningen på övertid i skenet av strålkastare. Tidschema är japanserna strikta med att hålla.

Girlpower

Myspysiga måndag.

Gårdagens soldränkta F1-tävling utbyttes i dag till vinandes kalla vindar. Tyfonerna som härjar ute till havs sprider ett ordentlig kyligt lågtryck över Osaka. Att termometern visade 25 grader på eftermiddagen kunde jag knappt tro.

Alla husets ventilationsapparater har jag stängt av. Min sommarskrud fick utbytas till jeans, tröja och sockor. Konstig känsla. Fötterna kändes ihopklämda efter månader av barfotaliv. Min vikt från läkargranskningen tycktes ändå stämma med facit från midjemåttet på jeansen. Jag känner inte mig bekväm med att gå omkring som trendiga ungdomar med jeansen hängandes halvvägs ner på skinkorna. Äldstingens klasskamrater lever i tron att jag är hennes storasyster. Det må räcka för ungdomlighet.

Vi föräldrar från Äldstingens klass hade lunchträff. Ett samkväm för att välkomna oss nya föräldrar samt planera The international fair. Många nya insikter under ett fåtal timmar. Allt från underbart doftande och välsmakande sötpotatiste till rånberättelser i Johannesburg. Vi är minsann ett internationellt familjegäng.

Internationell är min älskade han med idag. En sammankallning av företagsrepresentater från USA, Finland och Japan. Den finländska flaggan har idag fått fortsatt mission. Upphissad till toppen, även om den fysiskt inte är lika synlig som under formulahelgen.

Tillsammans med döttrarna har vi spenderat dagen i girlpower-anda. Vi sänder de varmaste godnattpussar och -kramar till "pappa" i Tokyo. Hoppas du haft en givande mötesdag. Lycka till i morgon med bossarna!

Suzuka F1-helg

Supersnabba soliga söndag.