I don´t like it

Frispråkiga fredag.

Nu har det hänt, korken har lossnat.

Fullmånens sken kika in genom köksfönstret.
Bredvid mig stod två nyfikna töser och inspekterade när jag filéade bläckfiskarna. Med grannflickan samspråkade jag om hon tycker om bläckfisk. Of course, it´s like chewinggum, svarade 9-åringen. Ur det tysta skarvade Äldstingen i med: no, I don´t like it.

Jag vet inte vem av oss ryggade till mest. Må hända bläckfisken som valde att spruta ögoninnehållet på min skjorta. Grannflickan som vant sig med att ha en stum lekkamrat, skolkompisarna är stolta över att de har en tyst robot i klassen, lärarna har vant sig att tolka leenden och ögongnistan.

Den tystlåtna fröken valde att ta ut stumhetensproppen efter sju månader i Japan, varav ett halvt års engelskt språkbad. Den perfektaste engelskan rann ur hennes mun. Ingen nyhet för oss föräldrar som hör döttrarna samspråka ideligen på engelska. Hindret har varit för Äldstingen att samspråka med utomstående.

What did you say, say it again; utbrast grannflickan till Äldstingen. Under middagen hade ingen möljighet att få en syl i vädet. Äldstingen hade mundiarre -på engelska. Om jag själv skulle kunna stoltsera med samma talang på japanska. Min japanska förlikas mest med en trögstartad båtsnurra.

För Äldstingen innebär detta stora språksteg ett avslut på månaders tjatande. Äldstingen har önskat sig veckopeng, medan vi föräldrar lovat att det infaller genast hon kommunicerar med kompisar. Påfrestande tid för tålamodet, en tuff period är avslutad.

Med den första veckopengen ville Äldstingen köpa en leksak till lillasyster och ett diadem till sin, snart 2-åriga sockersöta, kusin i Finland.

Lyckans fjäril sätter sig på axeln
på den som har tid att vänta.

Big balls

Tjejiga torsdag.

En bit från vårt hus finns ett japanskt högstadium med en massiv baseboll- och fotbollsplan samt närliggande tennisbanor. Om vinden ligger rätt kan det höras ljud från idrottande tonåringar. Många bollar är i rullning.

En ståtlig staty pryder idrottsområdet. Vareviga gång jag går förbi ler jag och börjar nynna på Great balls of fire. Bilden kunde vara bättre, men naturligtvis håller vakterna främlingar bort från skolområdet. Denna gång fick paparazzi en buskfri kameravinklel.

Det mäktiga med monumentet är att bollen är på rätt plats. Av kroppens sju chakran är vårt andra chakra, swadhisthana, förankrad i höften, korsryggen och våra genitalier. Chakrat är som vattnets ebb och flod. Vi ska våga känna efter våra känslor samt smaka på livets sötma såsom det bittra.

Energin uttryckligen flödar med vattnet. Kroppsligt berörs vår urinering, tårar, menstruation samt orgasm. Om vi inte kan vara avslappnade leder det till problem i något av dessa "flödande" områden. Det kan ge sig uttryck som energibrist, sexuella problem (fertilitet), känslomässigt drama, kontrollbehov, motstånd till förändringar, sexuellt missbruk o.s.v.

I Kundaliniyogan balanceras denna energi genom att ha knipövningar med underlivet (Vajroli mudra) och anus (ashvini mudra) med tillhörande asanas och andningsövningar. Genom att vi är i balans kan vi värnar om vår sexualitet, sensualitet och åtrå.

Bruce Lee har fiffigt nog uppmanat oss att BE LIKE WATER. Genom att vi föjer vågorna lär vi oss att vara mjuka och lugna när vattenytan är blank och starka när det stormar.

The person should look for peace within
and not depend it in any other place.
There are no waves in the dephts of the ocean,
it is still and unbroken.
-Lord Buddha


Vi flickor gottade ikväll i oss av livets sötma. Färska jordgubbar doppade i vitchoklad.

Luftade hjärnceller

Oxygena onsdag.

Morgonsolen strålade från blå himmel, men i hjärnkontoret var det mulet. Studiemorgonen fick en helt annan vändning än rabblande av skelettets delar.

Joggingskläderna slängdes på, fötterna tog mig ut på en rask stavgång till den närliggande parken. Blicken hittade lugn från den blanka vattenytan, hörseln stimulerades av fåglarnas körsång, luktsinnet bjöds på aromen från det nysågade trädet och under fötterna kändes den mjukaste gyttjan mellan trädrötterna. Lungorna fylldes med frisk luft, mitrokondrierna fick extra skjuts och hjärncellerna vaknade till liv. Mission accomplished efter 45 minuter.

En annan som fått liv i hjärncellerna och spridit en salig hjärtrytm är "The king of pop". Idag har This is it lancerats i Japan. Jag lyfter på hatten för Michaels insats och hans beundransvärda aura. Inte konstigt att de t.o.m. i fängelsen dyrkar detta musikgeni. Må de ha syndat, men dansa kan de.







Annorlunda rytmer bjöd denna japanska munk på idag. Saliga blev i alla fall jag och döttrarna.












Vita tu-tå-delade sockor som munkar och kimonoklädda damer bär är stiligt. Byggarbetarna har enhälligt marinblå tudelade sockskor. För oss andra som föredrar annan färgnyans och motiv finns lösningen i strumpbutiken. Äldstingen valde Hello Kitty i nyanserna blå, rosa och lila.








Nästa gång hjärncellerna strejkar kanske detta blir mitt studiemecka...garanterat sist på listan efter att alla andra studieknep testats.

McDonalds må erbjuda ostörd mat/studieplats, men inget för mig. Döttrarna däremot strålade av Happy Mealbelöningen efter att ha saligt underhålligt sig själva på yogagolvet i två timmar.
Savasana fungerade perfekt för Yngstingen. Hon bäddades ner av studioägaren för att få varmare prinsessdrömmar.

Mochitsuki

Tuggande tisdag.

Yngstingens skola ordnade idag Mochitsuki (risbultning). Detta är en mycket traditionell japansk risceremoni. Hela dagen lång har barnen fått samarbeta med att hamra ris.

En del förberedelse krävs av det speciella klibbiga riset. Riset ska dra sig i vatten över natten för att sedan kokas. Det kokta riset bultas med en träklubba i en mortel, usu. Regelbundet vattnande och bultande skapar ett ännu klibbigare ris. Slutligen formas risdegen, till en fyrkant eller en oval riskaka, mochi.

För oss som vill äta, men inte bulta, finns dessa riskakor att köpas i affären. Av tradition äts mochi speciellt mycket under nyårsfirandet. Vår familj föredrar att grädda dem i mikron ett antal minuter på var sida tills de sväller ut 2/3. Därefter viker vi noriblad runt och doppar läckerheten i soja.

Riskakan har en segare konsistens än tuggummi. Det gäller att inte ha löständer eller lösa tänder. Årligen sker dödsfall när japaner misslyckas med att svälja ner mochin.

Mochi passar bra att skära i mindre bitar och använda som ingrediens i soppor. Den sötare varianten av mochi färdigställs genom att rulla den mikrovarma kakan i socker och svartbönsmjöl. Vid framställningen av riskakan kan olika smaker tillsättas t.ex. jordgubb. Även dessa "efterrätts"mochi kan inhandlas i affären. En tacksam produkt för glutenallergiker.

Benig yogini

Multispråkliga måndag.

Min 1,3 kilos hjärna är fullproppad. En berikande studiehelg är bakom och veckans hemarbeten står i kö.

Att sitta på golvet har sin charm när det sker sporadiskt. Min rumpa och ryggmusklerna behöver mera hårdträning för att någotsånär nudda japanernas sittvanor. Tack och lov hade vi på lördagen ett 2,5 timmars pass med chakrayoga. De resterande 19,5 studietimmar utfördes sittande på yogamattan. Halleluja att någon uppfunnit yogablock.

Från Australien kommer även vår anatomilärare. Hon utstrålar samma energiska sken som den sommarheta australiensiska solen. 40 grader fick vi inte i klassrummet, men trots luftkonditioneringen satt en japanska med mössan på. Inte p.g.a. klädtrenden utan kölden. Givetvis tillfrågade japanskan lärarnas tillåtelse. (Respekten till lärare och äldre är en helt annan nivå än vad jag upplevt i Finland).




Vi har fått en ny klasskamrat.
En mycket mager sådan.
Den flexiblaste yogini jag mött.
Kan förefalla kall och tystlåten.
Uppskattar att bli undersökt.
Gillar att visa upp sig.













För att vi ska kunna arbeta som yogainstruktörer räcker det inte med att kunna utföra yogapositioner. Vi ska kunna assistera och naturligvis inte dra något ben ur led.

En 200 sidors anatomibok med alla kroppens ben, muskler och leder kommer att vara till stor hjälp längs med vägen.








Mina studiekamrater må anteckna på japanska
och jag på engelska. När vi har problem med att förstå varandra tar vi till kropps(tecken)språk eller sanskrit. Tack vare anatomin kommer vi att få ett till språk som förenar oss -latin.

Inte konstigt at hjärnan går på övervarv.

Skrivglädje

Fika fredag.

Fredag är speciell. Vardagarna knyts ihop och veckoslutspaketet öppnas. En fräsch dag som kryddas med de vackraste guldkornen.

Fredag är bulladag. Efter skoldagens slut blir det fikafest för döttrarna. Idag besöktes västerlandsinfluerade Mr Donut. Denna donitskedja har ett brett sortiment. Det är bara jag som inte hittar något till min kräsna mage. I stället får jag njuta av att se döttrarna tugga i sig pinfärska läckerheter.


Påtår serveras av alltid vänligt bemötande personal. I Japan existerar inte "nej". Svaret ges istället med rätt tonläge med hjälp av "ii desu" (ok).












Äldstingen hade hem en trevlig överraskning. Tidigare i veckan har de i skolan diskuterat om How friends can help each other? Idag hade de skrivit ner sina tankar kring: How other people helped us.

Dagens guldkorn gick rakt in i hjärtat. Vår förstfödda hade filosoferat och plitat ned:

Mom drives me to school på sin utvecklingsnivå. Skrivglädjen har erövrat henne som i sin tur sprider glädjen vidare till oss föräldrar.



Dagens skratt däremot kom från denna reklamskylt. Otroligt nog på engelska.
Vad tror ni realiserades?

Lyxmiddag

Träffpunkts torsdag.

I fredags samlades vi senast till en gemensam familjemåltid efter att min Älskade anlänt från Korea. I kväll blev en ny träffpunkt när Tokyomöten var undanstökade. De kommande veckorna är redan fullbokade och döttrarna får hålla sig till godo med mig under veckodagarna och helgerna med sin pappa.

Det låter nästan som om vi vore separerade, men tack och lov är det endast arbete och studier som förhindrar familjen att vara samlad någon månad framöver. När det är mycket på gång gäller det att föränkra fötterna stadigt i marken och hålla i hatten.

När vi väl sitter ner till bords, då njuter vi. Det blir snabbt en lyxmiddag även om det serveras en anspråkslös gröt. Diskussionen flödar och vi hinner ventilera dagens händelser och vad som varit och komma skall. Vår familjs fasta punkt är måltiderna. Med kunskap från skolvärlden och statistiken tillbringar föräldrarna hela 7 minuter kvalitétstid med sitt barn per dag. 7 minuter. Då räknas inte förhör av läxor eller utredning av eventuellt dagligt gnabb. Det kan betyda en gemensam stund i soffan (utan tv) eller sagoläsning. 7 minuter -inte mer eller mindre.

Middagens diskussion tangerade den sällsynta kriminaliteten i Japan. Med tanke på att vi bor i en miljonstad sker det sällan oroligheter. Nattens jordbävning var inte det som utlöste stölden i märkesaffären Louis Vuitton. 35 produkter, med ett värde på 70.000 euro försvann med rånarna. All kriminalitet är oacceptabelt vare det är frågan om en cykelstöld eller bankrån . Det ironiska i allvarets stund är att trots möjligheterna till rån av dyra designvaror härborta har småstaden jag kommer från lyckats drabbas av en betydligt "större" guldsmedsrån.

Medan invånarna i min födelsestad investerar i dubbellås på ytterdörren, sover japanerna med olåsta dörrar. De är trygga på sitt eget sätt. Japanerna måste ha bra balans i Swadhisthana chakra (området under magknappen). Där regleras vår inre trygghet. Där finns vårt heliga tempel. När chakran är stabil har vi verktyg till att gå in i det okända. Med andra ord löns det inte att skaffa sig en sixpack på magen eftersom det förhindrar flödet till chakran.

Vårtecken

Omändrade onsdag.

Med barn i huset kan man sällan ha en vattentät planering. Flexibilitet styr vardagen. Det gäller att följa med vinden. Döttrarna har haft motvind de senaste dagarna i form av feber och magsjuka. Mitt i stormen har jag stått och tröstat.

Natten igenom har jag legat brevid en "het kamin" och avvaktat vulkanutbrotten. Yogamorgonen blev till ingenting. Huvudet bankade av utmattning och krafterna räckte knappt till att ta mig uppför trapporna.

Vakandet har aldrig varit min grej. Turligen valde jag att i-n-t-e utbilda mig till barnmorska.

Dagens postivia vändning är att vi har kunnat bege oss ut i den friska och varma luften.
Yngstingen har varit i form för att sitta i vagnen utan ett endaste vulkanutbrott. I 16 graders värme har vi fått ett smakprov på vårkänslor.

Växtligheten är minsann brokig. Nakna eller fullständigt lövprydda träd, tulpanskott eller blommande lökväxter, blomknoppar eller präktiga blomster.


Frisk luft mår alla bra av. En stund ute i dagsljuset är den bästa medicinen.












Jag kände mig nästan som en tvättäkta "lattemamma" när jag vandrade omkring med ett barn i vagnen. I Japan är det visserligen te som utgör grunden istället för kaffe i latten.

Starbucks terass lockade till sig folkmassor som njöt av drycken i solskenet.









Såväl mor som dotter blev i extas när vi vek in till en hundaffär. Hunden är människans bästa vän. En livsmentor som alltid har tid och som alltid lyssnar samt tröstar. Att komma hem och öppna dörren för att möta två chokladbruna ögon och en glatt viftande svans. Att bli väckt med en blöt puss. Att komma sig ut i regn och rusk. Denna episod ser vi framemot när vi återvänder till hemtrakten och döttrarna ska kunna bli hundägare till varsin hund.




Medan vi går i väntans tider är det bara att komma fram till vilken hundras/vilka hundraser som landar på önskelistan. Min garanterade favorit är naturligtvis hundarna med intryckt nos. Hur skulle vi annars ha haft en boxer och en fransk bulldog?!









I brist på en riktig hund att bära i handväskan kan man alltid gå omkring med ett surrogat.

Tonårsyoga

Trotsiga tisdag.

Rektor för middle/highschool bor i detta stiliga terrakottafärgade hus en bit från skolan. Han tog emot min Älskade i mars och presenterade ramarna för den internationella skolan. Efter en 10 års Japanperiod söker rektorn sig i höst vidare till utmaningar i Europa.






Alla har tydligen inte uppskattar rektorn beslut. Hans garagedörr har fått en annorlunda nyårsprydnad. Vem som ligger bakom dådet är inte så svårt att räkna ut. Infödingarna är det knappast eftersom graffiti inte förekommer i den vanliga japanska gatubilden.

Under tonåren har hormonerna en tendes att spela spratt och i värsta fall ge sig uttryck i våldsamheter. Orsakerna till trotsigt beteende är många.



Yoga är en ypperlig terapiform för ungdomar (eller annan åldersgrupp). Yogan ger dig verktyg att hantera känslomässiga stormar.

1. Tack vare yogan lär man sig att känna igen problem och hitta lösningar. Självanalys löser många knutar.

2. Genom att meditera lär vi oss att fokusera och stilla sinnet. En tonåring är inte alla gånger kapabel att koppla ihop vad som känslomässigt utlöst ilska.

3. Yogan utvecklar inte endast inre frid utan ger även en ökad självkänsla. Identitetsproblem tenderar att ge huvudbry till en stor skara tonåringar.

4. Att hantera inre konfliker tar tid. Alla tonåringar är inte språksamma eller öppna för att gå i terapi där det krävs muntlig framställning. I en yogaklass fokuserar alla på sitt innersta i tystnad.

Nu återstår det att invänta hur eleverna i elementary school reagerar när deras rektor lämnar skolan efter en 8 års period. Skolan löser problemet med att slå två flugor i en smäll. Den efterträdande rektorn kommer att ansvara för alla skolans årskursnivåer. Det fantastiska är att Head of school (han som bossar över rektorerna) erbjuder föräldrarna möjlighet att intervjua rektorskandidaterna innan valet sker.

Släpp hästarna fria

Mörbultade måndag.

Vaknade i morse med en fysiskt- som psykiskt mörbultad kropp efter helgens yogastudier. Min filosofilärare har sagt följande visdomsord:

Nothing worthwhile never comes easily.

I yogastudiernas allvar innebär detta i praktiken att 25% kommer under våren att få ett internationellt yogacertificat i handen. Återstående 75% har en värdefull utbildning i bagaget för att gå vidare längs med yogastigen.

För mig är det en lottovinst att få undervisning inom det område mitt hjärta slår starkt för. Yoga titulerar jag inte längre som fritidssysselsättning. Yoga är en livsstil. Nu har jag resten av livet tid att utforska denna livsväg.

Qigongfantasten Tomas Ledin vet vad han sjunder om i Släpp hästarna fria. Speciellt i år har vi all anledning att släppa hästarna fria. I december månad fick vi njuta av fullmånen ovanligt nog två gånger. Enligt den vediska astrologin symboliserar detta kraften från Shakti. 2010 kommer att bli ett kraftfullt år som väcker det feministiska. Släpp hästarna fria och ta emot stödet från mäktiga vågor.

När jag tassade ut tidigt i går morse möttes jag av vita flingor. Denna gång hann de inte smälta innan kameran var framplockad. Smälta gjorde de visserligen till de övriga i familjen steg upp.










Kanske det var denna en-persons-bil som varit i farten lika tidigt och lämnat bilspår i snön?!












Kanske bilen transporterade hem byket från tvätteriet för att följa denna klädtorkningstrend?!












Feberprognos till pappa i Tokyo:
Äldstingen återgår till skolan i morgon eftersom hon i kväll blivit kreativ och tillverkat ett eget trumset av konservburkarna. Hon har hinkat i sig juice och glögg.
Yngstingen stannar hemma i morgon. Hängig och varm. Hon har nöjt sig med mjölk.

Chokladlyx

Framradade fredag.

I Norden vet man att det vankas till jul när konfekttrallarna rullas fram i affärerna. Härborta kunde enstaka tryfflar hittas lagom till jul.

NU däremot finns lyxiga konfektaskar framradade i affärerna. Affärerna har sikte på Alla hjärtans dag som infaller samtidigt som det kinesiska nyåret den 14.2.

En ny tradition blir det i vårt hushåll under den hjärtliga dagen. Vi följer de japanska sederna. Detta innebär att det är min make som uppvaktas. Kvinnorna blir överösta med gåvor i mars.

För min del blir det att uppvakta två män. Om det är något jag älskar så är det att skämma bort mina älskade. Vi kommer att få ett kärt återseende med en efterlängtad "granne" från tiden vi bodde i teknologbyn i Otnäs.

Hans utlandskommendering i Kina gör oss nu igen till grannar. Vi är överlyckliga att han tar sig en minisemester hemma hos oss. Tervetuloa!





Inget problem att hitta konfekter. Detta är endast en bråkdel av konfekturvalet.

Det blir nog att blunda, snurra runt några varv för att sedan se på vilken ask fingert pekar.









Andra lådor som är prydligt framradade är jorgubbar, ichigo. Japanerna har en estetisk försäljning av de röda gubbarna. Undras hur japanerna skulle uppleva den finländska jordgubbsförsäljningen? Försäljaren skrapar jordgubbar i en skopa för att sedan hälla dem i en plastpåse för att totalt mosas och därtill framkalla jordgubbssaft i samma sväng.

Jag skulle gladeligen passera alla japaner till min Ekovän. Vid hennes jordgubbsparadis skulle de få plocka solmogna jordgubbar från tusentals plantor. Sätta sig ner i gröngräset och höra korna råma. Lyxigt jordgubbs-spa på den finländska landsbygden.

Ikväll fick döttrarna hem sin efterlängtade pappa. Jag fick en stunds avlastning för att samla krafter inför den stundande yogahelgen.

Familjen är samlad -om så bara en fredagkväll.

Syntest

Tretusentvåhundrayens torsdag.

Det är ingen tvekan om att vi bor i världens nästdyraste stad. Tills idag. När det gäller glasögon måste det vara världens billigaste stad att inhandla dem i.

Sedan jag fyllde 12 år har mitt näsben burit glasögon. Av deras dyrbarhet har glasögonen bytts ut med två års mellanrum. Summan av bågar och linser som har rejäl minusstyrka samt brytningsjusteringar tenderar att röra sig kring 500 euro. Tills idag.

I Japan fungerar glasögoninköpen således att man hittar lämpliga bågar som inom en timme har fått linser med rätt styrka inplacerade. Ursäktande bad sig optikern om att mina linser kan hämtas först inom en vecka p.g.a. mina brytningsfel.

Idag har mitt näsben fått äran att bära de hittills billigaste glasögon. Summan av kardemumman blev under 30 euro!!! Skam på torra land över de finländska optikerkedjornas skyhöga glasögonpriser. Nu har jag möjlighet att göra som Elton John. Skaffa olika designade glasögon som matchar klädseln.

Syntestet hette duga. Det gällde att hålla tungar rätt i mun och chansa rätt. Syntavlan blev rena rama hiraganatester för min del. Inte fiffigt att missa sig på tecknen. Det kunde leda till starkare linser.

En vanlig mikrofiberduk att putsa glasögonen med används även härborta. Det som är nytt för mig är en tång som har mikrofiberdynor. Enkelt och behändigt klämmer man åt tången. Båda linssidorna poleras med en lättsam handkraft.

Positiv energi

Otroliga onsdag.

I gårdagens samtal berättade min Ekovän att de i de finska nyhterna lovat snö till Japan. Vädergudarna hade rätt. I dag har vi fått sjunga:

Nej, se det snöar,
nej, se det snöar
Det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter,
nu blir det vinter
Som vi har önskat, hurra!

Där tog sången slut. Just som de vackra vita flingorna dalat ner på marken kunde jag se hur de snabbt smälte bort. En (1) snöflinga hann jag fånga på bild. (De snöflingor som jag försökte zooma lämnade bara en våt fläck efter sig).

Det vita, rena snökristallerna ger hopp. De tillför ljus i vardagen. Fjäderlätta vita fjun som sakta, men säkert tar sig fram. Det som vi människor behöver är positiv energi. Allt för lätt händer det sig att vi står och bara ser ett grått åskmoln ovanför huvudet.

Medan jag idag skrev vidare på mina yogastudier landade blicken på följande citat:

It is sometimes not easy to find happiness in ourselves,
but it is not possible to find it elsewhere.
-Agnes Repplier

För en tid sedan läste jag Judith Orloffs bok, Positiv energi. Hon har utarbetat tio metoder för att ta dig igenom positiv-energi programmet. Något som jag bär med mig från hennes bok är en så kallad kroppsscanning. När jag sitter i tåget omgiven av en massa olika människor. Då händer det. Jag scannar. Alla människor utsänder energi; positiv eller negativ. Ett mått på den kärlek de har levt sina liv, de inre arbete de har utfört, deras sätt att läka vrede och hat. Energimässigt dröjer sådant kvar och hindrar glädjen från att skina igenom.

De människor som utstrålar positiv energi faller mina ögon naturligtvis längst på, utan att stirra.
Jag känner mig intuitivt trygg och avslappnad.
Jag mår bättre i deras närhet eftersom min energi och optimism växer.
"Positivarna" utstrålar en inbjudande känsla av värme och medkänsla. En fridfull glöd.

När jag analyserat klart. Då stänger jag ögonen. Sen händer det märkliga. "Positivarna" lämnar en ljus aura runt sig, något som jag aldrig "ser" runt de negativt laddade människorna.

Vi kan inte förstås gå omkring och blunda, för de negativladdade finns ständigt runt oss och slukar vår energi OM vi inte klarar av att hantera dem. Det finns en uppsjö av sätt att gå till väga. Något som fungerar som första hjälp när åskmolnen dyker upp är en sång som alla kan.

Beatles. Deras låt Let it be beskriver det så bra. Vi ska inte stanna och oroa oss. Låt det vara och fortsätt nynna sången för att skingra molnen och plocka fram solstrålarna igen.

Aparigraha

Tillfredställande tisdag.

Efter en natt med två tigerungar till sängkamrat klev jag upp för att yoga. I mörkret. Jag, min andning och yogaskuggor från stearinljusen. Saligt! Väl morgonljuset kikade in, blåstes ljusen ut och en ny dag grydde.

Under dagen har jag analyserat, skrivit och raderat. Ord med stor innebörd. Yogastudierna är helt enkelt innerligt givande.

Aparigraha på sanskrit kan tolkas till -att inte vara härsklysten. Detta kan ge sig uttryck i form att tro sig finna lycka med en Prada-väska istället för den handväska man verkligen har råd till. På Finlandsbåtarna ser man ofta människor som inte kan reglera sin nivå av att vara nöjd. Genom att äta sig illamående vid buffébordet eftersom en del MÅSTE äta för hela slanten.

Med följande bildkollage, från den gångna veckan vill jag förmedla min lycka över att få ta del av den japanska vardagen.

Nyårskort. Tänk vad trevligt att börja året med brevlådan fylld av lyckohälsningar.












Hund (inu) och katt (neko). Har man inte råd/tid att skaffa sig ett eget äkta keldjur så kan man alltid handla en look-a-like.

Att ha en hund skulle konstant ställa till problem för en muslim. Berör handen en fuktig hund så gäller det att rena händerna i dynga.







Trots denna ozoomade bild är självaste handlingen det som gladde mig. I kylig morgonstund har baseball-laget träning. En efter den andra joggar de uppför oändligt många trappsteg. Upp och ner. Med eller utan boll. I par eller allena.

Lycka att tillhöra ett team och ha bra kondition.






De japanska byggområden har en beundrandsvärd organisering.

Plank för att skydda omgivingen tills byggnaden är klar. För att ursäkta sig om olägenheter pryds byggstaketet med blommor.

Lastbilarna som kör ut från området tvättas rena med högtrycksspruta för att inte smutsa ner körbanan.

Vid tillfälligt vägstopp går byggarbetarna och ringer på dörren och meddelar de närmaste invånarna.

Minimalism.
En ansiktsmask ska inte ta stor plats. Den ska rymmas i handväskan, i plånboken, i byxfickan utan att förstöras.

När några droppar vatten tillförs den lilla "tabletten" så är det lätt att veckla ut och placera ansiktsmasken på huden.

Hudcellerna jublar av lycka.





Vad vore Japan utan Hello Kitty?

Denna söta figur kan ingen motstå.
Kitty finns på jackor, skor, väskor, bilar, väggar, godisaskar, bollar, pussel.....









Japanernas omsorgsfulla skötsel av bonsaiträd.













För att inte glömma omvårdnaden av parker och tillhörande växtlighet.












I Japan kan alla nå Ichi-ban. Alla är värda att stå högst uppe på prispallen.












Samma lycka gäller att hitta en parkeringsplats. Fyra bilar radade på varandra är ingen ovanlig syn.

I detta land får ingen köpa en bil om man inte först äger en parkeringsruta.








Kör man bilen i regnsdiket så är det bara att lyfta på luren, betala för bogsering och köra lyckligt vidare.











Har man inte råd med parkeringsruta och bil så kan man alltid ta sig fram på två hjul.












Har man ingen cykel gör man fiffigt i att röra på sig och ta genvägar. Vem skulle köra 1,1 km med bil när man kan använda skosulorna 400 meter till samma plats?











Japanerna är intresserade av det finska språket. I miniskala lyckas de ha språkbad med affärsskylten.











Det är vinter och maskrosen sticker upp sitt gula huvud som en solhälsning.












En vanlig elstolp piffas upp med prydnadskål i hopp om att skapa ett leende på de stelnaste läpparna.











Tamduvan på elledningen hade en svajig sittplats. Fokuseringen sker med stabilare balans på marknivå.

Men jo, det är tigerns år, vi ska leva farligt!









Jordgubbar mitt i vintern för oss nordbor. Vilken lycka att få njuta av läckerheterna.

I Skandinavien ska det vara jordgubbar till midsommar. I Japan ska jultårtan dekoreras med dessa röda gubbar. Så olika, men så lyckat och uppskattat.








Öppna ögonen, vi har lyckan runt oss överallt.

Tigerungarna är stormförstjusta i jultomtens gåvor. Nu har de varsin unika handvirkade Kitty att krama.

Kramar sänder vi till våra kära i Finland som behöver ljus och lycka.

Tigerpappan får sin kvällspuss- och kram
sänd cybervägen till Korea.

Vi älskar dig!