Benig yogini

Multispråkliga måndag.

Min 1,3 kilos hjärna är fullproppad. En berikande studiehelg är bakom och veckans hemarbeten står i kö.

Att sitta på golvet har sin charm när det sker sporadiskt. Min rumpa och ryggmusklerna behöver mera hårdträning för att någotsånär nudda japanernas sittvanor. Tack och lov hade vi på lördagen ett 2,5 timmars pass med chakrayoga. De resterande 19,5 studietimmar utfördes sittande på yogamattan. Halleluja att någon uppfunnit yogablock.

Från Australien kommer även vår anatomilärare. Hon utstrålar samma energiska sken som den sommarheta australiensiska solen. 40 grader fick vi inte i klassrummet, men trots luftkonditioneringen satt en japanska med mössan på. Inte p.g.a. klädtrenden utan kölden. Givetvis tillfrågade japanskan lärarnas tillåtelse. (Respekten till lärare och äldre är en helt annan nivå än vad jag upplevt i Finland).




Vi har fått en ny klasskamrat.
En mycket mager sådan.
Den flexiblaste yogini jag mött.
Kan förefalla kall och tystlåten.
Uppskattar att bli undersökt.
Gillar att visa upp sig.













För att vi ska kunna arbeta som yogainstruktörer räcker det inte med att kunna utföra yogapositioner. Vi ska kunna assistera och naturligvis inte dra något ben ur led.

En 200 sidors anatomibok med alla kroppens ben, muskler och leder kommer att vara till stor hjälp längs med vägen.








Mina studiekamrater må anteckna på japanska
och jag på engelska. När vi har problem med att förstå varandra tar vi till kropps(tecken)språk eller sanskrit. Tack vare anatomin kommer vi att få ett till språk som förenar oss -latin.

Inte konstigt at hjärnan går på övervarv.