Onaka ipai

Madrassen har fått sällskap av tre täcken. Den "mjukare" bädden gav resultat i en smidigare kropp. Yogandet löpte bra. Tidsschemat skapade rum för fem solhälsningar A och likaså B. Det gav mig styrka och tillräcklig uppväckning för att ta itu med frukosten och nyfiket möta vad en ny dag har att erbjuda. Nästsista gången vi är tvungna att åka den timmeslånga vägen till min japanska skola sen blir det promenadavstånd. Yes!
Att lära sig japanska är minsann en utmaning även om jag innehar pedagogiska knep att ta till. Till en början ska t.ex. ordet saka memoreras för att sedan kopplas ihop med betydelsen slope som jag därefter ännu översätter i skallen till backe. När det är memorerat är den lättaste inlärningsfasen undanstökad, trestegsmemorering. Sen kommer hiraganas in i bilden. För ordet saka ska hiragana för sa tecknas samt ka. Med tungan rätt i mun och fingermotoriken i skick gäller det för minnet att inte tryta. Hur såg hiragana för sa ut o.s.v. Det japanska uttalet är det allra tacksammaste. Man säger precis det man läser. Skillnaden är bara intonation. För ordet saka uttalar man sa lågt för att höja intonationen på ka. Saka. Härefter gäller det endast att trycka in 999 ord till så löper en hygglig konversation. Alltid tänka positivt!
Regnet hölls borta tills vi anlände hem sex timmar senare. Störtregnet tog fart och jag var tacksam att vi klarat oss torrskodda. Endast Yngstingen fick användning av byteskläderna när hon halkade och landade med rumpan i en vattenpöl.
Grönsaksälskare som jag är befinner jag mig i extas när maten ska tillredas. Nu har jag möjlighet att använda råvaror som jag endast hittat i frusen form i stormarketarna i Finland. Äldstingen tyckte det var intressant att tugga på ett brännässelliknande salladsblad. Fisk är min andra passion. Dagens fisk inhandlades för 1,50€/500g. Bläckfisk för samma summa. Kvällsplanerna var att yoga ett längre program, men det inhiberades p.g.a. onaka ipai (mätt mage). Under dagens middag repeterade jag mina inlärda ord och berättade för döttrarna att ao betyder blå och pekade på mjölkpaketet. Äldstingen svarade hugget som stucket: det är blue på engelska. Maten höll på att trilla ur min mun av förvåning. Oj, då min hjärna skulle vara lika effektiv som barnens dammsugarhjärnor. Äldstingen hade snappat upp ordet idag medan de vistades i lekrummet tillsammans med de japanska lektanterna.
Äldstingen har hittat en ny hobby -att sy. Hon fick inför flytten i gåva av en vän ett sy-handväsk-set. Idag slutförde hon de tre sista väskorna som hon inte hann med igår. Vilken iver och motivation, ögonen tindrar och koncentrationen är maximal. Bäst att söka fram dylikt knåpande i storstaden för kommande regniga dagar.
Yngstingen i sin tur förvånar med sin förståelse att vi flyttat till Japan och tidsskillnaden. När det är morgon kommenterar hon: nu sover mommo och när vi har kväll berättar hon kunnigt att nu är mommo i arbetet. Livet lär!
Över en kall öl hann jag träffa min man innan det var dags att gå och vila ögonlocken.

Prinsessan på ärten

I morse vaknade Prinsessan på ärten med snedvriden kropp och ont överallt. Då menar jag varken mina prinsessfrälsta döttrarna utan mig själv. Jag har i en vecka sovit i en japansk säng. Sängen är c. 10 cm hög och består av det vi nordbor titulerar tunn bäddmadrass. Även om jag inte har desto tyngre kroppsvikt börjar en veckas vridande på bäddmadrassen visa sin skavanker. När den mjukaste kroppsdelen, rumpan, känns som en fyrkant vid uppstigning så är de övriga kroppsdelarna ihopstelnade. Yogandet blev till ingenting i morse. Ett försök med de mjukaste asanas resulterade i en känsla av att vara stelopererad i ryggen. I stället valde jag den viktigaste och tacksammaste dödmans-asana. Där kunde jag ligga och andas och med tankens kraft spränga bort nattens blockeringar som svetsats ihop. En het dusch fick ordna resten.
Lägenheten vi nu hyr kostar oss 1000€. Då har vi 50m2 i två våningar. Mycket praktiska arkitekter har varit i farten, även om det känns lite som Fritzls-källare. Allt från mörkläggningsgardiner till kastruller, men ingen dammsugare eller helst en sopborste. Vi har med ljus och lykta spanat efter denna rengörande kvast. Det närmaste vi hittat har varit en borste som används utomhus. Idag valde jag att fixa det värsta dammet a la Pippistyle. Jag satte varsin minihandduk under fötterna och skrinnade loss i nedrevåningen. Det värsta dammet matade jag träden i inhängnaden med. För att få upp de minsta partiklarna fuktades trasorna och sopdansen forstatte. Döttrarna undrade vad mamma fått för fnatt. Nu får det duga tills vi överger denna lägenhet på torsdag.
Bykandet har även varit på G idag. Med endast hiraganatecken att följa har jag förstått att tvättmaskinen klarar 4,9 kg tvätt i 39 graders vatten under 45 minuter. Jag trycker på två ställen och sen är brummandet igång bara vattenkranen är öppen. Japanerna torkar sina kläder på galgar eller genom att hänga upp dem på det vi finländare oftast kniper fast sockor i. En stång finns utanför varje lägenhet att pingla bykesställningarna på. I Finland är höghuslagen att byken inte får synas från balkongen medan japanerna flaggar med sina kalsonger.
En sväng till närmaste lekpark gladde döttararna efter att de haft kuddkrig i trappan. Bra balansövning men inte för en tigermamma att titta på och lyssna till.
Efter fem dagar torka kom regnet. Kvällen spenderades inomhus. Jag stängde in mig i sängkammaren och utförde qigongens 5-zang och lyssande till regndropparna som plaskade utanför. Mysigt att svepa täcket runt mig och läsa ur Judith Orloffs bok med en mörkchokladkaka som tilltugg. Mums!

Många har hört av sig för att ge kommentarer. Nu borde det fungera även för dig som väljer att vara anonym. Välkommen med! The more the marrier.

Osaka by night

Sköna söndag. Tid att spendera med familjen och göra allt i slow motion-takt.
Vi styde mot Ikea på eftermiddagen. Under de elva stationer vi satt i tåget kunde jag konsentrera mig på munkmeditation. Äldstingen är en hejare på att räkna och hålla reda på när vi ska kliva av tåget. Hon sätter fokus på symboler, bokstäver eller andra detaljer. De svetsar hon fast på näthinnan och sen är allt klart som korvspad. Vi anlände till Osakas centraltågstation, Namba, som är fyra våningar hög och kilometertals vid. Vi lyckades yra bort oss ett tag innan vi hittade fotfästet igen och orienterade oss rätt.
Döttrarna är begaistrade av alla människor som finns och hur olika de kan se ut. De japaner som valt att bleka sitt hår går omkring med en chokladbrun nyans på skallen. Andra japaner som inte vill smälta in i mängden och ha svart hår har löst problemet med peruk. Allt från blondaste blond till tuppkam. Jag beundrar de unga kvinnorna som trippar omkring i trendiga högklackade skor. Själv har jag fullt upp med att ha dylika skor under en festligare middag. Söndag i all ära hade japanerna lämnat sina kostymkläder hemma. Idag var det casual-wear som erövrade.
Utfarterna från Namba bognar av matställen och affärer. Min "rosa vän" skulle älska denna tågstation/stad och alla shoppingställen som erbjuds. Jag inväntar ivrigt på att hon kommer på visit med familjen och vi får gå omkring med heta kreditkort.
Döttrarna trivdes att få vara med och välja möbler till vårt nya hem. Soffor provsattes liksom fåtöljer. Gladeligen slängde de sig och testade madrassernas mjukhet och balanserade längs med fotgavlarna. Yngstingen kröp t.o.m ner i en bäddad säng och testade om sömnen kommer samt borrade in sig i en sänghimmel. De hann även krypa upp- och nerför alla köksstolar som fanns framplacerade. Om inget annat lyckades döttrarna få japanderna att le brett.
Utmattade efter timtals av möbeltesting skickades fyra smockfyllda möbelkärror med hemtransport till huset vi flyttar till nästa vecka.
Mörkret hade lagt sig över miljonstaden och vi tappade andan när vi körde hem och kunde från bron blicka ut över stadens alla ljus som tindrade. Det blev take-away mat som vi tuggade i oss vid en gatavsats. Där spelade ett pojkband för egen räkning. Vi kunde inte tro våra öron att det var japaner som stod och ståtligt sjöng sånger av Sting och Beatles etc. Igen var döttrarna i blickfånget när de i takt till musiken sprang i cirklar framför sångarna med sina mjukisdjur i famnen. Vilken underbar avslutning på sköna söndagen.

Oasmeditation

Lördag morgon och döttrarna sover till 8.30. Härligt att ha fått vila ögonlocken och ta emot morgonsolen och inte studsa upp som en jäktad Duracelkanin. Frukost njöt vi av i tryckande värme ute på cementavsatsen till terass som vi har för tillfället. Där satt vi fyra lyckliga "djur i bur" medan andra Osakabor vandrade förbi. Grannen har en gullig tigrerad fransk bulldog som vi lyckas se glimten av oftast vid morgonpromenaden. Tankarna går genast till vår egen "franskis", Linus som olyckligt fick sjukdomsanfall endast som 5 år gammal. Den kärlek en hund sprider är enorm.
Under förmiddagen hade jag möjlighet att uppsöka min egna oas, 10 minuters vandring från lägenheten. Där satte jag mig i lotusställning och mediterade. Fokus fäste jag på fontänen som pulsiöst pumpade ut vatten i sjön. Vattendropparna var stora och spred en svalkande bris omkring sig. Fjärilar fladdrade fritt omkring och det porlande ljudet ingav ett lugn trots bilbullret på gata intill. Blommornas ljuvligt somriga doft trängde in i näsan, en blandning av färska jordgubbar och jasmin. Där satt jag och fyllde kroppen från topp till tå med ny energi. Ujjayandningen var stark och bröstkorgen bredde ut sig maximalt. Nästan så att en bypassoperation kunde ha genomförts utan utvidgningsställning. Plötsligt kom jag att tänka på klockan. Nästan en timme hade förflutit och det var dags att ströva hemåt till färdiglagad lunch.
Det bästa med icke-schemalagda dagar är friheten att ta emot det som dagen erbjuder. Få lufsa på i egen takt och göra det som faller in.
Döttrarna har tagit rekord med att plaska i badkaret tre gånger under en dag. Morgon, middag och kväll. Svalkande och avkopplande. Äldstingens själsvän skickade med ett Tingeling te-set att leka med i Japan. Minsann har kopparna varit i flitig användning. Jag har serverats alla tänkbara drycker från ett bladformat serveringsfat och fått röra om socker och grädde med en blomformad sked. Barnens fantasi har inga gränser. I badkaret kan vilken lek som helst utföras.
En kvällspromenad i närområdet gjorde susen. Pulsen höjs inte enbart p.g.a. solens värme utan av den kuperade terrängen. Husen är byggda i alla tänkbara former på de omöjligaste ställen. Enligt de finländska bygglovsparagraferna skulle ingen tomt bebyggas häromkring. De små ytorna runt husen är sprängfyllda med formklippta träd. Här behövs inga växthus. Tomatplantorna bognar liksom majskolvarna som sticker fram med himmelen som tak. Överraskande grönt är det även om vi befinner oss i Japans tredje största stad med 3 miljoner invånare.
En fridfull dag med inga krav har nått sitt slut. Döttrarna sover sött och jag får krypa intill min man och mysa.

Hiragana

7.04 tittar jag på nyheterna. 34 grader och massor av information om Michael Jackson. Med ordboken i hand försöker jag lista ut vad japanerna berättar. Yngstingen avbryter och vill se på barnprogram. Yogan hade starkt flow i morse. Jag kunde ha fortsatt yogandet dagen ut om inte klockan tickade raskt.
Vi flickor sökte oss till min japanska skola. Döttrarna fick leka av sig med en voluntär-haha (mamma) medan jag hade privatundervisning av hiragana. När de skulle visa hur gamla de är lärde vi oss igen en kulturell skillnad. När vi nordbor sträcker upp fem fingrar för att markera t.ex. fem år gör japanerna de motsatta. Fem fingrar ihopknutna i näven betyder fem år. Däremot betyder fem utsträckta fingrar siffrorna sex till tio. Så med andra ord var situationen lustig när Yngstingen visar två fingrar och japanen avläser sju år och tittar på en 94 cm lång tös. Fingermotoriken sattes på prov för att utforma hiraganatecknen enligt standard. Japanerna accepterar inte slarv, det ska vara perfekt och helst ännu bättre. Har en ordentlig läxa att fixa. Dagens övning resulterade i alla fall med att jag utifrån de inövade hiraganas kan skriva familjemedlemmarnas namn så att vi blir bättre förstådda av infödingarna. Deras engelska är minsann bristfällig.
Vi valde bussen tillbakas mot området vi ännu bor i några dagar. Döttrarna ville se på tv i telefonen och genast spydde nyheterna ut information om herr Jackson. Vad i hela friden har hänt? tänkte jag innan döttrarna förkovra sig i ett barnprogram. Denna buss åkte inte ända fram dit vi siktade att komma. Förundrat stod vi avdumpade på ett obekant ställe. Tack och lov satt ett rart pensionerat par nära intill och märkte frågetecknen i min panna. Vänligen förklarade de på japanska vartåt vi ska orientera oss. Jubeln var stor när Äldstingen kände igen de brittiska flaggorna i affärsfönstret varifrån bussen avgått.
En snabblunch med sushi och nudlar åt vi vid en lekplats uppe på köpcentrets tak. Solen gassade och döttrarna svettades i kapp medan de sprang av sig. Drick, drick, drick är ett ord som upprepas i vår konversation.
När vi öppnade dörren till lägenheten lyckades jag få postlådan som hänger på insidan av dörren slängd mot min höft. Där låg jag golvad på alla fyra av en olidlig smärta och såg stjärnor. I sådana situatiner önskar jag att det skulle finnas mera stötdämpar-fyllning runt höfterna. Yngstingens paraplyvagn slängdes omkull och alla matvaror spreds ut över hallgolvet. Döttrarna var förbryllade när mamma ligger och svär det värsta hon kan på finska...i hopp om att döttrarna inte ska förstå innerbörden. I samma villervalla ringer min man och undrar om jag hört nyheten om att Michael Jackson dött. När jag återfått stabilitet slänger jag mig på nätet för att läsa mera.
Nästan 12 timmar efter att min man styrt mot arbetet återvänder han. Flickorna är ivriga. Nu är det fredag och vi får tillbringa två dagar tillsammans hela familjen. Vem kunde ha trott att vi en fredagkväll sitter och tittar på Singing-bee och Sommar med Ernst från andra sidan jordklotet!?

Japansk konversation

En tröttsam morgon. Hjärnhalvorna klarade inte av att samarbeta, ännu mindre hitta fokus i asanas. Det behövdes en lång varm avslappnande dusch för att få igång maskineriet. Mättnaden av gårdagens barbeque satt i, vilket gjorde att min frukost bestod av två muggar grönt te. Ovanligt för mig, som lassar in mängder av mat till frukost.
Vi flickor hade dagen bokad med japanskan från Tokio. Vi träffades ett par tågstationer längre bort och tog en gemensam buss till området vi ska bosätta oss i. Där är min japanska skola placerad, 10 minuters gång från huset. Jag hade ett lustigt möte med den unge chefen för skolan. Han heter Kawai. Jag utbrister med min spontanitet: Det betyder ju gullig (Vilket han minsann är). Gissa om han blev rörd?! Av den orsaken blev jag passerad till den mest avancerade konversationsgruppen. Tack och lov fick jag förklarat att min japanska inte uppnår de förväntningarna. I stället fick jag konversera med Tatjana från Ryssland, Julya från Rumänien och Zita från Ungern tillsammans med en japansk lärare. Japanerna är måna om att lära ut sitt språk och ta hand om utlänningar. De studiedagar jag deltar i, innan döttrarna inleder en intensivkurs i en engelsk-sommarskola 27.7, finns möjlighet till barnpassning. Äldstingen visade stolt upp sitt nya armband, som barnpassarna vikt ihop av papper tack vare avancerad origamiteknik. De japanska kontakterna har hittills varit överväldigande positiva.
Snurrig i skallen av alla nya japanska ord/ fraser fortsatte färden till stadshuset. Nu är hela familjen registrerad i Japan och passet ser ut som en osorterad portfölj.
Varje gång jag plockar fram min 3G-telefon tänker jag på min "rosavän", hon som älskar allt som existerar i färgen rosa. Telefonen underlättar vardagen betydligt. Kamera med 8,0 megapix, tv för döttrarna att titta på i tåget, gps (även om jag lyckats ärva pappas lokalsinne), stegräknaren jag nämnt om samt mailmöjligheter till nära och kära i Finland. Teknologin flödar!
Det viktigaste för egen del idag var shopping i varuhandeln. Jag fick råd hur jag hittar gluten- och mjölkfria matvaror för att mina tarmar inte ska slå knut. Det som varit min största fasa inför flytten, visa sig bli en rikedom av oändligt med nya matmöjligheter. Dagen största fynd var 750 g misosoppa, 1,50€, som kan utblandas till c. 5 liter!!! I Finland har vi varit glada över att få tag i fem portioner miso för 3€.
Dagen till ära valde jag att klä på mig en svart Hello Kitty t-skjorta. Valet var inte det bästa när solen gassade från hög sky och temperaturen visade 33 grader. Svart är i allafall inte den färgen som stöter bort värmen. En het vandrande finländare har dragit från längs Osakas gator och funnit en hjärtlig japansk vän.

Grillad kotunga

Oj, vilken dag. Endast 15 minuter yoga innan morgonrumban var igång.
Idag hade vi flickor schemat utstaket i minutdetalj. Det intressanta med japanerna är att de beräknar alltid avstånden i minuter och inte i meter och kilometer. Vi hade träff med en japanska vid närmaste tågstation efter att den värsta rusningen lagt sig. Under dagen har vi susat från ena ändan av Osaka till den andra. Ett besök vid Yngstingens blivande internationella barnträdgård väckte minsann intresse. Utomhusaktiviteterna ordnar de upp på taket p.g.a utrymmesbrist på gatuplan. Visserligen höga staket och mäktig utsikt. Månadsavgiften ligger på 750€. Ännu en detalj som vi nordbor inte är vana vid. Trots avgiften ska barnen ha med sig egna madrasser+täcken, förkläden, handduk, skrivmaterial, lunchbox och teflaska. För läromedlen de använder inkasseras ytterligare 200€. Inget barn får gå hem med en förälder om inte barnträdgårdens specialtillverkade ID uppvisas. Därtill ska ett maskprov inskickas med det snaraste. Inte undran att japanerna endast skaffar sig en arving.
Ett besök till det närmaste IKEA, av två i området, följde som näst. Det var precis som att kliva in i Finlands IKEA. Med tidtabellen att beakta lyckades döttrarna hitta sängar till sina blivande rum. Gott att mumsa i sig nordisk lunch och köpa hem pepparkakor.
Färden fortsatte till en mentor som kommer att finnas tillhands när hemlängtan slår till. Under det första årshalvan förutspås det att humöret kommer att åka berg- och dalbana. Tryggt att veta vart vi ska vända oss när tårarna rinner nedför kinderna.
12 h efter att vi klivit på monorailen kunde jag pusta ut. Döttrarna har hållits på bra humör och gladeligen följt med hit och dit. Dagen var inte avslutad. Japanskan ville bjuda på middag. Tack och lov hade jag under expatskolningen lärt mig att i detta land svarar man inte nej. Ett samtal hem till min man och sen bar det av till en barbeque restaurang. Vem skulle tro att vi en dag skulle sitta och grilla bl.a. kotunga och fröjdas över delikatessen. Oishii desu. Livet lär!
En mycket lyckosam dag har vi bakom oss. Döttrarna har överösts av orden kawai (söt) och ningyo (docka). Konstigt nog glodde medresenärerna med stora ögon när döttrarna tuggade på varsin morot. Senare fick jag veta att det är en grönsak som japanska barnen hatar.
Med 14 timmar ute på vift var det skönt att vandra hemåt och känna en varm vind smeka kroppen. Oyasuminasai!

Djur i bur

En hel timme unnade jag mig i morse med yoga och qigong. Skönt att få bort energiblockeringar och styvheten som lagt sig efter flygresan. Yoga är precis som att luckra upp i trädgårdslandet. Vi mår bättre bara näringen slipper fram. Sen jag började yoga har jag "luckrats upp" och blivit 1 cm längre. En betydande skillnad om längden stannat på 158 cm sedan högstadieåldern!?
Döttrarna förstod att sova bort jetlagen. Efter 15 timmars nattsömn respektive 12h vaknade två utvilade osakabor. Vi åt brunch och tog det stillsamt i solskenet ute på trappan. I vår tillfälliga bostad känns det som vi vore "djur i bur". Uteplatsen (3x3 m) är omringad av ett stiligt svart gallerstaket. När döttrarna klättrar på staketet kan jag inte annat än småle, hundar har t.o.m större hage att röra sig i. Döttrarna är nämligen uppvuxna på en 7000 m2 gårdsplan. Jag skulle gärna ha gått fram till grannen, som hade en nyfödd son i sin famn, men konversationen stanna på konnichiwa. Med stora leenden titta vi på varandra. Nu får jag lov att studera in japanska fraser som tangerar ålder, kön och lycka.
Medan vi i hettan traska till affären för att inhandla råvaror till middagen tittade Äldstingen på bilarna. Hur kommer det sig att det bara finns vita, svarta och gråa bilar? Jo, för då får bilägaren ett högre pris för den när den ska säljas, har jag lärt mig. Undras hur japanerna ser på de bilar vi kör med i Finland som finns representerade i regnbågens alla färger?
Det var ett stort fynd att kunna köpa bl.a. shitakesvamp, tofu och vattenkastanj till ett betydligt förmånligare pris än det jag varit van med i Finland. Vill man bestämt ha lax får man räkna med ett kilopris på 13€ medan en vackert röd tonfiskbit kostar en struntsumma.

Internationella skolan

Mitt i natten vakna jag av blixtar och dunder. Inget åskväder vi nordbor är vana vid. Nu förstår jag bättre varför vägrännorna är 50 cm djupa (för att en enorm vattenmängd snabbt ska dras undan). 28' trots regn och mulet. Det gäller att alltid ha paraplyet i beredskap när regnperioden kan överraska med störtregn.
Yogan uteblev i morse inte bara p.g.a. nymåne utan tidigt möte vid Äldstingens skola. När vårt permanenta hus blir inflyttningsklart 1 juli kommer Äldstingen att ha en sträcka på 400m till skolan. Eftersom vi nu finns i en tillfällig bostad tog det oss 45 minuter med monorail och taxi. Äldstingen hade besöksdag som avslutades med intervjuer av rektorn och vice rektorn samt läraren. Den internationella skolan har 250 elever med 40-tal lärare. Data-, konst-, gymnastik- och musiksal, simhall och gräsklädd fotbollsplan. För de yngsta eleverna, 4-åringar, en klätterpark. Lunchen kostar 5€ eller så tar barnen med lunchbox. Årsavgiften är c. 10000€. För Äldstingen kommer skoldagern att börja 8:30 och sluta kl. 14. Förutom engelska som undervisningsspråk studerar eleverna japanska. I förskolan, 5-åringar, kan eleverna redan läsa och skriva. Inte konstigt med tanke på att i Yngstingens dagis börjar de med åldersanpassat läromedel som 2-åringar. Som lärare blir det minsann lärorikt att få följa med skolsystemet. Andra dagen i Osaka och jag tillfrågas om lärarvikariat?!
Vi tog en sväng vid vårt blivande hus. Där stod byggarbetarna på utsidan och ordna det sista med trappuppgången och terassen. Väntar med stor spänning på att få kika in, vi har endast 2D ritningar att begrunda.
Den första skoldagen firade döttrarna med hamburgare och vi äldre med sushi.
Happy-set o futatsu onegaichimasu (=2 barnmåltider), Yon hyaku goju yen (=450 yen/måltid).
En stund på spikmattan gjorde susen mot jetlagen. Under kvällen gjorde vi en promenad till näraffären. Jag fann en oas att sitta och meditera vid. Till ljudet av gräshoppor och en liten sjö att blicka ut över medan en varm bris drar förbi, voil'a.
Stegräknare som jag av intresse velat ha under de intensivaste flyttdagarna var en uppvärmning. I telefonen finns nu en inbyggd stegräknare som visar dagens saldo: 14618 steg=2 h 36 minuter. Tala om teknologi!

Yokoso Nihon

Vilket dygn. Flyget lyfte och vi lämnade Pampas vida slätter och gröna guld. Jag hade det bästa tänkbara resesällskapet. Mina älskade guldgryn.
Ovan molnen kunde vi se ner på de ståtliga bergen och enorma havet som välkomnade oss till Osaka. Flygfältet är byggt på en konstgjord ö strax utanför Osaka. Äldstingen utbrast vid landningen: Vi flyter på vattnet. En häftig upplevelse att bara se vatten runt flygplanet.
Svetten rann, kläderna var fastklibbade mot kroppen och huvudet var yrt av att ha landat 02.30 finsk tid.
Vi fick grönt ljus vid hälsogranskningen (svininfluensa), men vid passkontrollen bestämde Äldstingen mage att slänga ur sig gårdagens mat. Sumimasen! Vänligt överräckte en manlig medresenär sin näsduk. Arigato gozaimazu!
Kram-och pusskalas inväntade oss vid utgången. Äntligen är familjen samlad.
Innan vi kom fram till vår tillfälliga bostad åkte vi tåg, metro och monorail i 1,5h. Yngstingen tittade förundrat ut genom tågfönstret och sa: Gräset har vatten i sig (=risfält).
På förmiddagen sov jag bort den värsta jetlagen medan döttrarna reagerade det motsatte. De gick upp och ner för trapporna som uppspeedade tonåringar. Deras ljudnivån motsvarade bullerfrekvens. Otroligt att de hittade energi.
Till middag blev det shabu-shabu, en maträtt vi ofta tillrätt hemma i Finland. Innan Äldstingen somnade vid matbordet grubblade hon över varför kvinnorna går med paraply när solen skiner? En betydande skillnad till oss västerländningar. Vi dyrkar solen och vill bli brunbrända medan japanerna gör det motsatta. Ju ljusare hy desto vackrare.
En kort redogörelse för priserna i matbutiken: 1 l mjölk (1,40 €), 5 morötter (1,25 €), 300g frukostflingor (2,80€).
Osaka ger mig en känsla av förälskelse vid första ögonkastet. Att vid solnedgång få blicka ut över skyskraporna och se staden omfamnas av enorma berg ger mig gåshud.

Sayonara Finland

Midsommarafton, vad är det? Detta år har midsommarfirandet blivit satt till sidan av all förberedelse inför flytten. Vår midsommar får titeln: fira midsommar spartanskt-utan mat i kylen och i ett tomt hus.
I alla fall lyckades jag få en åtta timmars nattsömn innan Äldstingen ville ha biologi- och geografilektion. Morgonens funderingar löste sig när Äldstingen fick förklarat varför det är varmare i vissa länder och hur grisen kan prutta med knorr. Yogapasset skedde medan döttrarna mumsa i sig jordgubbar framför tv:n. Denna sommar får vi inte smaka på egna ekologiska jordgubbar.
Reseväskorna har matats med de sista nödvändigaste tingester. Vilken syn det måste ha varit när jag med min 50 kilos kroppsvikt sitter på kappsäcken och försöker låsa fast den.
En sista spelstund vid pianot för ett tag. En genomgång av diverse vackra låtar. Nanne&Peter Grönwalls "Det vackraste" betyder mycket i vår familj. Min man spelade ofta låten medan flickorna växte i min magen. Även för våra barn Lovisa och Valter som aldrig fick se dagens ljus. Nu får jag spela den när döttrarna kan sitta bredvid och lyssna. Mäktigt!
Jag brast i tårar när jag spelade "Thats what friends are for". Vi har många goda vänner som vi skiljs från ett tag, även om träffarna fortsätter via internet. Vill plocka ut frasen: Keep smiling, keep shining, knowing you can always count on me, for sure, that´s what friends are for.
Kvällen tillbringade vi flickor med våra ekovänner. Även om vädert var på kyligare sidan finns det alltid värme i vår vänskap. Dagen till ära blev vi bjudna på deras ekologiska nypotatisar och biffar utan tillsattsämnen. Min ekovän känner min svaghet för äkta mäktiga chokladkakor. Gissa om jag blev rörd av att få njuta den sista kvällen i Finland hemma hos dem. Tack för allt!
Döttrarna fick jag bära in från bilen rakt i säng. En rik midsommar trots allt.
Med ett stort lugn kan jag lämna landet för att återvända många erfarenheter rikare. Sayonara Finland!

Anhängare på magen

Yogamorgon utan matta. Huset ekar tomt och jag försöker yoga på bara golvet tills jag återförenas med mattan i Osaka. För bekvämlighetens skull uteblev de sittande övningarna. Från tisdagens sommaryoga fick jag nya ide'er på asanas att utöva på morgonen när kroppen ännu är stel och inte vrider sig i vilken asana som helst. Lagom tills jag låg i dödmans-ställningen fick jag Yngstingen som anhängare på magen. Där låg hon och klamrade sig fast och lyssnade på min andning...och somnade om. Urgulligt!
Medan de flesta storhandlar idag inför midsommarhelgen gör vi det motsatta. Innehållet i vårt kylskåp kan jämföras med en fattig studerandes. Vi flickor blev bjudna på lunch av mormor. Det blev vietnamesiskt. Äldstingen är en beundrare av bambuskott och friterad brolier.
På eftermiddagen jublade döttrarna när de fick lov att äta så många glasspinnar de orkar när frysen frostades ur.
Härligt att få ha en lite lugnare dag efter allt packande. Jag satt på terassen och strålade i kapp med solen...och smaskade i mig det sista av tofuglassen.

I händelsernas centrum

Nu är jag trött, fysiskt och psykiskt. I dag har vårt hus stått i händelsernas centrum och yogandet har uteblivit. Från arla morgonstund hade jag sällskap av en hygglig flyttkarl. 1,4 m3 flyttgods packades utomordentligt ned i 3,5 h för att komma tryggt fram till Osaka. Alla föreskrifter följdes, vilket ledde till att bl.a. tvättmedel och mediciner stanna utanför flyttlådan, liksom Äldstingens nagellackssamling. När flyttbilen åkte iväg körde städerskan in på gården. En ut och följande in. Vi har en energisk och effektiv städerska. Känslan av att få kliva in i ett renskrubbat hus är minsann fräsch. En snabblunch, i en fullsatt sushibar, smakade väl efter morgonens flyttpass.
Liksom Pippi, gjorde inför flytten, ordnade vi flyttkalas. Visserligen uteblev tårtkastning, men annars var bordet dukat med godsaker för döttrarnas vänner. Jag fick svälja stort för att inte brista ut i gråt. Vilken rikedom att se döttrarna trivas med sina kamrater och njuta av livet 110%. Äldstingens fadder, som är en hejare på att pyssla, hade sammanställt en fotobok. Nu kunde jag inte längre svälja stort. Vi har många vackra minnen att ta med oss till andra sidan jordklotet och ett toppenställe att återvända till.

Sommaryoga

Telefonen väckte mig i morse. Flyttfirman meddelade att de kommer en dag tidigare än planerat d.v.s. i morgon. Yrvaken traska jag runt i huset och gjorde en snabb översikt över vad som ännu bör fixas inför flytten. Morgonyogandet tog siesta eftersom kvällen är bokad för sommaryoga.
Ensam satt jag och åt frukost. Konstigt att ha hela huset för sig själv. Gott var det att i lugn och ro få mumsa i mig kokos-bananplättar med vattenmelon.
Om jag skulle ha en stegräknare hade toppsteg registrerats idag. In och ut från rum till rum. Från ena ändan av huset till den andra. Fram och tillbakas. En ny trend för veckotidningarna att briljera med: Kom i form-flytta ofta!
Sommaryogan var suveränt bra. Precis vad min kropp behövde. Jag och min matta-inget annat. Ingen annan "sportform" är så egoinriktad som yogan. Allt runtomkring tappar betydelse när fokus ligger på andningen och asanas. Ingen tävling, jämförelse eller uppvisning.
Döttrarna anlände efter ett dygn med mormor. Skönt att de varit borta denna hektiska dag, men skönast är i alla fall att få hem dem och krypa ner i sängen tätt intill varandra.

Full fart framåt

I natt sov döttrarnas kusiner över hos oss. I vår stora säng låg de sött i rad tvärsöver sängen. Först vid midnatt blev det tyst på fnittrandet. Vad vore övernattning utan lite bus och ståhej? Själv fick jag sova i Äldstingens antika säng som förbrukat sina stötdämpare. Sömnen blev avbruten av ett sängknarr då och då, flugor som ville snusa på mig och regndropparna som smattrade våldsamt på fönstret. Äldstingen som galant sover tio timmars nätter studsade upp ur sängen med sina kusiner 6:30. Full fart framåt, inte titta bakåt är barnens motto.
Min yogamorgon bestod av fyra sporadiska åskådare. En stillsammare yogastund för att låta kroppen ebba ut det sista av menstruationen.
Dagen har löpt fram i barnens takt samtidigt som packandet har fixats mellan varven. Barnen stimulerar till total närvaro. Det är just nu vi lever och inte i morgon eller nästa vecka. Här och nu.
Mera närvarostimulans fick jag under kvällens qigongträningar. Där stod vi med stickatröjor och qigonga medan regnet öste ner på plåttaket ovanför oss och fiskmåsarna skriade vid sjön intill. Andningen löpte bra även om koncentrationen falerade periodvist. När vi skakade av oss alla spänningar lät det som om en mängd asplöv prasslade mot varandra. Renheten fyllde kroppen. Avslutningsvis gjorde vi Tibetanen som står för medmänsklighet, acceptans och balans. Detta är i ett nötskal vad jag tar med mig till andra sidan jordklotet.
Döttrarna och kusinerna tar ut det sista av varandras sällskap. Natten tillbringar de hos mormor och själv får jag vara ensam i huset. Detta har inte inträffat under de sju år vi huserat här. Innan döttrarna kom till världen var det våra kortnosade hundar som snarkade djupt. Det känns fridfullt att få sitta ensam och filosofera över en Pinja Colada.

Upp med tuppen

Helgen har vi spenderat vid min mammas smultronställe. En äkta röd mormorsstuga med vita knutar. Tomten omfamnas av en vacker gärdesgård tills sjön välkomnar med vida armar. Hönor som kacklar och tuppen som galar samt änder som simmar med sina ungar är en kort beskrivning av täppan.
Vad vore ett sommarställe utan en äkta vedeldad bastu med hög luftfuktighet. Tillsammans med yngstingen såg vi ut som kokta kräftor när vi traskade ut på bryggan för att svalka oss. Äldstingen drog fram med sina kusiner som virvelvindar på gräsmattan.
Under lördagen satt jag och förkovra mig i Petri Räisänens bok, Nadi sodhana, ashtangayogans andra serie. En utförligt dokumenterad bok. Fotografier av en stilig Petri som instruera asanas steg för steg. Varje cell i kroppen blev inspirerad.
Den finländska sommaren är mäktig. Underbart att få lyssna till ljudet av vågorna, höra på fåglarnas sånglekar och känna doften av syren...samt smälla till blodstinna myggor. Äldstingen kläckte ur sig: Vi måste komma in nu för myggorna äter upp våra huvuden.
När tuppen gol var det morgon. Inget behov av väckarklocka. Efter sillfrukost kunde jag köra hem för att packa medan barnen lekte kvar med mormor. Perfekt tillfälle att rensa ur lekkammaren utan att ha en hejarklack bredvid som kommenterar vad som INTE får kastas.
Pirrandet har invaderat magen. Nedräkningen har börjat för de sista dagarna i det sommarvackra Österbotten.

Luftrengörare

I morse fick jag ligga och filosofera med Äldstingen. Hon undra bl.a. vilken färg isbjörnarnas bajs är? och hur flugorna hålls fast i taket? Yngstingen rullade ut yogamattan och visa hur man står i Samasthitih. Till ljudet av legobyggande utövades yoga i morse.
Agendan för dagen var lunch med mormor, besök vid försäkringsbolaget, inhandlande av diverse flyttartiklar och apoteksvaror.
Vårt hem ser för tillfället ut som ett kaos, men i mina ögon, ett organiserat kaos. En vecka kvar tills flyttfirman anländer. Turligt nog har min ekovän lovat sälja våra onödiga tingester på loppmarknaden. Det innebär ett projekt mindre att tänka på för min del.
Min man ringde och berättade att han gjort sin första Osaka-tabbe. Vid affären trodde han sig köpa handtvål, men kom hem med en luftrengörare. Huset doftar i alla fall gott när vi flickor anländer.
Äldstingen har haft sin dagiskompis på besök. I timmar har de pysslat och fejat, sprungit ute i störtregnet samt haft förlossning i sovkammaren. För dockorna ordnades kalas med kokosbollar, vattenmelon och naturligtvis glass.
I kväll torde sömnen komma lekandes lätt för oss alla.

Hjärtliga skratt

Underbart att få vakna och ligga med Yngstingen och filosofera. Hon är just i den åldern när talet är förståeligt och tankarna, liksom frågorna har ett ständigt flyt. Härlig tid!
Innan äldstingen klev upp hade jag yogat, även om focus idag stannade på ett antal Suryanamaskara A+B. Förrän vi hunnit ta första skeden av morgongröten ringde min man och bekräfta att installeringen i Osaka löpt bra. Äldstingen funderade över vem som nu ska dra ut eventuella stickor, äta upp lämnade glassar och öppna nya olivburkar.
Dagen har innehållit vaccination, hälsogranskning och utelek. Äldstingen fick sällskap av sin "själsvän". Från den stund de träffades hördes hjärtliga skratt i trädgården. Även om regnet förde oss inomhus fortsatte tösernas stojande.
Finns det något som övervinner känslan av att sitta på verandan och lyssna till ett störtregn medan fåglarna kvittrar? Fantastiskt vilken doft naturen sprider efter regn. Näsan nås av en total renhet av det fräscha potpurri som växterna frambringar tillsammans.

Äppelträden blommar

I morse skötte min man om morgonrumban med döttrarna. Själv fick jag koncentrera mig på yogan. Skönt att få fram svetten, känna hur blodcirkulationen kommer igång och kroppen vaknar till liv. Ett leende sätter sig på läpparna och "piggelinhormonerna" sprider sig från topp till tå.
Frukost njöt vi ute med en dusch av morgonsolen. Humlorna surrade i rabatten, döttrarna sprang barfota i morgondaggen och äppelträden blommar. Den sista morgonen som familjen är samlad i Finland.
Dagen förlöpte med tandläkarbesök och de sista byråkratiska samtalen inför avfärd.
Döttrarna är vana med att pappa drar i väg med kappsäcken. Uppemot 20 gånger har han besökt Japan, men denna gång för att stanna i två år. Vi tog farväl av varandra för att på midsommar igen samlas som familj på andra sidan jordklotet.
I kväll hade jag möjlighet att ensam delta i en tillställning med min mor. Vi blev bjudna på läcker mat och vin ute till havs. Musikerna sjöng vackra engelska ballader och avslutade med "Sommaren är kort". Kvällen var fulländad.
Nu ligger döttrarna bredvid mig i vår stora säng och sover sött. Mitt hjärta utstrålar värme och frid.

Förändringarnas vindar

Yngstingen är uppfödd med att mamma yogar. När hon lärde sig prata och folk frågade henne: Vad heter din mamma? Svarade Yngstingen rappt: Yoga.
Förbryllade stod döttrarna i morse och undra varför mamma mediterar och inte yogar. Yngstingen rullade t.o.m. ut yogamattan i sängen och inbjöd till yoga.
Det positiva med sommarlov är att klockan inte jagar oss. Trots det är varje minut välinvesterad under de sista dagarna i Finland. Dagen har döttrarna spenderat tillsammans med farmor och farfar. Själv har jag haft en sista träff med en person som betyder mycket för mig. Det är en rikedom att ha en vän som orkar stötta i med- och motgångar samt ständigt har tid att lyssna. Tusen tack för att du finns! På väggen hos min "mentor" finns ett citat av Mark Levengood:

När förändringarnas vindar blåser bygger en del vindskydd, andra bygger väderkvarnar.

I kväll var vädret soligt och varmt under qigongträningarna. Jag känner att allt det praktiska kring flyttandet har skapat blockeringar i mig för att energin ska flöda fritt. Nu gäller det att öva qigong intensivare för att energin inte ska ebba ut.

Nattfrost

I natt var jag och trösta Yngstingen, som hade en mardröm. Ögonen reagera på den vita frosten som lagt sig på gräsmattan. Brr! Skönt att dra täcket till öronen och fortsätta drömma.
Ingen yogaväckning. Vi hade familjemys och lång frukost med ägg, bacon och färsk ananas samt grönt te. Därefter gav jag mig av till vallokalen för att stämpla valsedlar. Intressant att få se bekanta ansikten ännu en sista gång innan Japan kallar. Döttrarna kom cyklandes till vallokalen för att rösta med sin pappa. Tillsammans körde vi iväg till en examensfest. Helgen har varit extremt inriktad på det sociala. Tungt, men roligt.
Väl vi kom hem kunde jag rulla fram yogamattan. Jag valde att fokusera mig på de stående asanas och avsluta med min absoluta favorit, salamba sarvangasana (huvudstående) innan avslappningen.
I bastun njöt jag och min man av mörk Velkopopovicky och svettade ut den intensiva helgen. Skål!

Avskedsfest

Lördag innebär vilodag för en yogini, men detta trotsade jag. Eftersom dagsprogrammet redan var invigt för avskedsfest ville jag samla styrka och balans. Jag klev upp och hann yoga i en halv timme innan Äldstingen vakna och kom på morgonkramning. Yngstingen såg allt finurlig ut väl hon satt och titta på Bolibompa i meditationsställning. Yogan smittar av sig.
Dagen blev intensiv med tårtbakning och kalasfixande. Innan gästerna anlände hann jag lägga mig för en stunds avslappning på Shaktimattan. Underbart att dra på sig silkesklänningen och fira med nära och kära. Döttrarna fick bl.a. Nintendo WII, av sin mormor, att leka med i Osaka. Faddrarna öste på med tilläggsspel. Äldstingen fick en ljuvligt turkosfärgad Benetton t-shirt att slita i den japanska hettan. Ännu in på kvällskvisten anlände de sista gästerna. Det kändes bisarrt att ta/ge avskedskramar. Våra vägar skiljs åt för ett tag framöver. Turligt nog finns internet och alla dess tjänster.

Ekologisk rucola

Morgonens ashtanga delades upp i två delar. En stillsam yogastund tills Yngstingen vakna och ville ha VATTEN. Yogandet fortsattes med bakgrundsljud från Bolibompa. Väl jag står på mattan och andningen flyter är fokus på asanas och ljudet runt mig tynas bort.
Temperaturen visade endast 7' grader i dag och vi beslöt att elda i spisen. Härligt att sitta och mysa framför brasan, lyssna till sprakande ved, se eldlågorna smeka varandra och känna hur doften sprider sig i huset. Detta scenario får vi endast drömma oss tillbaka väl vi bor i Osaka. Där behövs inga eldstäder.
I dagklubben blev Äldstingen själsvän med en flicka, trots att de pratar olika språk. Denna vänskap har fortsatt mycket positivt eftersom våra familjer har svetsats ihop. På eftermiddagen besökte vi våra "ekovänner". Efter timmar av gemytlig samvaro åkte vi hem med påsar fyllda av ekologiskt odlat rucola, ekblad, spenat och sallad. Hemma njöt jag och min man av salladen toppad med lufttorkad skinka och parmesan. Mums!
Eftersom Äldstingen var på barnkalas lyckades jag få ha hela huset för mig själv i 40 minuter. Minuterna investerade jag i att lyssna på min favorit meditations-cd och öva qigong. Energin flöda kraftigt och alla frågetecken inför flytten fick stiga till sidan.
Familjens fredagsmys består av bastubad och chipsfrossa framför tv:n.

Nyvaknade tulpaner

I morse lyckades jag öva yoga i dryga 30 minuter förrän Yngstingen vakna och ropa på MAMMA. Det känns mäktigt att vara fokuserad på ujjay-andningen samtidigt som ögonen vilar på nyvaknade tulpaner i rabatten.
Förmiddagen gick åt till att packa. Det är minsann en utmaning att plocka med sig det viktigaste som behövs för en utlandsskommendering. Om två veckor ska allt vara packat och klart när flyttfirman invaderar huset. På midsommardagen lyfter flyget och tar oss till andra sidan jordklotet. I två år kommer vi att titulera oss Osakabor.
Eftermiddagen spendera jag i simhallen plaskandes med döttrarna och deras kompis. Härligt att se barnens ögon tindra samtidigt som vemod sprider sig i mitt hjärta. Snart skiljs vännerna åt.
Efter middagen filosoferar jag med min man över en mugg med japanskt grönt te. Denna stund är gyllene i vår vardag.
Shaktimattan kallar för en stunds avkoppling.