Happy birthday, mommy!

Mångårige måndag.

Jag vaknade med en smällande huvudvärk, vilket hör till ytterligheterna. När min man även berättat att hans natt varit förfärlig drog vi slutsatsen att Tamiflumedicinen gör sig påmind. Inte undran att Äldstingen sovit oroligt de senaste nätterna. Ett skönt pulserande och svettigt yogapass pressade ut medicingiftet och skallen blev kristallklar. Otroligt vilken stank en medicin kan spy ut och vilken fräschhet sänker sig över en svettig kropp. Underbart, även om det låter bisarrt!

Äldstingen som blir allt kryare konstaterade att hon inte är lika sjuk mera, men ändå inte frisk när hon kan smitta. Jag är mittemellansjuk, sa hon. Fenomenalt ord!

Yngstingen filosoferade över hur man gör fotspår. Den fysiska förklaringen gick galant hem, men den djupare. Ja, hur gör man fotspår?! Dagen till ära kanske genom att se tillbakas på hur man spenderar sina levnadsår. Det är inte åren som gör livet, utan livet som gör åren.

Senaste vecka förklarade Äldstingen att hennes klasskompis kom med farmor till skolan. Så föreföll det i hennes ögon. Sanningen är annan. Det var klasskompisens mamma, ingen annan släkting. Vi är så gamla som vi känner oss. I detta land är det acceptabelt att öppet prata om åldern i motsats vad vi i norden uppfostras med, speciellt bland kvinnor.

Under våra tre månader i Japan har min ålder satts på prov. I yogavärlden träffas vi utan barn eller partners. Vi sammansluts som yoginis, inte som föräldrar, singlar eller hundägare. Plötsligt är vi jämnåriga. Varje gång jag berättar om mina döttrar. Då händer det. I tystheten talar kroppsspråket allt. Min ålder har tydligen fått mååånga år på nacken av några få ord.

Att åldras är vackert. Jag skulle inte vara den jag är idag utan allt jag genomlevt. Mycket sorg och rädsla, men också vardagliga glädjestunder och festliga höjdpunkter. Tänk att igen få ta emot ett nytt år och se vart vägarna leder mig. Nyfikenheten över livet finns alltid med.

The value of life
does not depend upon
the place we occupy.
It depends upon
the way we occupy that place.

Dagens gerberabild har min älskades syster sänt. Tack! Min passion för blommor vill jag åldras med liksom yogan. Det finns ingen bättre och billigare pensionsförsäkring än att yoga. Läste idag om Pirkko Mannola som ashtangat i åratal, men nu funnit sin väg till hot-yoga.
Citerar henne:
Många är rädda att gå till salen:
Man glor på mig!
Fläsket syns!
Jag täcks inte svettas!
Allt är onödiga svepsjäl.
Alltså ner med grejerna i kassen och kurs framåt!