tisdag 8 september 2009

Heakatto

Turliga tisdag. Lagom tills jag hade yogat klart hann jag kyssa min älskling innan han stack till jobbet. Han tassar tyst runt min matta, som en katt kring het gröt, om mornarna. Mitt låga blodtryck mår bäst av att jag inte gör för djupa ujjayandetag. Således undviker jag att se svävande stjärnor.
Väl döttrarna var "utkörda" till sina respektive skolor var det min tur att söka mig mot japanska skolan. Alla familjemedlemmar befinner vi oss på varsitt väderstreck från huset. Min älskling styr söderut, Yngstingen norrut, Äldstingen till väst och jag själv mot öst.
Dagens bild fångade jag på vägen till skolan. Jag är en stor beundrare av japanernas portar/grindar och planteringar för att inte glömma arkitekturen. Häromkvällen när vi hela familjen tog en promenad i närområdet blixtrade kameran till 150 gånger med husen som blickfång.
Hjärnan var förlamad efter första skoldagen. Just som jag börjat behärska hiraganatecknen introduceras lång vokal och dubbelkonsonant. Japanska språket är minsann utmaningarnas utmaning. Om våra tankebubblor skulle ha varit synliga under middagen skulle det ha snurrat hiraganatecken ovanför våra skallar förutom Yngstingens. Älsklingen sportar på tåget med att öva hiragana på sin blackberry, jag bankar in dem genom fingerfärdighet med papper och penna liksom Äldstingen, visserligen i mindre skala, genom att skriva sitt "japanska namn".
Dagens skratt erbjöd jag tre musketörer vid friseringssalongen. Jag har spanat in en nyöppnad hårstudio och har blivit urled på mina solslitna hårtoppar. Med en baktanke om att det tar veckor innan jag får en bokad tid klev jag in i studion. Trots frisörernas unga ålder kunde ingen engelska. Jag vet inte om kutymen häröver är att man får tid för klippning, heakatto, samma dag. Hur som haver. Klockan 19 stod jag och hade teckenspråk med frisören, pekande på hårmodeller och pratade engelska och japanska omvartannat. Deras leenden blev allt bredare. Med tanken över att håret alltid växer ut satt jag mig ner i frisörstolen. Jag gick helt klart ut med det bredaste leendet. Den sköna hårtvätten får mig att vela komma tillbakas redan i morgon. Gåshud över hela kroppen. Den unga frisören hanterade saxen som om han föddes med den i hand. Tacksamt att få håret stiligt klippt även om vi inte kunde kommunicera. Nu får jag göra reklam för denna hårstudio även för andra än Tara från Australien.

2 kommentarer:

  1. Hos oss börjar det snart bli dags för lilla frökens första heakatto! Men det lär väl bli i hemknutarna kan jag tro =D
    Det skall bli intressant att se sen om två år hur duktiga älstingen och yngstingen blivit på japanska. Barn har ju en fenomenal förmåga att suga i sig ett nytt språk. Tänk vad häftigt att kunna ett så "udda" språk sett ur finländsk synpunkt!

    SvaraRadera
  2. Du ska se att det rockar fett om tösen när mamma har stylat guldkornets hårsvall. Minns så väl när er dotter tog sina ballerinasteg runt soffbordet med den trendigaste jeanskjolen. Urgulligt! Hon har den bästa coachen, storebror.

    SvaraRadera