fredag 18 september 2009

Rullande äpplen

Fräscha fredag. Döttrarnas klasskamrater kommer klädda i långärmat medan de själva går med ärmlösa toppar. För oss finländare är det ännu högsommar medan ortsborna plockar fram stickatröjor i 25 graders värme. Lite konstigt att se affärerna dingla med tjocka vintermössor och -vantar. Redan?!
Min älskade anländer hem svettig av cykelfärden, men inte drypandes genomsvettig såsom någon vecka tillbakas. Hösten har anlänt och löven börjar tappa sitt klorofyll för att så småningom trilla ner på marken.
Denna vecka har Yngstingens klass forskat om insekter. Klippt och klistrat färgglada tusenfotingar, studerat baggarnas liv på video och i trädgårdslandet medan de hade skördefest. I går kokades mat av skolans egna tomater, gurkor, äggplantor, paprikor och morötter. Ekologiskt och lärorikt. The excited class fox har också gottat sig med att använda marshmallows i cookinglesson. Veckans bokstäver har varit y och z med tillhörande ord.
Äldstingens klass har fokuserat sig på vokalen A och likadana ord t.ex. fat cat hat. Sinnesområden har utvecklats denna vecka till hur saker känns (soft, hard, heavy, light, rough, slippery). I matematik har de undersökt siffermönster och mönster i närmiljön. Skolan har ett enormt bibliotek (större än vårt huvudbibliotek i vår finländska hemkommunen). Varje vecka lånar förskoleeleverna varsin bok. Denna vecka har de dessutom dagligen fått med sig hem en bok att lyssna på. De som redan kan läsa får ha föräldrarna som åhörare. Otroligt, de yngsta är 5 år.
Jag kände mig som en äkta Svensson idag. Veckoslutshandla på en fredag. Affärsresan fick ett abrupt slut. Härborta kör man inte omkring med gigantiska kundvagnar. De rymmer två korgar. En upptill och en under. Parkeringsplatsen har tre vakter. Tack och lov har jag backandet under kontroll. Värre är det att komma ihåg att fälla in sidospeglarna p.g.a täta parkeringsrutor.
Parkeringsvakterna fick en annan mission när jag kom ut med varorna lastade på vagnen. Två överfulla IKEA kassar, en tredje på axeln samt en äppellåda. I den branta nerförsbacken testade äppellådan sina egna hjul. Rullningen var fenomenal när 25 röda äppel fyllde infarten till affären. Snabbare än snabbt hade jag alla äpplen tillbaka i lådan av de kvickaste vakter jag beskådat. Service kallar jag det. Parkeringsvakterna beklagade över att de inte hunnit och assistera mig. Kärran rullade en av vakterna till bilen, lyfte väskorna i bakluckan och tackade för sig när han gick iväg med kundvagnen.
Hemma sprids nu den underbaraste fräscha doft av de röda godingarna. Deras hemfärd går till historien med ett brett leende på mina läppar samt stor tacksamhet.

3 kommentarer:

  1. Ja det kallar jag service! Föreställer mig hur det skulle se ut med vakter på CM:s/Prismas parkeringar. I och för sig skulle det inte vara helt fel, då skulle man kanske få parkera på platserna som är avsedda för barnfamiljer.

    SvaraRadera
  2. Oj, vi har mycket att lära oss när det gäller service...

    SvaraRadera
  3. Service behärskar japanerna ut i fingerspetsarna. Säkert kan de ibland känna frustration inombords, men icke så att det skulle synas.
    Stormarketarna i Finland skulle må gott av parkeringsvakter. Barnfamiljerna skulle få sina utritade platser och tilltänkta vagnar. Parkeringsbucklorna skulle bli dokumenterade.

    SvaraRadera