Yushoku

Trivsamma tisdag. Tillsammans med Yngstingen hade vi morgonyoga. Hon övade sig på trädet, men hennes favoritasana är hunden. Lättsamma asanas med muntert sällskap. Yngstingen hann även sitta i badet och fiska eftersom hon klev upp i tidiga morgonstund. Denna dag har vi minsann väntat på. Att få komma fram från punkt A till B i en fart. Tidsmässigt är jag mer än belåten att kunna förflytta mig med bil. De tidigare veckorna har det tagit mig 1,5 timme att föra flickorna till summer school och sedan söka mig tillbakas hem för att sen upprepa rutten igen på eftermiddagen. Idag var det bara att trampa på gasen och njuta av AC.
Yngstingen hade poolday och har rabblat rim och ramsor samt övat in ett program till sportsday. De förbereder sig i god tid. Först i oktober inträffar denna nationella october goldenweek. Äldstingen har övat in fraser såsom I have 2 legs, I have 10 fingers o.s.v. De hade målat sina fötter och händer för att göra avtryck. I går hörde jag Yngstingen kommendera sin storasyster: Open the door, please. Blir intressant att följa med hur snabbt språkbadet ger resultat.
Vi flickor åkte bil till min favorit grönsakshandel. Äntligen är det möjligt att köra hem massor av vitaminer bekvämt. Tidigare har alla vallfärder till denna market skett promenerandes med vagnen som transportmedel. Nöden har ingen lag. Inte heller för kvinnan i bilen framför. Hon passade på att pudra ansiktet och justera kajallinjen i väntan på grönt ljus.
Jag gjorde en U-sväng vid en sidoväg för att inse att bilar kommer emot på samma körfil. Tack och lov fungerar reaktionsreflexerna och jag manövrerade bilen till sin rätta sida på vägen. Vindrutertorkarna har varit i användning även om regnet hållit sig undan. Sist och slutligen är det extremt bekvämt med en automatväxlad bil, bara hjärnkontoret också börjar hänga med automatiskt.
På kvällen entrade vår första japanska gäst. Vår Tokyovän kom på yushoku (middag). Dagen har varit givande med att få feja inför en trivsam kväll. Döttrarna hölls knappt i skinnet medan de väntade på att deras pappa skulle anlända hem med en bekant figur. Tokyovännen som spelat tennis sedan 6-års ålder underhöll oss med ett antal tennisset med WII-spelet. Äldstingen sjönk ner i soffan av beundran medan Yngstingen somnade.
Jag körde japanen till hotellet eftersom min älskade ännu saknar det japanska körkortet. En felsväng ledde till att vi fick ha sightseeing i sena Osakakvällen. Tack och lov behärskade han navigatorn galant och vi hittade till rätt ställe även om det inte blev raka spåret.