Jungfruturen

Motorburna måndag. Minisemesterna hade en mycket avkopplande inverkan på oss alla. Även om alarmet väckte mig var det skönt att sitta och ha andningsövningar på morgonsolens strålar. Vigheten gav snabbt resultat efter ett antal solhälsningar. Tillbakas till Summer school. Endast en veckas uppehåll och jag tänkte glömma lunchboxarna hemma. Äldstingen fixade inte återkomsten lika galant som Yngstingen. Äldstingen har denna vecka möjlighet att heta Barbie eftersom läraren heter Ken. Veckans tema är kroppen. I Äldstingens grupp har de gått igenom kroppsord såsom: eyes, ears, nose, mouth, neck o.s.v. Jag fick hem Äldstingen i pappersformat. Hon hade på papper ritat och klippt ut sig i helkroppsformat. För att sedan rita in dagens kroppsord. Yngstingen i sin tur hade fått på egenhand rita in var eyes, nose och mouth placeras i ett ansikte. Resultatet var förstummande korrekt.
Japanerna må ha fått en skrattsalva idag av att möta mig. Balanserande med en bilstol och en sittdyna drog jag fram mellan tågbyten. Nu kan äntligen vår Gracovagn bosätta sig i förrådet och utbytas till en Graco bilstol. Taxichauffören skakade lättsamt på huvudet när han skulle få vagnen, bilstolslådan och lådan med sittdynan inpusslad i bakluckan. Vi kom oss hem tämligen svalare än av att ha släpat fram bråtet i 37 graders hetta.
En viktig kunskap att ha i bakhuvudet när man åker taxi i Japan: Öppna aldrig taxidörren! Automatiskt slås den vänstra dörren upp för att sedan stängas utan handkraft efter att du satt dig tillrätta i baksätet.
Idag har jag fått återuppleva känslan av att vara 18 år. Friheten med att få köra eget fordon. Då hade jag en ypperlig morfar som bilskollärare, med lektioner fokuserade på att köra bakåt än framåt. Att köra framåt tyckte han att inte behövdes inläras, det klarar vem som helst. Nämnas kan att min morfar arbetade som yrkeschaufför tills han fyllde 75 år. Hittills har hans lektioner bringat lycka i trafiken.
Jungfruturen inföll i mörkrets sken tillsammans med samtliga familjemedlemmar. Med en Yngsting som kommenderade när det var grönt ljus, Äldstingen som hastighetspolis och min älskade som kartläsare. Navigatorn har vi mera nytta av väl vi kan fingra oss fram på japanska. Svårigheten var inte att köra på "fel sida" utan att manövrera en automatväxlad Toyota Vitz (Yaris). Ständigt skulle jag växla för att efter ett tags fumlande finna högra handen på armstödet. Inte heller kopplade hjärnan rätt vid blinkningarna, istället kom vindrutetorkarna på. Endast en nödbromsning krävdes för att undvika att hamna i fel stadsdel. Vi fick i alla fall dagens skratt så tårarna rann, medan bilföraren bakom garanterat fick hjärtat att svinga sig upp i halsgropen. Stackarn!

Till mina lärarkolleger: Styrkekramar till ett nytt läsår. Må ni ha lärorika stunder tillsammans med nyfikna elever och hjärtliga skratt i lärarrummet.