onsdag 19 augusti 2009

Evig kärlek


Omtyckta onsdag. Yngstingen har varit på hugget att stiga upp tidigare. En bra förberedelse inför nästa vecka som drar igång "den riktiga vardagen". Morgonens solhälsningar serverades genom fönstret och av att jag fick mysa med Yngstingen i famnen, vilket inte hon normalt har tid med. En lugn och stressfri morgon. Trots det lyckades jag glömma Äldstingens simväska hemma. Som en jo-jo körde jag mellan skolan och hemmet. Därmed uteblev ashtangapasset. I stället fick jag ordna egen shala hemma. I Prasarita Padottanasana lyckades jag böja mig så pass framåt att asanan fick en akrobatisk kullerbytta tillsatt. Ashtangans första serie kirrades även om jag kände mig håglös vid starten. Första gången som jag fick se en pappa kliva in till skolan. Hittills har jag bara sett mammor föra/hämta sina guldklimpar. Om en pappa hämtar sina barn i Finland kläcker dagistanterna ur sig: Vad tidigt du kommer idag. Undras vad japanerna drar för berömmelseramsor åt fäderna?!
Exited Fox Class hade spunnit vidare på gårdagens ramsor. Idag har de målat sex fingerdockor till ramsan Hey diddely diddely doo. Äldstingens grupp hade förutom simning hunnit med att göra fingeravtryck och rita in detajler liksom Tummen-sagorna.
Medan jag hemma friterade vårrullar satt döttrarna och lyssnade till Alphabetstories/sånger med Äldstingen som lärare. Vid bokstaven Y var naturligtvis yogaordet presenterat. Yawning Yak yells, Yes! to yearly yoga on his yellow yard-bound yacht. Att läromedlet är ämnat för 3-åringar får mig att nyfiket vela kika på vad som väntar runt hörnet.
Att skolan inför yoga från "baby"stadiet kommer att belöna sig enormt för alla involverade. Inte bara lugna barn utan stöd för de som har det extra svårt i form av inlärningssvårigheter, koncentrationsproblem o.s.v. Barnen blir inte endast starka av yogan. Balansen stöds, grov- och finmotoriken utvecklas liksom att självkänslan byggs upp. Detta önskar jag att det finländska skolsystemet skulle nappa på snabbare än snabbt.
Dagens bild är tillägnad min svägerska. Hon kliver upp i hierarkin och har samlat på sig ytterligare ett år av visdom. Gratulatulerar på födelsedagen! (Om vi inte får tag i dig telefonledes idag). Du är den enda som lyckats få Äldstingen att prata i telefon. Din älskade som undervisat dig diverse fågelarter får nu figurera med i bilden. Knölsvanarna som symboliserar evig kärlek passar mer än perfekt in på er två.

4 kommentarer:

  1. Kullerbyttor hör liksom till när man yogar. En del av dem är genomtänkta, andra lite mindre :)
    Namaste

    SvaraRadera
  2. Hjärtligt tack för gratulationerna och den otroligt fina "Happy Birthday"-sången ni framförde per telefon! Sjunger ni kanske på japanska nästa år ;)? Här har vi just firat med Frödinges Limoncellotårta som min knölsvanspartner trollat fram ur frysdisken. Skickar några virtuella tårtbitar åt er också att kalasa på!

    Väntar med spänning på att få höra Äldstingen berätta om sin skolstart snart. Ha det bra och lycka till i trafiken!

    Kramar från Faster

    SvaraRadera
  3. Yoga på schemat låter ju så härligt. Barnen är ju så flexibla och få dom med sig yogan från början - så WOW. Jag är oxå nyfiken på hur ni hamnade i Japan. Trivs ni där?
    Be Happy! Ulrika

    SvaraRadera
  4. Nina: Den starke yogin i ashtangaklassen lyckades senaste pass få en kullerbytta vid vinyasa inhoppet. Han lyckas komma i ett vackert handstående innan benen ska vikas in mellan armarna. Förutom den akrobatiska gången när handståendet tippade över i kullerbytta. Lärarens kommentar var kort och gott: We have all been there. Inväntar när jag utför ett sådant galant handstående. Humor med då kommer man långt.
    "Faster": Vi får redan sätta in hårdträning för att bjuda dig på den japanska versionen av -ha den i fyra stämmor. Tack för tårtbitarna!
    Alexandra: Tack för den mäktiga kommentaren! Den blir nerskriven i tacksamhetsboken.Välkommen att följe med mitt/vårt japanska liv. Vi kommer att bo i Osaka de kommande två åren. Vi är på utlandskommendering p.g.a. min mans arbete. Han samarbetar med ett japanskt företag. Själv får jag utöka min lärarexamen med en internationell yogautbildning och det japanska språket. Döttrarna språkbadar i engelska vid en internationell skola. Något för oss alla, inte endast på min mans villkor.
    Ulrika: Vi trivs minsann. Inte bara min man och hans utvecklande projekt. Varje dag är ett äventyr, alltid något nytt att lära sig. Även om det är en miljonstad är det rent och tryggt.

    SvaraRadera