Skolstart

Tudelade torsdag. Yogaenergin var i full fart även om det endast reserverats 20 minuter av morgonschemat. Ovanligt nog fick jag väcka bägge döttrarna. Yngstingen drog täcket över huvudet medan Äldstingen ställde sig från vågrät till lodrät på en bråkdelssekund. Undras om mina magiska ord, du ska till skolan, har samma inverkan om fem år?! Kanske om läraren heter Danyl Johnson från talentshow.
Den första skoldagen var endast tre timmar och med halva klassens elever. I morgon är det de återstånde klasskompisarnas tur att bekanta sig med läraren och skolomgivningen. På måndag förenas klassens elever. Äldstingens spontana reaktion vid hämtningen var att gymnastik var skoj. De hade använt ballonger till att öva volleybollservar, fotbollsavspark och dribbling med skallen. Inget annat avslöjades och trots min nyfikenhet lät jag egna intresset svalna. Engelska ord ventilerade hon dock. Allt från sleeping och happy till two together. Inte hade jag i min vildaste fantasi trott att döttrarna lär sig engelska som andra språk, japanska som tredje och slutligen finska som fjärde. Yngstingen konstaterade från baksätet på vägen till hennes skola: mamma jag kan inte prata finska, men jag kan prata engelska. Finskaintresset har de tack vare kusinerna och kompisarna i Finland. I detta nu är det inte aktuellt att ens införa finskaduschar endast finskspråkiga sagoböcker och dvd erbjuds.
Glad är jag för namnvalen av våra döttrar. Hittills har ingen nationalitet haft svårt att begripa sig på varken stavningen eller uttalet. Fick ett gott leende igår när ponnysvanspappan från Australien skulle öva sig uttala namnen på sin dotters blivande klasskamrater. Själv har jag svårigheter om det är frågan om japanska flick- eller pojknamn. Det frågetecknet rätar ut sig väl jag ser alla barnen framför mig. Harry och Janet kan jag i allafall identifiera utan att ha sett dem.
Vad jag har förstått av kvällstidningarna från norden är det hysteri efter desinficeringsmedel. I döttrarnas skolor har inte annat nämnts än att please desinfect your hands befor entering school. För att komma in till Yngstingens skola måste jag bära ID och knacka in en kod för att få upp dörren. Äldstingens skoldörr är öppen på mornarna med rektorn som tar emot eleverna. På eftermiddagen måste vi föräldrar ta en annan ingång via en säkerhetsvakt och förklara vem som ska hämtas.
Min ekovän känner till min svaghet och har hjälpt mig. En internetlänk och livet leker. Jag är en stor beundrare av Salatut elämät. Detta scenario inleddes under första graviditets sjukskrivning. Vad gör man om dagarna när kroppen ska hållas vågrät? Stickar, virkar och broderar tills axlarna slår knut på sig för att sen tittar på tv. Dagsrepriserna av Salkkarit förtrollade mig till den milda grad att efter förlossningen var jag beroende av serien. Nu 6,5 år senare kan jag följa med vännerna på Pihlajakatu 23 via internet från Japan. Tacksamt!
Dagens bilder gör mig glad. Lite här som där lyckas japanerna bjuda mig på leenden. De små detaljerna som gör vardagen fantastisk. Idag överväldigades jag av dessa vackra konstverk på gatan. Mönster av gatstenar är fint, men genom att plocka in ögonfallande konstverk ger den extra kryddan på promenadslingan.

Denna länk bollar jag tillbakas till min trädgårdsintresserade ekovän.