Ashtangaglädje

Sportiga söndag. Lehmänpusuja ja tiikerinhaleja kauniille etuhampaansa pudottaneelle 7-vuotiaalle synttäriprinsessalle! Sinulla on maailman paras leipojaäiti! Tuollaista syntymäpäiväkakkua ei edes ostamalla saa. Kiitos kun saimme esinäyttelyn ennen kakun leikkaamista!
På vägen till ashtangapasset stod dessa djur uppradade mitt i centralaste Osaka. Du milde hann jag tänka och plötsligt hade jag en mans hand i min. Det var kandidaten för partiet som tydligen marknadsför sig med tygdjur. Det kommande valet går inte att missa. De uppställda kan man även se stående på biltak eller sittande i bil och predika. Enorma högtalare har de för att budskapet inte ska gå någon förbi. Innehållet begriper jag mig inte på, men marknadsföringen är något för SFP att tänka på till nästa val. Att partiet inte hade släpat med sig en äkta ko förstår jag väl. De ville säkert inte plocka upp dyngan. På gatorna är det rent. Ingen hundbajs, det plockas upp av deras kära husse eller matte.
Ashtangapasset var grymt bra som alltid, men idag var vi konstigt nog endast två yoginis närvarande. Vi hade minsann tur. Den assistans vi fick av läraren var toppen. T.ex. i Utthita hasta padangusthasana hade jag aldrig kunna drömma att kroppen är mogen för den vigheten. Tydligen känner läraren min kropp bättre än jag själv. Varje ashtangapass medför något nytt. Dagens träning fick aha-upplevelserna att strömma till i jämn takt. Häftigt!
Med mjölksyrad kropp gällde det att söka sig till följande uppdrag. Min älskades Finlandkollega hade anlänt för den kommande veckans möten. Det kändes lite konstigt att anlända till en gourmemiddag med yogamattan och svettväskan. Döttrarna var minsann tacksamma över Finlandhälsningen; surskorporna och salmiakpåsarna. Finlandkollegan, som själv varit bosatt i Japan, hade räknat ut att vår hemlängtan borde ha infallit nu, men icke. I dagens läge håller vi fast vid Äldstingens önskan: vi ska fira jul i Japan. Återstår att se när hemlängtan slår till och julplanerna blir raderade.