Bellybutton

Orienterande onsdag. En skön yogastund innan dagens rutinsysslor inleddes. Yngstingen hämtades tidigare från sin skola för att hinna med på orientation day. Vi flickor sökte oss till skolan Äldstingen ska gå i. Dagen var vigd för nya elever och föräldrar. Våra döttrar sken igen upp i folksamlingen med sina blonda hår. Tillsammans med en tyskfamilj representerade vi Europa, men de var långt ifrån ljushåriga. Medan eleverna bekantade sig med sin lärare fick vi föräldrar information om skolans röda tråd. Vad skönt det är att få sitta i åhörarskaran och inte behöva kliva i lärarskorna. Musik-, gymnastik- och japansklärarna presenterade strukturen i deras undervisning.
Bara av att få se videoklipp från musikundervisningen fick mig att hicka till. Elevernas självkomponerade "blinka lilla" framfördes på diverse tänkbara instrument, i stämmor stod eleverna och sjöng samtidigt som de använde tonika-do-metoden och ljudsagor producerat av barnen själva. Jag kan absolut inte tänka mig att någon går tondöv och rytmlös från hennes lektioner. Det lustiga var att musikläraren gjort ett potpurri av en kultursammanlänkare genom sten-sax-påse, yan-ken-pong. Samma lek, men med varierande melodi. Denna lek stod Yngstingen och lekte vid Disneyland med tonåringarna framför oss i kön. Hon kunde inte deras språk och vice versa. Yngstingen fick det tuffaste pojkgänget trots åldersskillnaden att smälta framför henne. Citatet: Music and food are cultural bridges between one country and another kommer säkert upprepade gånger att påminna oss om vår existens i Japan.
Physical education-läraren framhöll tonvikten med att skapa en positiv upplevelse vid varje sportaktivitet eftersom det resulterar i att barnet vill återkomma till aktiviteten. Idrotten bör tillämpas på barnets nivå annars tappas motivationen. Sant så sant. Spelar en 4-åring korgboll med en normalstor boll är det högst troligt att aktiviteten helt lämnas bort framledes.
Nihongosensei framhävde språkinlärningens styrka. Först i grade 5 börjar eleverna smått snusa på grammatiken. Inlärningen ska absolut inte ske genom att eleverna sitter och skriver i böcker. Språk lär man sig genom att kommunicera. Även om den muntliga kommunikationen lyckats stiga i rang i den finländska läroplanen skulle aldrig den äldre lärargenerationen ta bort grammatikundervisningen. Språkundervisningen ter sig långt ifrån läroplanens målsättningar, tyvärr.
Vid middag stod Yngstingen och tittade under sina armar och suckade till: jag måste raka dem. Bäst att börja i tid med andra ord. Bättre så än vad min mans kollega fick höra av sin son: Mamma, varför har du pappas hår under armarna?! Yngstingen klev ner från köksstolen och ställde sig i trappan. För varje steg hon tog upprepades bellybutton, bellybutton, bellybutton...Det går inte att missa senaste veckas orddribblingar.