Botande leende

Ofantliga onsdag. Under morgonyogan fick jag ta ett kort avbrott som WII-polis. Döttrarnas livliga tennismatch behövde lite avstånd spelarna emellan. Trots linjedomarens insats lyckades tennismatchen få inslag av boxning. Yngstingen knockade storasyster i bakskallen med WII-remoten.
Solen gassade från klarblå himmel. Vi begav oss till badplatsen. Även om vi tog en genväg var vi nerdränkta av svett innan vi klev i poolen. Japanska barnen (även vuxna) simmar i långärmade simkläder och en mössa lik den påven använder. Allt för att skydda sig från UV-strålarna. Det positiva med att ha blonda och ljushyade döttrar är att de skiljer sig från mängden i en befolkad barnpool. I detta sammanhang behöver jag inte skrämmas om ögonen fokuseras på något annat än döttrarna för en stund. Med en kvick spaning över barnmassan sticker lintottarnas hår fram bland svarthåriga barnaknoppar. Det var skönt att kunna svalka ner kroppen så länge det varade. Även om endast våra huvuden stuckit upp över vattenytan hade solen lyckats bringa fram konturer från våra badkläder på våra kroppar. Våra hår hann knappt torka innan svetten dränkte ner håret under hemresan. Hemma väntade ett nytt dopp i badkaret.
Kvällens meditationsstudier tangerade bl.a. leendets betydelse. Vill dela med mig av följande mening: Just one smile from my gratitude-heart immensely increase the beauty of the universe. Genom att le oftare skulle antalet antidepressiva mediciner inte behövas användas i samma utsträckning som de görs idagens samhälle. En enkel gest som att le ger hjärnkontoret signaler om att allt är bra. Livet känns lättare för ett ögonblick.
I skrivandets stund är klockan 22.45. Ute har det varit kolmörkt redan i timmar. Uppe i skyn lyser halvmånen och en stjärna tindrar klart bredvid. Några baggar söker sig nyfiket till ljuset från fönstret. Syrsorna sjunger in natten och temperaturen har sjunkit ner till 30 grader. I morgon blir det semesteräventyr för hela familjen.