Suika

Telefonheta torsdag. Morgonyogandet lyckades jag utföra utan Yngstingens involvering. Bara jag och andningen i 40 minuter. Lyx. Överväldigad var jag att få se Yngstingen komma yrvaket vinglande uppför trapporna. Än hur underbara döttrarna är behöver jag ibland få ha fokus på mig själv. Det är något heligt med tidiga mornar. Som liten tös var det jag som klev upp tidigt tillsammans med min pappa, medan resten av familjen låg och sov. Då hade vi vår gemensamma stund. Jag kommer ännu ihåg smaken på den speciella kakaon han serverade mig.
Dagens leende fick vi när vi klev in till Summer school. Där stod en gigantisk vattenmelon, suika, och välkomnade oss. Jag får sudda ut den japanska minimalismen som jag tidigare nämnt. Någon liten godsak var inte detta. Kilogrammen glömde jag fråga upp, men omkretsen var enorm. Om en normalstor japansk vattenmelon kostar c. 14 euro måtte denna fräscha gröning tömma plånboken. Barnen har fått leka blindbock och försökt smälla till vattenmelonen med en hoprullad tidning. Skratten ekade ändå ut i korridoren när jag kom för avhämtning. Om de idag fått bekanta sig med melonens utsida väntar den läckra insidan i morgon efter lunch.
Yngstingen har haft poolday och bekantat sig med bokstaven R. Rose, rabbit och rain var dagens ord. Äldstingen har i sin tur behandlat familjeord såsom grandpa, grandma, mum, dad, brother, sister och baby. Även mönsterupprepning har de tangerat för att stimulera formsinnet. De senaste veckorna har Äldstingen skriftligt utvecklats från att ha använt versaler till gemener. Hon är dock mer tystlåten än lillasyster om ordinlärningen. Det enda ordet Äldstingen idag kommenterade hemma var pencil. Bra så, även om jag tenderar att använda lärarögonen.
På eftermiddagen svalkade vi i oss cantalopemelon och ananas toppad med melonsorbet ute på terassen. Tack vare att temperaturen hållits runt 35 grader var det mänskligt att sitta ute och njuta. Glassälskare har detta veckoslut möjlighet att fira glassens, aisu kurin, 150-års jubileum i Tokyo. Uppemot 300 glassmaker finns presenterade. Allt från kaviar- och rosenglass till orm- och wasabiglass. Glassen som smältat japanernas hjärtan denna sommar är importerad italiensk glass med färska frukter från ekologiska trädgårdar, salt från Himalaya och macadamnötter från Madagaskar. Japanerna vet hur de skapar kvalité. Man utgår från de bästa råvarorna och kombinerar ihop dem till en perfekt glass. Good enough tillfredställer inte denna befolkning utan better than the best.
I kväll hade vi heta linjen. Telefonen ringde i ett. Tyvärr kan vi endast koncentrera oss på ett samtal i gången. På söndag har vi redan inbokat ett VIP-samtal till en blivande 7-åring i Finland.