Julafton i augusti

Tacksamma tisdag. Yogandet har de senaste mornarna bestått av Pranayama. En andningsteknik som jag inhämtat från yogastudion. I 25 andningar ligger jag i en asana och förflytta mig till en annan asana för ytterligare 10 andningar. Detta yogapass tar mig uppemot 15 minuter att utföra. Lugna ujjayandetag med tankarna fokuserade på här och nu, inte på grötkastrullen eller hårborstningen.
Vi höll på att försena oss till summer school. Barnprogrammet i tv:n presenterade hiraganatecknen på ett lärorikt sätt. Skulle jag då ha vetat var man trycker på record hade blixten lämnat på andra plats. I morgon är jag väl förberedd om programmet dyker upp för oss stora som små.
Äldstingens skola har idag utfört lekar med orden: snake, tiger, monkey, lion, spider, frog och iguana. Långa ord med intressant artikulation. Med sig hem hade Äldstingen en fisk. Inte ätbar, men hållbar. Hon nynnade sun- sun- Mr- Mr Sun kvällen igenom. En sång med få ord, men med intressant melodi. Nu börjar döttrarna använda thank you och please, när de kommunicerar.
Yngstingen hade inte somnat idag vid samlingen och spagetti-kycklingfärssåsen hade ätits till 80%. Dagens artlesson uteblev när toddlergruppen var utmattade efter simningen. Barnen har fått koncentrera sig själva på av- och påklädning. Lärarna blev minsann bjudna på dagens skratt i den situationen. Inomhus används inneskor. Inte mjuka tossor utan det vi titulerar som uteskor. (Promenadskor, joggingskor eller dylikt).
Min väderprognos brukar fungera genom att titta ut genom fönstret, inte av att observera nyheternas prognoser. Idag blev ett undantag. Dagens utlovade väder var "extremely hot", vilket stämde till 100% i praktiken. I hettan orienterade jag mig via tågen ut på vägarna och in i gränder. Min sista kontroll var att nå JAF (Japan automobile federation). Med en missvisande googlekarta eller en yr och svettig kartläsare fick jag lov att pusta ut vid en vendingmachine. Väl jag stod och hinkade i mig iskall grönte såg jag bokstäverna JAF på en husvägg. Vendingmaskinen blev dagens vägvisare, inte Seveneleven som jag hade som blickfång under kartläsningen. Ytterligare ett delmål närmare det japanska körkortet och 60 euro fattigare.
På monorailen klev jag in, lik en ekorre, med två makirullar uppstoppade i kinderna. På tågen äter man inte och pratar absolut inte i telefon. Telefonerna är i flitig använding, i alla medpassagerares händer, men ljudlösa och för andra funktioner än muntlig kommunikation.
De senaste kvällarna har inneburit telefonstockning hem till oss. Om inte Skype har ringt så har MultiVoice varit upptaget, t.o.m dubbelsamtal har det sportats med. Min älskade satt en lång stund och bytte tankar med sin kusin. Jag lyckades även hinna byta ord på slutkanten.
Japan är känt för sitt fungerande postsystem. Posten delas ut nästan dygnet runt förutom på söndag. Eftersom vi inte var hemma på förmiddagen återvände postbudet kl. 20 med en Muminlåda. Rena rama julaftonen. Ögonen tindrade på oss alla. Inuti fanns den ena godsaken efter den andra. Kvällen nygräddade bröd landade i skuggan för att ge plats år delikatesser som torkade jordgubbar, rosensylt, mörkchoklad och ett godisberg. Dessutom har döttrarna ett helt sortiment av Muminprylar att sysselsätta sig med. Stjärnteckningen är redan upphängd på anslagstavlan. Fyra famnar fulla med bamsekramar sänder vi till våra ekovänner i Pampas. Tack för överraskningen och alla ekologiska och finländska lyxvaror. Nu har Turun sinappi räddat oss från Äldstingens senapssuckningar. Sist men inte minst. Äldstingens själsvän som beskrivit hur rosensylt smakar får ett fyrfaldigt understöd. Sylten smakar som rosor. Fenomenalt gott!