6-vuotias merirosvo

Mångsysslade måndag. Tänään suomessa täyttää 6-vuotias merirosvo. Miekkaonnitteluja serkuiltasi Japanista. Kivaa kun saimme yhteyttä syntymäpäivää viettäneelle eskarilaiselle. Lähetämme sinulle kuvia taitavista Japaninmiekkailijoista. Täälläpäin niitä kutsutaan sanalla ninja ja samurai. Iskäsi saa kertoa enemmän näistä mieheistä iltasaduksi.
I morse utbrast Äldstingen när hon såg mig yoga: mamma varför gör du så där? Hon har nämligen inte sett mig utföra hathayogans solhälsning tidigare. Skoldagen inleddes med ett leende och med en "stick-iväg-mamma"-blick. Desto djupare avslöjanden har inte kommenterats, men hon räknade på japanska under hemvägen så jag antar att de haft sin första lektion i japanska. Simning kommer hon att ha 50 minuter varannan dag i sex veckor framkom däremot i newsletter. Lärarna är lyckligt lottade, liksom eleverna, att ha egen skolsimhall. Ingen extratid i transporter. På fredag bör vi bägge föräldrar infinna oss på back to school night. Nu söks febrilt en barnvakt som pratar engelska. Skypebarnpassning går inte riktigt att förlita sig på. Äldstingen sade stolt att hon stannar ensam hemma med lillasyster. Undras hur snabbt vi skulle ha socialen knackandes på ytterdörren?
Döttrarna var i full gång på eftermiddagen med docklek. Hela soffan fylldes av deras gosingar som bäddades ner i gardinsresterna. Inredningen ändrades minsann av att få gardiner. Min älsklings kommentar: är detta samma vardagsrum?
Till middag serverades tempura. Japanerna äter minsann sushi, men även tempura. Friterade räkor, fiskar, kyckling o.s.v. (Min älskade har t.o.m. serverats tempura med fisksperma under en affärsmiddag). Friteringen har den positiva effekten att maten steriliseras och står sig bättre i värmen. Oftast är "köttet" inrullat i brödsmulor. Jag valde att följa Tokyovännens recept. Kycklingen doppas i sojamjölk, ingefärajuice, potatismjöl för att sen bada i solrosolja. Turligen existerar ingen salmonella i detta land. I morgon står sig döttrarnas lunchboxar utan att jag behöver oroa mig för matförgiftning. Yngstingen, vår mjölkfantast, envisas med att ha mjölk med sig. Jag förverkligar hennes önskan genom att använda en mugg med lock. Inuti sätter jag ett antal isbitar innan mjölken hälls i. Även om lunchboxen förvaras i en kylväska hålls mjölken kall tills lunchen. Vi har även testat mjölktrip, men de drack hon inte eftersom de hade "fel" smak. Är man kräsen så är man.
Idag har jag varit extra stolt över att vara finländare eller jag är fi-fi-fi-finlandssvensk. Kimi Räikkönens formulainsats var mer än välkommen. Hoppas vi får se honom köra hela slutsäsongen utan bilkrångel, speciellt i Suzuka. Vid Äldstingens skola fick jag beröm över att vi finländare pratar bra engelska. Jag kunde inte annat än hålla med och skryta med att vi har en hög skolstandard och goda förebilder. Majoriteten av finlandssvenskarna upplever engelskan som lättinlärt språk jämfört med finskan. Det engelska uttalet vållar problem bland finnarna, men pakkoruotsi ligger nog många våningar under som skolämne. Summa summarum: english is fun.

Osaka Castle yoga

Städade söndag. Tidigt i morse var jag ute i farten medan de flesta japaner snarkade gott. Endast ett fåtal bilar och motionärer mötte jag på vägen till tåget. Ett söndagslugn hade sänkt sig över miljonstaden.
Morgonens agenda var parkyoga vid Osaka Castle. Tredje gången gillt. De två tidigare försöken har regnat bort, men i morse var vädret på yogisarnas sida. Ett 30-tal yogafreakar hade skippat sovmorgon för att ladda med ett yogapass ute i det gröna. Yogashala med himlen som tak, trädkronor som erbjöd skugga (i 32 graders värme), gräset som höll oss jordnära och utsikt över ett upprestaurerat slott från 1500-talet. Det enda ljud som hördes var flygplanen ovanför, instruktörens röst och våra andningar.
Efter en kort meditationsinledning övergick vi till paryoga. Jag bekantade mig med en japansk dansare som nyligen flyttat tillbakas från London. Magiskt att utföra avanserade övningar med en främling. Övningarna skulle ha blivit bristfälliga om tilliten vore rubbad. Allt eller inget. Utan formell presentation kunde jag läsa av henne genom våra beröringar.
Glad är jag över att jag idag fått lära mig hathayogans solhälsning. Vaihtelu virkistää, som finnarna säger. Till skillnad från ashtangan resulterade inte hathayogapasset i en genomvåt yogakropp. Svetten är inte det viktigaste utan det som sker inombords. Med ett ord fick vi beskriva kroppens reaktion innan vi avslutade med savasana (död mans ställning) och pranayama (andningsteknik). För att nämna några av reaktionerna: avslappnad, hungrig, trött, glad, lugn och tacksam. Samma asanas, men olika sätt att bemöta dem.
Jag klev in till ett nystädat hem och färdigkokad mat. Min älskade vet vilka trådar han ska dra i.
Glädjen flerdubblades av att få höra rösten av min rosa vän och hennes guldgryn, uppleva en kantelekonsert från vår ekofamilj och samspråka med venetzianskfirande släktingar.

Kobeäventyr

Långväga lördag. Morgonpromenaden i vår gröna oas var väl investerad. Jag är glad över att i min ensamhet få traska iväg och rensa sinnet. Jag och naturen. Få avstånd till vardagens rutiner, tidscheman och studier. Starten skedde mot alla odds. Skavsåren jag drog på mig från kvällspromenaden i förrgår gjorde sig påminda och himlen var svart. Gladeligen gick jag och trallade på Lisa Nilssons text:
Så många människor omkring mig
Utan varken mening eller mål
Alltid nån som blir över
Säg mig varför blir det alltid så
Nån där uppe
måste ha sett mig
Och tänkt att nu så är det väl
ändå hennes tur
Min tur att träffa nån som vet
vad jag behöver
det verkar som om mina
ensamma dar
För alltid är över

Just som jag svängde hemåt började de första dropparna landa på min näsa. Innan jag var hemma stod regnet stod som spö i backen. (Ändå inte 35 cm på en timme liksom i Hyogo två veckor sedan). Regnponchon räddade mig från att komma hem som en dränkt katt.
Dagens simtur inhiberades och vi beslöt oss för att åka på biläventyr. Toyota Vitz är hyrt i mitt namn och vi tog en tur till bilfirman för att min älskade ska få sitta bakom ratten. Nosen styrdes mot Kobe. En stad 40 km bort. Stadens som drabbades 1995 av jordbävningen som krävde 5000 människors liv. Utfärden, som kan förknippas med att köra i rusningstrafik längs med ring III i tre våningar, tog oss 2 timmar. Vi har kört genom lika många trafikljus som hela Österbotten har sammanlagt, under vägar, över broar, in i tunnlar och ner under vattnet. Längs med tvåfilsvägar upptill vägar med sex körfilar i bredd. Vi som var i behov av nordiska gardiner, pepparkakor, kaffe, drottningsylt samt mysfiltar och lyktor tog tillfället i akt och parkerade vid IKEA. En skandinavisk dos och efter fyra timmar var det dags för vidare sightseeing.

Tre vägtullar och 15 euro fattigare valde vi att köra hem på highway express. Vägen som byggts ovanför de övriga vägarna i nivå med hustaken. Inga trafikljus endast två körfilar per riktning. Vi fick oss många hjärtliga skratt liksom hissnande utsikter över Kobe. (Bilderna intill visar Kobe Tower dagtid liksom i kvällsutsikt). Månen och stjärnorna fångade Yngstingens uppmärksamhet på hemvägen samtidigt som hon trodde sig äta fammos pepparkakor. Det är länge sedan jag sett min älskade hålla i ratten med bägge händerna. Tryggheten rubbades inte en endaste gång även om han stundom höll andan och svalde ofta.

Nursing care robot

Finurliga fredag. Yngstingen vaknade just som min älskade låste ytterdörren efter sig. Jag hann tänka tanken att yogamorgonen blir extra lång. Det hade inte Yngstingen tänkt. Hon var hungrig och ville bums ha morgonmål. Magen är inte glad, brukar hon uttrycka. Yogandet blev av i bokform. Bägge satt vi på golvet och tittade på asanas från yogaböcker.
Äldstingen som hade ledigt från skolan spenderade dagen ensam med mig. Hon och jag. Vi begav oss för att shoppa. Uppmärksamheten hon fick gjorde att det nästan lyste om henne. Bl.a svininfluensan sände oss på inköpsuppdrag. Nu har Yngstingens skola infört tuffare hygienkrav. Förutom att händerna ska bada i alkohol vid in- och avhämtning ska barnen nu ha med sig en mugg. Nästa vecka får barnen undervisning i hur man gurglar. Upprepade gånger om dagen ska alla gurgla och desinficera händerna. Dagligen ifylls en lista på barnens temperaturer. Numera har de egna healthcards. Förutom temperaturen ska även ett antal frågor besvaras t.ex. do you have a sore throath? Redan från barnsben är det viktigt att lära sig ta hand om hygienen. Likväl önskar jag att det lämnar utrymme för även annan inlärning.
Idag hade Yngstingens klass tillverkat mobiler med inspiration från ramsan Little boy blue.
Little Boy Blue, come blow your horn.
The sheep's in the meadow, the cow's in the corn.
Where is the boy that looks after the sheep?
He's under the haystack, fast asleep.
Från mobilen hängde en trumpet, en ko och ett får. Allt för att få barnen med i svängarna och uppnå den bästa förståelsen.
Med respekt för den allvarliga influensan har japanerna tillverkat en sköterskerobot. Hon väger 180 kg och har en längd på 140 cm. Sköterskan kan mjukt och försiktigt lyfta en patient ur sängen och till rullstolen. Roboten kommer ut på marknaden först 2012. Får hoppas att svininfluensan är ett minne blott tills dess.

Skolstart

Tudelade torsdag. Yogaenergin var i full fart även om det endast reserverats 20 minuter av morgonschemat. Ovanligt nog fick jag väcka bägge döttrarna. Yngstingen drog täcket över huvudet medan Äldstingen ställde sig från vågrät till lodrät på en bråkdelssekund. Undras om mina magiska ord, du ska till skolan, har samma inverkan om fem år?! Kanske om läraren heter Danyl Johnson från talentshow.
Den första skoldagen var endast tre timmar och med halva klassens elever. I morgon är det de återstånde klasskompisarnas tur att bekanta sig med läraren och skolomgivningen. På måndag förenas klassens elever. Äldstingens spontana reaktion vid hämtningen var att gymnastik var skoj. De hade använt ballonger till att öva volleybollservar, fotbollsavspark och dribbling med skallen. Inget annat avslöjades och trots min nyfikenhet lät jag egna intresset svalna. Engelska ord ventilerade hon dock. Allt från sleeping och happy till two together. Inte hade jag i min vildaste fantasi trott att döttrarna lär sig engelska som andra språk, japanska som tredje och slutligen finska som fjärde. Yngstingen konstaterade från baksätet på vägen till hennes skola: mamma jag kan inte prata finska, men jag kan prata engelska. Finskaintresset har de tack vare kusinerna och kompisarna i Finland. I detta nu är det inte aktuellt att ens införa finskaduschar endast finskspråkiga sagoböcker och dvd erbjuds.
Glad är jag för namnvalen av våra döttrar. Hittills har ingen nationalitet haft svårt att begripa sig på varken stavningen eller uttalet. Fick ett gott leende igår när ponnysvanspappan från Australien skulle öva sig uttala namnen på sin dotters blivande klasskamrater. Själv har jag svårigheter om det är frågan om japanska flick- eller pojknamn. Det frågetecknet rätar ut sig väl jag ser alla barnen framför mig. Harry och Janet kan jag i allafall identifiera utan att ha sett dem.
Vad jag har förstått av kvällstidningarna från norden är det hysteri efter desinficeringsmedel. I döttrarnas skolor har inte annat nämnts än att please desinfect your hands befor entering school. För att komma in till Yngstingens skola måste jag bära ID och knacka in en kod för att få upp dörren. Äldstingens skoldörr är öppen på mornarna med rektorn som tar emot eleverna. På eftermiddagen måste vi föräldrar ta en annan ingång via en säkerhetsvakt och förklara vem som ska hämtas.
Min ekovän känner till min svaghet och har hjälpt mig. En internetlänk och livet leker. Jag är en stor beundrare av Salatut elämät. Detta scenario inleddes under första graviditets sjukskrivning. Vad gör man om dagarna när kroppen ska hållas vågrät? Stickar, virkar och broderar tills axlarna slår knut på sig för att sen tittar på tv. Dagsrepriserna av Salkkarit förtrollade mig till den milda grad att efter förlossningen var jag beroende av serien. Nu 6,5 år senare kan jag följa med vännerna på Pihlajakatu 23 via internet från Japan. Tacksamt!
Dagens bilder gör mig glad. Lite här som där lyckas japanerna bjuda mig på leenden. De små detaljerna som gör vardagen fantastisk. Idag överväldigades jag av dessa vackra konstverk på gatan. Mönster av gatstenar är fint, men genom att plocka in ögonfallande konstverk ger den extra kryddan på promenadslingan.

Denna länk bollar jag tillbakas till min trädgårdsintresserade ekovän.

Bellybutton

Orienterande onsdag. En skön yogastund innan dagens rutinsysslor inleddes. Yngstingen hämtades tidigare från sin skola för att hinna med på orientation day. Vi flickor sökte oss till skolan Äldstingen ska gå i. Dagen var vigd för nya elever och föräldrar. Våra döttrar sken igen upp i folksamlingen med sina blonda hår. Tillsammans med en tyskfamilj representerade vi Europa, men de var långt ifrån ljushåriga. Medan eleverna bekantade sig med sin lärare fick vi föräldrar information om skolans röda tråd. Vad skönt det är att få sitta i åhörarskaran och inte behöva kliva i lärarskorna. Musik-, gymnastik- och japansklärarna presenterade strukturen i deras undervisning.
Bara av att få se videoklipp från musikundervisningen fick mig att hicka till. Elevernas självkomponerade "blinka lilla" framfördes på diverse tänkbara instrument, i stämmor stod eleverna och sjöng samtidigt som de använde tonika-do-metoden och ljudsagor producerat av barnen själva. Jag kan absolut inte tänka mig att någon går tondöv och rytmlös från hennes lektioner. Det lustiga var att musikläraren gjort ett potpurri av en kultursammanlänkare genom sten-sax-påse, yan-ken-pong. Samma lek, men med varierande melodi. Denna lek stod Yngstingen och lekte vid Disneyland med tonåringarna framför oss i kön. Hon kunde inte deras språk och vice versa. Yngstingen fick det tuffaste pojkgänget trots åldersskillnaden att smälta framför henne. Citatet: Music and food are cultural bridges between one country and another kommer säkert upprepade gånger att påminna oss om vår existens i Japan.
Physical education-läraren framhöll tonvikten med att skapa en positiv upplevelse vid varje sportaktivitet eftersom det resulterar i att barnet vill återkomma till aktiviteten. Idrotten bör tillämpas på barnets nivå annars tappas motivationen. Sant så sant. Spelar en 4-åring korgboll med en normalstor boll är det högst troligt att aktiviteten helt lämnas bort framledes.
Nihongosensei framhävde språkinlärningens styrka. Först i grade 5 börjar eleverna smått snusa på grammatiken. Inlärningen ska absolut inte ske genom att eleverna sitter och skriver i böcker. Språk lär man sig genom att kommunicera. Även om den muntliga kommunikationen lyckats stiga i rang i den finländska läroplanen skulle aldrig den äldre lärargenerationen ta bort grammatikundervisningen. Språkundervisningen ter sig långt ifrån läroplanens målsättningar, tyvärr.
Vid middag stod Yngstingen och tittade under sina armar och suckade till: jag måste raka dem. Bäst att börja i tid med andra ord. Bättre så än vad min mans kollega fick höra av sin son: Mamma, varför har du pappas hår under armarna?! Yngstingen klev ner från köksstolen och ställde sig i trappan. För varje steg hon tog upprepades bellybutton, bellybutton, bellybutton...Det går inte att missa senaste veckas orddribblingar.

Nattvandring

Tjejiga tisdag. Sängrumba i natt. Tur att nattens sängbyten är härefter mer undantag än regel. Döttrarna sover alltid med mig i stora sängen när deras pappa är på sena möten. När min älskade kom hem flyttades döttrarna i sina egna sängar. Yngstingen vaknade mitt i natten och ville i vår säng. Jag blev klarvaken av hennes snarkande och kröp ner i hennes säng (160 cm). Äldstingen vaknade mot morgonkvisten och skulle bredvid mamma. Jaha, då låg vi bägge i Yngstingens säng och trängdes. När hon slocknat förflyttade jag mig tillbakas i vår stora, sköna säng. När Yngstingen vakande traskade hon till Äldstingens säng för att inse att den var tom. Konfunderat stod hon och tittade på varför storasyster sover i hennes säng?! När Yngstingen var i babystadiet och Äldstingen flyttat i eget rum konstaterade jag allt som oftast att vi kunde installera en webkamera för att dokumentera våra livliga nätter som småbarnsföräldrar. Inte för vakande barn (det undgick vi tack och lov) utan för att alla konsekvent skulle sova i sina egna sängar.
Nog om sovhistorier.
Äldstingen hade ledig dag i och med att Summer school tog slut igår. Vi hade tjejdag och mina studier förflyttades tills kvällskvisten. Yngstingen som klarat inskolningen galant traskade stolt in till klassen. Första dagen som hon lämnades ensam utan storasyster. Summa summarum: Hon kan stå på egna ben.
Yngstingens klass har skördat grönsaker på gården (som är uppe på ett köpcenters tak). Majs, morötter, grönpeppar, äggplantor, tomater, gurkor, okra och shiso (liknar brännässelblad). Jag diggar skolans princip att lära barnen värna om naturen, så frön för att sen upptäck vad som växer och hur det slutligen smakar. Minns under mitt första lärarår i huvudstadsregionen. Blev helt paff när en 8-åring frågade varifrån mjölken kommer och klasskamraten solklart svarade: från affären. Likaså fick jag förfrågan av en storstadskolleg om jag visste hur man sår potatis? Till en början trodde jag att lärarkollegan drev med mig, men hennes kroppsspråk visade annat.
Äldstingens önskelista för dagen var lång. Hon trodde säkert att vi skulle hämta hem lillasyster till natten. Vi började med att fara och simma för att sedan mätta våra hungriga magar vid Mosburger. Äldstingen sken i kapp med solen medan hon tuggade i sig franskisarna, hamburgaren och slurpade i sig cokis. Jag provsmakade en ny fyllning i rishamburgaren; noriblad med teriyakigrönsaker. Gott!
Klicka på bilden i vänstra hörnet för att kunna få se texten bättre. Min bilvardag i miljonstaden med två döttrar som instruerar sin mamma att köra.

Yubinhaitatsu

Mångkonstnärliga måndag. En halvtimmes Pranayana i solskenet gav styrka för dagen. Under frukosten lade jag märke till byggarbetarna tvärs över gatan. De utförde samma gymnastikövning som vi fått lära oss vid badplatsen. Inte illa att inleda arbetsdagen med att gemensamt värma upp musklerna. Även en liten stund som säkert bringar fram pigga och krya byggare.
Första dagen under våra två månader i Japan som det kändes "kyligt". Endast 28 grader visade termometern i morgonskuggan. Strålande glad blev jag av att se Äldstingens tillverkade sol. För finmotorikens skull hade de själva ritat av sina händer. Åtta pappershänder bildade en strålande sol. Solen fick galleriplats vid ytterdörren. Då lämnar vi hemmet med sol i sinnet liksom entrar huset med värme. Äldstingen har i dag lyckats skriva sitt för- och efternamn baklänges. I skolsammanhang har jag bevittnat siffran fem skrivas upp och ner samt baklänges. Den eleven hade extra talanger. Dagens nya ord tillhör sommaren: icecream, hat, svimsuite, sun, sandcastle, swim, beach och bucket. De hade dessutom hunnit leka med siffror.
Nu kan Yngstingen färgernas namn på engelska. Visserligen inte alla 250 färger som ett japanskt företag lanserar nästa månad. Allt för att tillfredställa japanerna som vill ha den rätta nyansen för att färglägga lönnlöven i höst. De får slänga ut runt 500 euro för detta set av färgpennor. Redan finns 2000 förhandsbeställningar. Företaget har utarbetat 60 blyertsnyanser för att de konstintresserande ska kunna skapa den perfekta skuggan. För att upprepa: good enough räcker inte i detta land istället ska det vara better than the best.
Förklaring till Yngstingens konstverk är helt enkelt ramsan: Hickory dickory dock. Till min älskade som jag idag får kommunicera med via bloggen: Hickory dickory dock. The mouse ran up the clock. The clock stuck one. The mouse ran down. Hickory dickory dock. Du har en "läxa" tills i morgonkväll för att vara insatt när du träffar dina guldgryn. He, he...
Nu blir det kvällsläsning med boken (The yoga-sutra of Patanjali) som posteljonen, yubinhaitatsu, överräckte i eftermiddags. The postman always calls twice...

Ashtangaglädje

Sportiga söndag. Lehmänpusuja ja tiikerinhaleja kauniille etuhampaansa pudottaneelle 7-vuotiaalle synttäriprinsessalle! Sinulla on maailman paras leipojaäiti! Tuollaista syntymäpäiväkakkua ei edes ostamalla saa. Kiitos kun saimme esinäyttelyn ennen kakun leikkaamista!
På vägen till ashtangapasset stod dessa djur uppradade mitt i centralaste Osaka. Du milde hann jag tänka och plötsligt hade jag en mans hand i min. Det var kandidaten för partiet som tydligen marknadsför sig med tygdjur. Det kommande valet går inte att missa. De uppställda kan man även se stående på biltak eller sittande i bil och predika. Enorma högtalare har de för att budskapet inte ska gå någon förbi. Innehållet begriper jag mig inte på, men marknadsföringen är något för SFP att tänka på till nästa val. Att partiet inte hade släpat med sig en äkta ko förstår jag väl. De ville säkert inte plocka upp dyngan. På gatorna är det rent. Ingen hundbajs, det plockas upp av deras kära husse eller matte.
Ashtangapasset var grymt bra som alltid, men idag var vi konstigt nog endast två yoginis närvarande. Vi hade minsann tur. Den assistans vi fick av läraren var toppen. T.ex. i Utthita hasta padangusthasana hade jag aldrig kunna drömma att kroppen är mogen för den vigheten. Tydligen känner läraren min kropp bättre än jag själv. Varje ashtangapass medför något nytt. Dagens träning fick aha-upplevelserna att strömma till i jämn takt. Häftigt!
Med mjölksyrad kropp gällde det att söka sig till följande uppdrag. Min älskades Finlandkollega hade anlänt för den kommande veckans möten. Det kändes lite konstigt att anlända till en gourmemiddag med yogamattan och svettväskan. Döttrarna var minsann tacksamma över Finlandhälsningen; surskorporna och salmiakpåsarna. Finlandkollegan, som själv varit bosatt i Japan, hade räknat ut att vår hemlängtan borde ha infallit nu, men icke. I dagens läge håller vi fast vid Äldstingens önskan: vi ska fira jul i Japan. Återstår att se när hemlängtan slår till och julplanerna blir raderade.

Tako

Leende lördag. Morgonmys med familjen. Delikat frukost på terassen. Bollspel, skratt och kramar. Min älskade var i paradiset när Yngstingen spontant kom med öppna armar och gav honom en puss. En brakstart på dagen.
Med Äldstingen "smet" jag iväg för att handla. Bara hon och jag. Ömsesidig uppskattning. Vi skojar och spexar tillsammans utan avbrott av lillasyster eller pappa. Tummistid är en speciell investering.
Nu är de tre första studieböckerna beställda: The yogasutra of Patanjali, The bhagavad Gita och Hatha yoga pradipika. För alla yogalärare rekommenderas vidareläsning av dessa rader; walking boldly on the teacher´s path.
Till lunch blev det bläckfisk, tako. Dessa fem godingar inhandlades för drygt 4 euro. På skärbrädet blev det uppvisning innan de blev skurna till bläckfiskringar och fick sällskap i stekpannan av olivolja, vitlök, citronsaft och honung. Yngstingen är fascinerad av fiskögon. I affären vill hon alltid kika på den kroppsdelen. Kanske hon hört att det är fiskens delikataste ägodel?! Fiskögonen åker oavkortat i skräpet när jag håller i filékniven. Däremot tackar vi alla alltid ja till fiskrom.
Dagens simtur var mer än välkommen. En svalkande stund i värmen. Energivande och avslappnande, ett riktigt spa-paket. Vi vuxna turades om att simma i 50 metersbassängen. Under simturen fick jag inspiration till en ny meditation. Det är alltid lika överraskande att kläcka ide'er när man minst anar det. Döttrarna stojade i såväl baby- och barnbassängen. Överraskande folktomt var det trots det hyggliga vädret. Vi uppskattade svängrummet desto mer.
Dagens stora leende kom när Äldstingen ville ta bort stödhjulen. Hon har fått påtryckningar av oss föräldrar om att cyklandet löper lättare utan stödhjul, men icke. Idag var hon redo. Jungfrutrampandet smälte våra hjärtan. Nu susar hon fram med egen balans. Vilken glädje en sådan utveckling kan sprida. Inte bara för oss fysiskt närvarande utan ända fram till mor- och farföräldrar som inte ens fått se dunderåket.
Som avslutning på spa-dagen blir det hela köret av hårinpackning, ansiktsmask, fotbehandling och naturligtvis en svalkande fruktdrink och doftljus vid badkarskanten.

Planteringsterapi

Fingriga fredag. Jag ställde mig på mattan i morse och yogade loss. Den ena asanan efter den andra löpte som en nysmord cykelkedja. Framåt i pulserande rytm. Lagom tills de sittande övningarna, visade klockan att det var dags att ligga ner i Savasana.
Äldstingen har lärt sig skriva siffrorna one-six på engelska idag. Hon visade stolt upp sin ansiktsbok. De hade ritat in olika ansiktsuttryck, happy, sad, angry m.m. I blädderboken kunde man variera ögon-, näs- och munminer på de olika ansikten. Yngstingen har likaså arbetat med ansiktsuttryck i sin grupp. Läraren redogjorde dagens händelse på japanska för oss föräldrar. De övriga mammorna är inga hejare på att spika eller understanda engelska. Jag fick försöka lista ut mellan raderna vad Toddlergruppen haft för sig.
Hemma väntade terapi av högsta graden. Våra fingrar såg i ett nafs ut som de normalt gör under somrarna. Svarta av ingrodd mull. Medan nordborna småningom börjar förbereda sina trädgårdar inför hösten, var vi idag kärringarna mot strömmen. Vi planterade ner sommarblommor i varm, lucker och svart jord. Underbart skönt för fingrarna och själen. Nya fräscha plantor som väntar på att få slå ut i blom. Som små trädgårdsmästare stod döttrarna och vattnade blommorna med sina Tingelingkannor. Vårt japanska uterum uppfyller inte de kvadratmetrar som vi är vana att odla på i Finland. Tacksamma är vi trots allt över att här få ha en egen lite täppa. Skulle jag få tag i röd temynta vore oasen räddad. En smekning på myntan och den ljuvligaste aromen sprids. Tack vare att solen hållits i moln har det varit skönt att spendera eftermiddagen på terassen utan att svettas ihjäl.
Äntligen fredag och dags för familjemys!

Suika

Telefonheta torsdag. Morgonyogandet lyckades jag utföra utan Yngstingens involvering. Bara jag och andningen i 40 minuter. Lyx. Överväldigad var jag att få se Yngstingen komma yrvaket vinglande uppför trapporna. Än hur underbara döttrarna är behöver jag ibland få ha fokus på mig själv. Det är något heligt med tidiga mornar. Som liten tös var det jag som klev upp tidigt tillsammans med min pappa, medan resten av familjen låg och sov. Då hade vi vår gemensamma stund. Jag kommer ännu ihåg smaken på den speciella kakaon han serverade mig.
Dagens leende fick vi när vi klev in till Summer school. Där stod en gigantisk vattenmelon, suika, och välkomnade oss. Jag får sudda ut den japanska minimalismen som jag tidigare nämnt. Någon liten godsak var inte detta. Kilogrammen glömde jag fråga upp, men omkretsen var enorm. Om en normalstor japansk vattenmelon kostar c. 14 euro måtte denna fräscha gröning tömma plånboken. Barnen har fått leka blindbock och försökt smälla till vattenmelonen med en hoprullad tidning. Skratten ekade ändå ut i korridoren när jag kom för avhämtning. Om de idag fått bekanta sig med melonens utsida väntar den läckra insidan i morgon efter lunch.
Yngstingen har haft poolday och bekantat sig med bokstaven R. Rose, rabbit och rain var dagens ord. Äldstingen har i sin tur behandlat familjeord såsom grandpa, grandma, mum, dad, brother, sister och baby. Även mönsterupprepning har de tangerat för att stimulera formsinnet. De senaste veckorna har Äldstingen skriftligt utvecklats från att ha använt versaler till gemener. Hon är dock mer tystlåten än lillasyster om ordinlärningen. Det enda ordet Äldstingen idag kommenterade hemma var pencil. Bra så, även om jag tenderar att använda lärarögonen.
På eftermiddagen svalkade vi i oss cantalopemelon och ananas toppad med melonsorbet ute på terassen. Tack vare att temperaturen hållits runt 35 grader var det mänskligt att sitta ute och njuta. Glassälskare har detta veckoslut möjlighet att fira glassens, aisu kurin, 150-års jubileum i Tokyo. Uppemot 300 glassmaker finns presenterade. Allt från kaviar- och rosenglass till orm- och wasabiglass. Glassen som smältat japanernas hjärtan denna sommar är importerad italiensk glass med färska frukter från ekologiska trädgårdar, salt från Himalaya och macadamnötter från Madagaskar. Japanerna vet hur de skapar kvalité. Man utgår från de bästa råvarorna och kombinerar ihop dem till en perfekt glass. Good enough tillfredställer inte denna befolkning utan better than the best.
I kväll hade vi heta linjen. Telefonen ringde i ett. Tyvärr kan vi endast koncentrera oss på ett samtal i gången. På söndag har vi redan inbokat ett VIP-samtal till en blivande 7-åring i Finland.

Evig kärlek

Omtyckta onsdag. Yngstingen har varit på hugget att stiga upp tidigare. En bra förberedelse inför nästa vecka som drar igång "den riktiga vardagen". Morgonens solhälsningar serverades genom fönstret och av att jag fick mysa med Yngstingen i famnen, vilket inte hon normalt har tid med. En lugn och stressfri morgon. Trots det lyckades jag glömma Äldstingens simväska hemma. Som en jo-jo körde jag mellan skolan och hemmet. Därmed uteblev ashtangapasset. I stället fick jag ordna egen shala hemma. I Prasarita Padottanasana lyckades jag böja mig så pass framåt att asanan fick en akrobatisk kullerbytta tillsatt. Ashtangans första serie kirrades även om jag kände mig håglös vid starten. Första gången som jag fick se en pappa kliva in till skolan. Hittills har jag bara sett mammor föra/hämta sina guldklimpar. Om en pappa hämtar sina barn i Finland kläcker dagistanterna ur sig: Vad tidigt du kommer idag. Undras vad japanerna drar för berömmelseramsor åt fäderna?!
Exited Fox Class hade spunnit vidare på gårdagens ramsor. Idag har de målat sex fingerdockor till ramsan Hey diddely diddely doo. Äldstingens grupp hade förutom simning hunnit med att göra fingeravtryck och rita in detajler liksom Tummen-sagorna.
Medan jag hemma friterade vårrullar satt döttrarna och lyssnade till Alphabetstories/sånger med Äldstingen som lärare. Vid bokstaven Y var naturligtvis yogaordet presenterat. Yawning Yak yells, Yes! to yearly yoga on his yellow yard-bound yacht. Att läromedlet är ämnat för 3-åringar får mig att nyfiket vela kika på vad som väntar runt hörnet.
Att skolan inför yoga från "baby"stadiet kommer att belöna sig enormt för alla involverade. Inte bara lugna barn utan stöd för de som har det extra svårt i form av inlärningssvårigheter, koncentrationsproblem o.s.v. Barnen blir inte endast starka av yogan. Balansen stöds, grov- och finmotoriken utvecklas liksom att självkänslan byggs upp. Detta önskar jag att det finländska skolsystemet skulle nappa på snabbare än snabbt.
Dagens bild är tillägnad min svägerska. Hon kliver upp i hierarkin och har samlat på sig ytterligare ett år av visdom. Gratulatulerar på födelsedagen! (Om vi inte får tag i dig telefonledes idag). Du är den enda som lyckats få Äldstingen att prata i telefon. Din älskade som undervisat dig diverse fågelarter får nu figurera med i bilden. Knölsvanarna som symboliserar evig kärlek passar mer än perfekt in på er två.

Yushoku

Trivsamma tisdag. Tillsammans med Yngstingen hade vi morgonyoga. Hon övade sig på trädet, men hennes favoritasana är hunden. Lättsamma asanas med muntert sällskap. Yngstingen hann även sitta i badet och fiska eftersom hon klev upp i tidiga morgonstund. Denna dag har vi minsann väntat på. Att få komma fram från punkt A till B i en fart. Tidsmässigt är jag mer än belåten att kunna förflytta mig med bil. De tidigare veckorna har det tagit mig 1,5 timme att föra flickorna till summer school och sedan söka mig tillbakas hem för att sen upprepa rutten igen på eftermiddagen. Idag var det bara att trampa på gasen och njuta av AC.
Yngstingen hade poolday och har rabblat rim och ramsor samt övat in ett program till sportsday. De förbereder sig i god tid. Först i oktober inträffar denna nationella october goldenweek. Äldstingen har övat in fraser såsom I have 2 legs, I have 10 fingers o.s.v. De hade målat sina fötter och händer för att göra avtryck. I går hörde jag Yngstingen kommendera sin storasyster: Open the door, please. Blir intressant att följa med hur snabbt språkbadet ger resultat.
Vi flickor åkte bil till min favorit grönsakshandel. Äntligen är det möjligt att köra hem massor av vitaminer bekvämt. Tidigare har alla vallfärder till denna market skett promenerandes med vagnen som transportmedel. Nöden har ingen lag. Inte heller för kvinnan i bilen framför. Hon passade på att pudra ansiktet och justera kajallinjen i väntan på grönt ljus.
Jag gjorde en U-sväng vid en sidoväg för att inse att bilar kommer emot på samma körfil. Tack och lov fungerar reaktionsreflexerna och jag manövrerade bilen till sin rätta sida på vägen. Vindrutertorkarna har varit i användning även om regnet hållit sig undan. Sist och slutligen är det extremt bekvämt med en automatväxlad bil, bara hjärnkontoret också börjar hänga med automatiskt.
På kvällen entrade vår första japanska gäst. Vår Tokyovän kom på yushoku (middag). Dagen har varit givande med att få feja inför en trivsam kväll. Döttrarna hölls knappt i skinnet medan de väntade på att deras pappa skulle anlända hem med en bekant figur. Tokyovännen som spelat tennis sedan 6-års ålder underhöll oss med ett antal tennisset med WII-spelet. Äldstingen sjönk ner i soffan av beundran medan Yngstingen somnade.
Jag körde japanen till hotellet eftersom min älskade ännu saknar det japanska körkortet. En felsväng ledde till att vi fick ha sightseeing i sena Osakakvällen. Tack och lov behärskade han navigatorn galant och vi hittade till rätt ställe även om det inte blev raka spåret.

Jungfruturen

Motorburna måndag. Minisemesterna hade en mycket avkopplande inverkan på oss alla. Även om alarmet väckte mig var det skönt att sitta och ha andningsövningar på morgonsolens strålar. Vigheten gav snabbt resultat efter ett antal solhälsningar. Tillbakas till Summer school. Endast en veckas uppehåll och jag tänkte glömma lunchboxarna hemma. Äldstingen fixade inte återkomsten lika galant som Yngstingen. Äldstingen har denna vecka möjlighet att heta Barbie eftersom läraren heter Ken. Veckans tema är kroppen. I Äldstingens grupp har de gått igenom kroppsord såsom: eyes, ears, nose, mouth, neck o.s.v. Jag fick hem Äldstingen i pappersformat. Hon hade på papper ritat och klippt ut sig i helkroppsformat. För att sedan rita in dagens kroppsord. Yngstingen i sin tur hade fått på egenhand rita in var eyes, nose och mouth placeras i ett ansikte. Resultatet var förstummande korrekt.
Japanerna må ha fått en skrattsalva idag av att möta mig. Balanserande med en bilstol och en sittdyna drog jag fram mellan tågbyten. Nu kan äntligen vår Gracovagn bosätta sig i förrådet och utbytas till en Graco bilstol. Taxichauffören skakade lättsamt på huvudet när han skulle få vagnen, bilstolslådan och lådan med sittdynan inpusslad i bakluckan. Vi kom oss hem tämligen svalare än av att ha släpat fram bråtet i 37 graders hetta.
En viktig kunskap att ha i bakhuvudet när man åker taxi i Japan: Öppna aldrig taxidörren! Automatiskt slås den vänstra dörren upp för att sedan stängas utan handkraft efter att du satt dig tillrätta i baksätet.
Idag har jag fått återuppleva känslan av att vara 18 år. Friheten med att få köra eget fordon. Då hade jag en ypperlig morfar som bilskollärare, med lektioner fokuserade på att köra bakåt än framåt. Att köra framåt tyckte han att inte behövdes inläras, det klarar vem som helst. Nämnas kan att min morfar arbetade som yrkeschaufför tills han fyllde 75 år. Hittills har hans lektioner bringat lycka i trafiken.
Jungfruturen inföll i mörkrets sken tillsammans med samtliga familjemedlemmar. Med en Yngsting som kommenderade när det var grönt ljus, Äldstingen som hastighetspolis och min älskade som kartläsare. Navigatorn har vi mera nytta av väl vi kan fingra oss fram på japanska. Svårigheten var inte att köra på "fel sida" utan att manövrera en automatväxlad Toyota Vitz (Yaris). Ständigt skulle jag växla för att efter ett tags fumlande finna högra handen på armstödet. Inte heller kopplade hjärnan rätt vid blinkningarna, istället kom vindrutetorkarna på. Endast en nödbromsning krävdes för att undvika att hamna i fel stadsdel. Vi fick i alla fall dagens skratt så tårarna rann, medan bilföraren bakom garanterat fick hjärtat att svinga sig upp i halsgropen. Stackarn!

Till mina lärarkolleger: Styrkekramar till ett nytt läsår. Må ni ha lärorika stunder tillsammans med nyfikna elever och hjärtliga skratt i lärarrummet.

Tokyosemester

Semesteravslutande söndag. Wow, vilka kvalitetsdagar vi har fått uppleva tillsammans. Utan tidsschema, datorer, telefoner, studier, yoga och matlagning. Bara vi och vår Tokyofamilj. Semesteräventyret inleddes på torsdagsmorgon med Shinkansen till huvudstaden Tokyo, som erövrade våra hjärtan redan under semestern våren 2007. Att kunna förflytta sig på drygt 2 timmar över 500 km är fenomenalt i detta tätbebyggda kuperade land.
Vi har laddat våra batterier genom att ströva omkring i ännu en ljuvligt ren miljonstad med enormt vackra sevärdheter. Döttrarnas höjdpunkt var visserligen ett kärt återseende med Disneyland. Yngstingen bars i bärselen senast hon entrade detta sagoland medan Äldstingen nu fick förstärka sina minnesglimtar. En heldagspicknik med vår Tokyofamilj fick våra själar att återförenas. Barnen plaskade i kapp i en av huvudstadens största parker tills vi med promenadavstånd sökte oss till deras lägenhet för en svalkande stund.
Andlösa stod vi morgon som kväll och beundrade utsikten från hotellfönstret på 19 våningen. Att få vakna till synen av Tokyo Tower liksom somna med skenet från skyskraporna heter duga.

Botande leende

Ofantliga onsdag. Under morgonyogan fick jag ta ett kort avbrott som WII-polis. Döttrarnas livliga tennismatch behövde lite avstånd spelarna emellan. Trots linjedomarens insats lyckades tennismatchen få inslag av boxning. Yngstingen knockade storasyster i bakskallen med WII-remoten.
Solen gassade från klarblå himmel. Vi begav oss till badplatsen. Även om vi tog en genväg var vi nerdränkta av svett innan vi klev i poolen. Japanska barnen (även vuxna) simmar i långärmade simkläder och en mössa lik den påven använder. Allt för att skydda sig från UV-strålarna. Det positiva med att ha blonda och ljushyade döttrar är att de skiljer sig från mängden i en befolkad barnpool. I detta sammanhang behöver jag inte skrämmas om ögonen fokuseras på något annat än döttrarna för en stund. Med en kvick spaning över barnmassan sticker lintottarnas hår fram bland svarthåriga barnaknoppar. Det var skönt att kunna svalka ner kroppen så länge det varade. Även om endast våra huvuden stuckit upp över vattenytan hade solen lyckats bringa fram konturer från våra badkläder på våra kroppar. Våra hår hann knappt torka innan svetten dränkte ner håret under hemresan. Hemma väntade ett nytt dopp i badkaret.
Kvällens meditationsstudier tangerade bl.a. leendets betydelse. Vill dela med mig av följande mening: Just one smile from my gratitude-heart immensely increase the beauty of the universe. Genom att le oftare skulle antalet antidepressiva mediciner inte behövas användas i samma utsträckning som de görs idagens samhälle. En enkel gest som att le ger hjärnkontoret signaler om att allt är bra. Livet känns lättare för ett ögonblick.
I skrivandets stund är klockan 22.45. Ute har det varit kolmörkt redan i timmar. Uppe i skyn lyser halvmånen och en stjärna tindrar klart bredvid. Några baggar söker sig nyfiket till ljuset från fönstret. Syrsorna sjunger in natten och temperaturen har sjunkit ner till 30 grader. I morgon blir det semesteräventyr för hela familjen.

4-vuotias palomies

Tidlösa tisdag. Sydämelliset onnittelut 4-vuotiaalle kummipojallemme! Huomasin toissapäiväna että kaivoskannessa oli sinun lempikuvasi, paloauto. Tänään saat leikkiä omalla paloautolla, onneksi olkoon. Kiva kun saimme myös laulaa syntymäpäivälaulun sinulle puhelimitse. Muista syödä paljon kakkua!
Morgonyoga uppfyller sin funktion som bäst. Magen är tom, sinnet är lugnt och energin räcker till dagens alla aktiviteter. Mitt låga blodtryck gjorde sig påmind under morgonens första solhälsningar. Andningen bestämmer allt. Genom att ha en kraftigt ujjayandning på rätt ställe svartnade inte mina ögon väl jag ställde mig lodrät.
Med döttrarna cyklade vi in till närmaste köpcentrum. Terrängen vi tar oss igenom har upp- och nerförsbackar. Branta och lååångsamt sluttande backar. Medan jag stånkar och stönar mig fram trampar 6-åringen obehindrat. Mamma varför stannar du? kan hon kommentera med jämna mellanrum. Då lyfter jag ändå på hatten åt de höggravida som tar sig fram i denna temperatur och längs med dessa kullar. De som väljer att springa får minsann ett omväxlande träningsintervall.
Väl framme vid köpcentrets hiss fick jag svälja mina åsikter om att japanerna har en skral engelska. Vi klev tillsammans i hissen med en japansk farbror likt den sensej karate-kid hade. Han frågade med klingande och tydlig engelska: are you going up? Min förstumning gjorde att jag svarade på japanska. Visst syns det att vi inte är infödingar, men dagligen bemöts vi inte med förståelig engelska. Uppe vid rokkai (sjätte våningen) befallde han artigt: after you och gick sen iväg gnolande och knäppte takten med fingrarna. Inte undran att karate-kid hade framgång!
Hemma väntade post till döttrarna. Intressant att få kallelse till tandläkargranskning. Ja, speciellt när kliniken är på andra sidan jordklotet. Visst har jag avbokat tandläkarbesök förut med då för att ändra datum. Denna gång gick samtalet ut på att bekräfta att vi är förhindrade p.g.a. avståndet. Oj då, det är nog bäst att vi avbokar tiderna, fick jag till svar.
Till er alla som hört av er p.g.a. naturens krafter som dragit fram de senaste dygnen: Vi mår bra. Det har regnat kraftigt, men varken jordbävningar eller tyfoner har vi berörts av. Ännu.

Tsuyu

Mulna måndag. Jag kunde knappast ha trott att det var morgon när jag klev upp med Yngstingen. I övrevåningen möts vi de flesta mornar av ett starkt solsken, men inte i dag. Rullgardinen var nerdragna, även om de inte finns i våra fönster. Ute störtregna det och molnen hängde tunga. Morgonens solhälsningar räckte endast till att sprida solsken i själen.
Tsuyu, d.v.s. regnperioden klämmer ur de sista dropparna. När den kalla luften från norr kolliderar med den sydliga varma luften bildas tunga regnmoln. Över Osaka beräknas regnmolnen erbjuda allt från duggregn till ösregn uppemot 1,5 månad. Jag kan bevittna att det inte regnar dagligen, men paraplyet ska alltid finnas med i beredskap.
Denna vecka har japanerna semestervecka. (De har inte fyra veckors semester överhuvudtaget). Döttrarna har således ledigt denna veckan från Summer school. Jag behöver inte ens sörja över att jag går miste om ashtangaklasserna eftersom yogastudion t.o.m har stängt några dagar.
Ett japanskt tågbolag har infört smile-test på personalen. Innan arbetspasset ställer de anställda sig framför en smilemätare. Leendet beräknas från 0-100%. Ju mer personalen ler desto bättre fungerar servicen. Servicen är minsann a och o i detta land. Ett leende sprider mycket positivt och tågressenärerna ler vänligt tillbakas. Kanske badrumsspegeln kan bli varje medborgares smiletest framöver?! Underverk skulle börja ske. Måste testa i morgon och se vartåt mungiporna pekar.
Min association med kvällsmörker har jag förknippat med kyla och höststorm på utsidan. En tid på dygnet som jag helst håller mig inomhus. Nu har mitt tankesystem konverterat. Nu söker jag mig mer än gärna ut i kvällsmörkret. Att promenera längs med halvdunkla gator i tunna sommarkläder, känna en varm bris svepa förbi och lyssna till jazzmusik från kafeterians uteterass. Det krävdes en flytt till andra sidan jordklotet för att komma fram till att mörker inte är lika med ruggighet. Man lär sig så länge man lever.

Suzuka 2009

Smarriga söndag. Jag tassade upp för att åka iväg på parkyoga i arla morgonstund. Same procedure every time, det regnade. Det vara bara att kliva tillbakas under täcket för att vakna två timmar senare, konstigt nog, ännu tröttare.
Ashtangayogan förverkligades i alla fall. I yogastudion vore det önskvärt att ha himmelen som tak med en stormstyrka som drar förbi och svalkar våra svettiga kroppar. Jag lyckades få fönsterplats. Trots vindpusten från fönstret och fläkten rakt ovanför huvudet kunde jag ha simmat fram i svett. Den ena yoginin efter den andra fick en mörkare nyans på sina kläder. Mycket slagg fick vi avverkat och nya tekniker inlärdes. De manliga yogisarna har en fördel i ashtangan. Med sina armstyrkor lyckas de avancera i snabbare takt. Kvinnorna har dock en benägenhet att vara vigare. Vinyasa upprepas hela 72 gånger i den första sekvensen med den fördelen att armstyrkan samtidigt byggs upp. Dagens nya yogini hade anlänt till Osaka för tre dagar sedan från Trinidad. Även hon hade innan flytten lyckats hittat denna yogastudio via nätet. En samlingsplats för utländska yoginis. Jag lyckades dessutom träffa studions irakiska ägare, efter ett flitigt mailande under de senaste månaderna. Ser framemot att få ta del av hans yogafilosofi under yogautbildningen.
Hemma väntade en smarrig sushitallrik och kaka för att fira veckans körkortslycka. Vi firade även något annat fick jag veta. Min älsklings ögon tindrade när han bekräftede att han lyckats få tag i biljetter till formulatävlingarna i Suzuka i oktober. Hans mångåriga bilsportintresse bär äntligen frukt. Nu har vi chans att närvara vid F1 tävlingarna endast 150 km borta. Tidig morgon som sen afton har han följt med tävlingarna via tv-rutan, men nu live. Våra åskådarplatser finns vid 200R, den bortre raksträckan. Med en jätteskärm rakt framför att följa med för att komplettera det som inte ögat når. Tills dess ska hörselskydd vara inköpta för hela familjen.
I Finland uppskattade vi att få avslappning i bastun. Här fungerar badet som vår avslappningsoas. Enskilt eller tillsammans. I kväll fick döttrarna en praktisk undervisning i Archimedesprincipen av en fysiker till pappa. Vi testade hur vattennivån ändrade i takt med att en i taget steg upp ur badet. Äldstingen tillämpade principen genom att tillföra badbollen. Inte flytande på vattenytan utan som densitetsökare under sin 18,7 kilos kropp.

Hanabi

Lyckliga lördag. Äldstingen hade på förmiddagen det årliga läkarbesöket inför skolstarten. Allt var i ordning. En privat klinik, med en läkare som talar hygglig engelska kostade oss 25 €. Hur mycket sjukförsäkringskortet täckte blev inte utredd. Turligen har Äldstingen lärt sig kissa ute på gräsmattan från barnsben. Därmed utfördes urinprovet i en traditionell japansk golvtoalett med bravur.
Döttrarna valde att plaska vid badstället med sin pappa denna heta augustilördag. En ypperlig oas för familjer att roa sig vid utan att "smälta bort i solen". Själv passade jag på att öva qigong ute på terassen och koncentrera mig på meditationsstuder i ett tyst och svalt hus.
Kvällen bjöd oss ytterligare på en upplevelse för livet. I 35 graders värme fick vi uppleva en 50 minuters fyrverkeritillställning. Med 380.000 japaner stod vi intill Yodogawa ån och beundrade de 3000 raketer som fräste upp i kvällshimmelen. Hanabi (=fyrverkeri) är japanernas konstverk i form av eldblommor. Speciellt "krysantem"-fyrverkerien. En festlig tillställning. Man som kvinna var iklädd sina vackraste yukatas, bomulls kimonon. Japanskorna hade dessutom mycket vackra frisyrer att beskåda. Ordningen var utomordentlig. Allt från att vi klev av tåget tills vi med folkmassan eskorterades fram till åstranden och avslutningsvis tillbakas hem. Ingen panik trots det stora antalet åskådare. Allt löpte smidigt.

Sockervaddsmoln

Föräldrarmött fredag. Temperaturen håller sig redan från arla morgonstund över 30-gradersstrecket. Luftfuktigheten rör sig mellan 50-95%. Regndropparna är fastklistrade inne i molnen. Häromkvällen kunde jag knappt urskilja bergens konturer från de svarta moln som hängde tunga. Det är helt uppenbart att regnet bör komma ner med dunder och brak för att det ska ha någon funktion i dessa trakter. Dropparna skulle annars hinna avdunsta innan de nått marken och växterna.
Beundrande satt jag på föräldrarmöte vid Yngstingens internationella dagis och lyssnade till presentationen. Skolans röda linje, allt från teman, scheman, läromedel, målsättningar och pedagogik. Föräldrarnas närvaro var förstummande en fredag förmiddag. Flere pappor fanns dessutom bland åhörarskaran. Presentationen utfördes på japanska med mig som enda engelsktalande förälder. Jag fick tution av den kanada-japanske ägaren. Hans assistens redogjorde att de i september kommer att introducera yoga i undervisningen genomgående med start från nurseryclass till grade 9. Jag kunde ha ställt mig upp och applåderat, men visste inte hur kutymen är i en samling med japaner som väljer att låta sina barn influeras av ett kanadensiskt tankesystem. Jag valde att sitta stilla och låta glädjen spridas inombords. Yes, yoga från barnsben. Nu får Yngstingen inte bara yogastimulans hemma utan även i dagis. Jag visade i alla fall min tacksamhet till Toddlergruppens lärare.
Äldstingen har hela veckan laborerat med animalwords genom att sjunga, leka, spela, rita, klippa och skriva. Yngstingen har knådat i slem (kokat på vatten och majsstärkelse) och visat stadsborna hur man leker med lera, allt för att stimulera motoriken och sinnen. Veckans bokstav har varit q, en upp-och-ner variant av förra veckans p. Inövade q-ord har varit: queen, quail och quill. Q som är den procentuellt minst använda bokstaven, men ack så finurliga. De mest använda bokstäverna är E, A och R inlärs naturligtvis allra först. Yngstingen som klev in denna tid på året har fått börja från slutkanten. Att de redan i Toddlergruppen får en utvecklingsutvärdering är fenomenalt utöver att lärarna därtill dagligen ger feedback.
12:34:56, 7/8-09 den magiska tiden för att drömmar ska förverkligas. När klockslaget skedde satt jag i tåget och var fångad av munkmeditation. Må drömmar uppfyllas för alla som tagit detta klockslag på fullaste allvar. Att ha sifferkoden 0-9 presenterad skapar en viss spänning i luften även om det så bara sker för en sekund.
Molnen på himlen förvandlades till ljuvligt rosafärgade sockervaddsmoln lagom tills min älskade anlände hem. Naturen ger oss dagligen så mycka vackra konstverk att betrakta. Det gäller bara att fånga nuet och njuta. Min älskade hann senare under kvällen fånga fullmånens ljusa sken från den knallsvarta himlen.

Untenmenkyo

Tryckande torsdag. Vår sedvanliga morgonpromenad till monorailen utfördes i tryckande värme. Jag staplade fram med spagettiben efter gårdagens värmekollaps. Med två spralliga döttrar hålls jag igång oberoende av hälsobekymmer.
I denna stad tar det god tid att förflytta sig. Vare det du går, cyklar, åker tåg eller buss. Denna vecka har jag kunnat utföra ett byråkratiskt uppdrag per dag under tiden döttrarna är på språkbad. Idag blev det 15 minuter över för mig att hinna torka svetten och filosofera. Tidsslukarna är de eviga tågresorna. Idag åkte jag från den ena slutstationen med tåg, mellanbyte till andra tåglinjens ändpunkt för att sen byta tåglinje för en station. Väl framme väntade bara busstransporten som skulle ta mig fram till körkortskontoret. Efter möda och besvär har jag äntligen ett japansk körkort i handen, untenmenkyo. På handeln lyckades jag få tillstånd att köra motorcykel. Nu är det en tidsfråga innan jag strövar omkring i läderkläder och är medlem i Japans bandidogäng. Nej, äntligen har vi möjlighet att skaffa en bil för att underlätta familjevardagen. Tröstande är det i varje fall att Osaka endast landar på 15:e plats i världens mest trafikstockade städer.
Min man cyklade häromdagen uppför en backe med mjölksyran som hastighetsmästare för att bli omkörd av en tonårstös. Hon susade helt rofyllt förbi min svettige man. Hans självförtroende svackade tills att han upptäckte att tonåringen hade en motor på cykeln. Inte konstigt att svetten lyste med sin frånvaro från hennes panna.
Förundrat har jag tittat på de kvinnor som bär sitt hår i en tofs. Jag har hittills tänkt att det är trendigt i denna stad att håret ska vara draget i en tofs på vänster sida. Alltså inte mittbak som är det normalaste i våra hemtrakter. Tofsens sidoplacering har även en annan funktion än trendigheten. Svetten har en benägenhet att samlas i nackskarven. Om nacken hålls bar störs inte frisyren i samma utsträckning. Undras vad mina pippiflätor väcker för uppståndelse under färden till och från yogapassen?!
Utseende är något som kvinnorna liksom männen satsar mycket på i denna stad. På tåget sitter damerna och speglar sig, fixar sminket och kollar frisyren. Männen speglar inte sig på tåget, men är välklädda och visar sina bästa sidor. Ingen japan vill "tappa sitt ansikte", det vore skamligt.
Visst är det vänligt att få höra en japan kommentera: du är bra på att äta med pinnar. Innerst inne betyder det att japanen bekräftar att han inte kan använda kniv och gaffel.
Klicka här för att ännu en gång upplysas av japanernas konstnärliga talanger.

Ikväll går mina tankar till min rosa vän och hennes älskling. De har lyckats komma över biljetter till Madonnakonserten i Helsingfors. Väntar med spänning på att få höra deras kommentarer. Ha en fantastisk musikupplevelse med popdrottningen!

Julafton i augusti

Tacksamma tisdag. Yogandet har de senaste mornarna bestått av Pranayama. En andningsteknik som jag inhämtat från yogastudion. I 25 andningar ligger jag i en asana och förflytta mig till en annan asana för ytterligare 10 andningar. Detta yogapass tar mig uppemot 15 minuter att utföra. Lugna ujjayandetag med tankarna fokuserade på här och nu, inte på grötkastrullen eller hårborstningen.
Vi höll på att försena oss till summer school. Barnprogrammet i tv:n presenterade hiraganatecknen på ett lärorikt sätt. Skulle jag då ha vetat var man trycker på record hade blixten lämnat på andra plats. I morgon är jag väl förberedd om programmet dyker upp för oss stora som små.
Äldstingens skola har idag utfört lekar med orden: snake, tiger, monkey, lion, spider, frog och iguana. Långa ord med intressant artikulation. Med sig hem hade Äldstingen en fisk. Inte ätbar, men hållbar. Hon nynnade sun- sun- Mr- Mr Sun kvällen igenom. En sång med få ord, men med intressant melodi. Nu börjar döttrarna använda thank you och please, när de kommunicerar.
Yngstingen hade inte somnat idag vid samlingen och spagetti-kycklingfärssåsen hade ätits till 80%. Dagens artlesson uteblev när toddlergruppen var utmattade efter simningen. Barnen har fått koncentrera sig själva på av- och påklädning. Lärarna blev minsann bjudna på dagens skratt i den situationen. Inomhus används inneskor. Inte mjuka tossor utan det vi titulerar som uteskor. (Promenadskor, joggingskor eller dylikt).
Min väderprognos brukar fungera genom att titta ut genom fönstret, inte av att observera nyheternas prognoser. Idag blev ett undantag. Dagens utlovade väder var "extremely hot", vilket stämde till 100% i praktiken. I hettan orienterade jag mig via tågen ut på vägarna och in i gränder. Min sista kontroll var att nå JAF (Japan automobile federation). Med en missvisande googlekarta eller en yr och svettig kartläsare fick jag lov att pusta ut vid en vendingmachine. Väl jag stod och hinkade i mig iskall grönte såg jag bokstäverna JAF på en husvägg. Vendingmaskinen blev dagens vägvisare, inte Seveneleven som jag hade som blickfång under kartläsningen. Ytterligare ett delmål närmare det japanska körkortet och 60 euro fattigare.
På monorailen klev jag in, lik en ekorre, med två makirullar uppstoppade i kinderna. På tågen äter man inte och pratar absolut inte i telefon. Telefonerna är i flitig använding, i alla medpassagerares händer, men ljudlösa och för andra funktioner än muntlig kommunikation.
De senaste kvällarna har inneburit telefonstockning hem till oss. Om inte Skype har ringt så har MultiVoice varit upptaget, t.o.m dubbelsamtal har det sportats med. Min älskade satt en lång stund och bytte tankar med sin kusin. Jag lyckades även hinna byta ord på slutkanten.
Japan är känt för sitt fungerande postsystem. Posten delas ut nästan dygnet runt förutom på söndag. Eftersom vi inte var hemma på förmiddagen återvände postbudet kl. 20 med en Muminlåda. Rena rama julaftonen. Ögonen tindrade på oss alla. Inuti fanns den ena godsaken efter den andra. Kvällen nygräddade bröd landade i skuggan för att ge plats år delikatesser som torkade jordgubbar, rosensylt, mörkchoklad och ett godisberg. Dessutom har döttrarna ett helt sortiment av Muminprylar att sysselsätta sig med. Stjärnteckningen är redan upphängd på anslagstavlan. Fyra famnar fulla med bamsekramar sänder vi till våra ekovänner i Pampas. Tack för överraskningen och alla ekologiska och finländska lyxvaror. Nu har Turun sinappi räddat oss från Äldstingens senapssuckningar. Sist men inte minst. Äldstingens själsvän som beskrivit hur rosensylt smakar får ett fyrfaldigt understöd. Sylten smakar som rosor. Fenomenalt gott!

Stjärnskribent

Megaheta måndag. I heta hettan tog vi oss promenerandes fram till monorailen. Vilken svalka att få kliva in i en luftkonditionerad tågvagn. Det kändes som om vi fick bada i kylskåpet och ångan fräste från våra kroppar.
Sommarskolan har djur som tema denna vecka. Äldstingen har fått laborera med orden: hen, bug, cub, cat, bat, rat och pig. Korta och koncisa. Yngstingen satt och halvsov vid samlingen när jag anlände. Huvudet svajade lite hit som dit för att knycka till vid de brantaste kurvorna. Dagen hade varit intensiv. De har tillverkat vackra luftbjällror och högst troligt lekt kokta kräftor på utsidan.
I morgon har de poolday. För att inte skapa onödiga missförstånd gäller det att försöka vara steget före och tänka efter. När vi västerlänningar kryssar ( X ) för att barnet får delta i något evenemang tolkar japanerna det som nekande. Deras symbol för samtycke är en tom ring ( O ). Så med andra ord skulle jag ha en tvär Yngsting under simdagarna om det skulle finnas ett X intill hennes namn.
För den yngsta gruppen, toddlers inleds morgonregistreringen med att föräldern fyller i barnets morgontemperatur och ankomsttid för att sen kvittera dagen med avhämtningstid. Personalen meddelar på en lista hur många toabesök barnet utfört och procentandelen av lunchboxen som ätits. Idag visade det 0% för Yngstingen, endast mjölken var uppdrucken. Pasta med bacon och lotusrot verkade idag inte falla henne i smaken, i motsats från igårkväll när maten tillreddes.
Jag lyckades idag få tag i mitt japanska ID-kort utan större äventyr. Nu har jag kommit ett stort steg framåt för att närma mig ett japanskt körkort.
Mina hiraganastudier utökades från förra veckans två studiedagar. Jag befinner mig i den utvecklingsfasen att jag skriver hiraganaord för att tolka dem till japanska och sen bläddra i lexikonet och ta reda på ordets engelska betydelse. Nybörjarstil åk 1. T.ex. väl hiraganatecknen klarlagts ljudar jag MU-SU-ME, musume, för att lista ut att det betyder daughter. Musume=dotter. Sida upp och sida ner fylls blocket av nya ord att banka in i skallen. Det är egentligen häftligt att i denna ålder få uppleva läskoden igen. På gatan traskar jag och tittar storögt på hiraganatecknen och ljudar i min tystnad för att sen skina upp väl forskningen lyckats. Det som då inte uppfylls är ordets betydelse. Ett steg fram och två steg bak. Jag har två år på mig att språkbada resten står skrivet i stjärnorna.
En 6-årig stjärnskribent har skrivit ett sällan beskådat gratulationsmail till Äldstingen. Min haka landade på lap-topen när jag klickade fram brevet. 6-åringen kommer att briljera i sin förskolegrupp. Redan vid jul gav hon ut sin första prinsessbok i gåva åt Äldstingen. Jag har haft den med till skolan för att beundras av mina lärarkolleger. En ambitiös ung författare.
Japanerna har varit konfunderade varför sommarhettan inte visat sig. Idag antar jag att deras frågetecken rätat ut sig. Med 37 grader i skuggan har vi stannat inomhus med luftkonditionering. För att klara av promenaden hem från skolan fick vi vika in i en affär för att kyla av oss. Glassar förbrukas i rasande takt för att döttrarna inte ska få värmeslag liksom badkarets uppfräschande touch.

Hurra x 6

Skönsjungande söndag. I morse var det Äldstingens tur att vakna till födelsedagssång. Hurrandes hissades hon detta år sex gånger upp i taket. Eller 12 eftersom bägge föräldrarna skulle hurra. Av tyngden och längden inser vi hur utvecklingen går fram på ett år. Flygfärden blir allt kortare. Det kan förstås även bero på att föräldrarna blir svagare med åren.
Förmiddagen gick åt till presentjakt, att blåsa upp ballonger i regnbågens alla färger och laga gräddtårtan. Medan lillasyster satt och plockade i sig marshmallows i raketfart försökte 6-åringen febrilt balansera ut de återstående på grädden. Strösslet vi lyckdes hitta hade en sprakande effekt. Det blev en explosiv tårta, som Äldstingen fick garnera precis enligt eget önskemål. En god sådan meddelade tårtätarna, även om jag själv fick hålla mig till allergivänliga chokladkakan.
Jag smet iväg från födelsedagsfirandet till ashtangayogan. Balansen var inte den bästa eftersom hormonerna strider inombords. Detta yogapass lyckades mina ögon landa på grannens rygg som stod och svettades i kapp med mig. Yogin framför mig gjorde starka vinyasahopp med sina manliga armmuskler. Yoginin bredvid utför vinyasahoppen med raka ben. Det är sporrande att få yoga tillsammans med duktiga yoginis. Hittills har jag endast beskådat avancerade asanas via you tube. Nu har jag möjlighet att uppleva dem live.
Familjen åkte till centralaste Osaka och trängas med japanerna. Födelsedagsbarnet önskade sig shabu-shabu. Sagt och gjort. Vi fick äta det möraste möra nötkött tillsammans med grönsaker och ris. Här presenteras maträtten i korthet. Denna maträtt har döttrarna lärt sig äta hemma i Finland med god aptit. Med mätta magar traskade vi genom tre leksaksaffärer innan födelsedagsbarnet hittade en rosa Hello Kitty hiragana klaviatur. Nu får stor som liten testa sina hiraganakunskaper till pianotangenternas ljud med bildtavlan som assistent.
Hemma väntade telefonstockning av ivriga gratulanter från andra sidan jordklotet.


Hjärtliga gratulationer till min rosavän som fyller "lika många år" som Äldstingen!
Gratulationskramar sänds till min fadder, som trivs med livet vid sommarstugan.
Att åldras är som att bestiga ett berg, man blir mera andfådd men får en bättre utsikt.
Hoppas ni fått ha en underbart skön födelsedag i solens sken!