Sayonara mommo!

Till-flygfältet tisdag.

Vi har fått spendera många trivsamma dagar med mormor. Hennes semester i Japan blev tillika en semester för vår familj. Ett lämpligt avbrott från vardagsrutiner och studier. Sena kvällar och händelserika dagar.

Tvättberget fick egna fötter. Diskarna landade självmant på rätt plats. Dammsugaren dansade runt. Smulorna trängdes inte på matbordet. Bekostade restaurangbesök. Mormors avlastning var rena rama rehabiliteringen för oss. Tack!

Mormor inleder sina mornar med att stå i trädet.
En position med enorm inverkan. Balansen förbättras. Låren, vristerna, vaderna och ryggraden stärks. Ljumskarna, innerlåren, bröstkorgen och skuldrorna töjs. Ishiasnerven lättas och plattfot dämpas.

Yogafreaken i mig beskådade stolt en balanserande 60-åring. Yoga behöver inte vara desto mer avancerat. En kort stund av koncentration och total närvaro. En stunds investering på den egna kroppen och själen.

Äldstingen stortrivs med att räkna pengar, sortera dem och samla dem i sin rosa plånbok. Tack vare hennes insats lärde sig mormor förstå sig på de japanska slantarna. Idag var Äldstingen glad över att mormor åkte. Låter kanske konstigt. Förklaringen är helt enkelt att hon fick ta hand om mormors överloppsslantar. Avskedet ställde endast till med ett problem. Slantarna fick trångt i Äldstingens plånbok. Gråtkalas utbyttes till glädjetårar.

(Översta bilden) 5-yen, go en, doneras ofta vid templen. Japanerna placerar alltid en 5-yens slant först i en ny plånbok innan övriga pengar stoppas in . Go betyder respekt och en står för öde. När vi besökte Kyoto fick döttrarna varsin inpaketerad 5-yen av taxichauffören. Det lär betyda förhållande.