Kokoro

Trovärda torsdag.

Jag har lärt mig ett vackert ord på japanska, kokoro. Kokoro är ett flicknamn, men betyder även hjärta.

I mitt hjärta finns ett antal viktiga personer. De som känner mig innan och utan. Vet mina svagheter och styrkor. Räcker ut en hjälpande hand eller ger en tröstande kram när det behövs.

Igår fick jag ett värdefullt mail av min livsmentor. En kär person som tror på mig, har lyssnat på mig i tid och otid. En trovärd styrka, en klippa att få luta mig mot.

När vi träffades sprang jag runt som en rastlös hund. Vilsen. Idag har jag mera balans i själen. Mycket tack vare hennes förmåga att erbjuda trygghet, kravlöshet och omsorg. Allt oftare klarar jag härefter att göra som hunden vid köpcentret (dagens bild). Vara totalt avslappnad och ligga och njuta av livet i solskenet.

Dikten hon delade med sig är förstummande vacker:

Du måste tro på ljuset i all världens vill
Du måste tro på segern även i det lilla
Du måste tro på kärleken i livets flod
Du måste tro på nyttan av att vara god
Tro inte för illa tro hellre för gott
Ty världen är bättre än ryktet den fått
Döm ej efter ytan men djupare gå
Ty den kan förlåta som lärt sig förstå

Det fysiska avståndet oss emellan är nu gigantiskt. Trots det finns hon så nära. I mitt hjärta. Det förhållandet vill jag bevara så länge hjärtat slår.

Tack för att du finns!