Suomalaisten vuosijuhlat

Minnesvärda måndag.

En tillbakablick från helgen som varit. Fartfylld med nya intryck och bekantskaper. Sena kvällar
och djupa drömmar.

Både lördag och söndag har haft en stor betydelse för mig och min familj.

På lördagen hade jag möjlighet att träffa David Newman och hans fru Mira. David ordnade workshop om Bhakti yoga, kärlekens yoga. Bilden intill symboliserar ett hjärta fyllt av värme, ljus och blommor. Det var hans första visit till Japan och jag misstänker att han fick det iskallaste hjärtat att värmas och smälta.

Advokaten som valde att börja undervisa bhaktiyoga istället för att öppna egen juristbyrå. Yogandet och musikintresset pusslades ihop. Nu undervisar han även kirtain (upprepa). Han sjunger chanti mantran som yoginis besvarar sjungande (dansande och klappande). Kvällen avslutades med en konsert. Plötsligt upplevde jag att vi inte längre var i Japan. Shalan fylldes av den ena utlänningen efter den andra. Endast några infödingar.

Våra tankar kan vi inte styra. Genom att vi uppreper mantran behöver vi inte anstränga oss hur vi känner oss eller vilka tankar som dyker upp. Medvetet behöver vi inte veta vad det omedvetna gör. Vi är här och nu.

Alla bär på spänningar och "skelett i garderoben". I stället för att släpa runt med bördan ska vi ge utrymme åt själen att fylla oss med glädje och positivitet. Livet löper betydligt lättare då.

Söndagens workshop fylldes för egen del av årsfest med finländare.

Ytterligare en dag när jag tappade fotfästet om att vi bor i Japan. Vi samlades finländska familjer. Vi pratade finska. Vi åt läcker finländsk mat. Vi lyssnade på Arja Koriseva, Tapani Kansa & Co. Vi hade t.o.m. Tarja Halonen som bordsgäst.

"Veteranerna" har flyttat till Osaka förra århundradet (1977). De flesta har kommit för något års utlandskommendering och helt enkelt valt att stanna i landet. Äkta finnar var de trots allt även om de har många år på nacken som japaner.

Komiskt var det att få veta att min älskade och hans bordsgranne bott mitt emot varandra i teknologbyn. Otnäs har minsann bringat många goda kontakter för oss. Nu kan vi sammanfoga ytterligare ett par i gemenskapen. Det är inte varje dag vi hittar någon att ventilera våra japanska och finländska upplevelser med.

De finländare som anlände hit över 30 år sedan upplevde sig som ufon. Japanerna tittade storögt på dem och förstod dem ännu mindre. Engelska, vad är det? Tack och lov har landet blivit lite liberalare, men håller stenhårt fast i sin kultur. Precis som det ska vara. Inte förväntar jag mig att kunna köpa kalakukko på finska härborta. Man tar seden dit man kommer.

Festen hölls ute vid hamnen. Nästan som vi satt intill en finländsk sjö. Inne i restaurangen fanns en fullstor segelbåt guppandes i vatten.

Finlands nationalfågel, svanen, satte pricken över i över middagen. En fullkomlig årsfest.