onsdag 11 november 2009

Yogatillit

Oljuds onsdag.

På vägen till vinyasaklassen hickade jag till. Långa köer sträckte sig utanför Pachinko hallarna. Dörrarna hade ännu inte öppnats, men pachinkofreakarna var redo från arla morgonstund.

Pachinkohallar finns tätare än matvaruaffärer.
För egen del klarar jag knappt att ta mig förbi dessa hallar utan att öronen går i lås. Jag passade på att ta ett foto innan alla maskiner var igång. Där inne sitter människorna tätt (axel mot axel) och spelar med sina pachinkokulor. Jag känner
sympati för arbetarna. Den decibelnivå deras öron utsätts för är absolut inte hälsosam.

Det kostar givetvis att spela. Spelaren köper ett antal kulor. Efter spelstunden växlas kulorna in. Vinsten utdelas inte i pengar. Det är olagligt. Istället belönas spelaren med krims krams, tobak m.m. Sen. Sen går spelaren till en närliggande affär. Där säljer hon sin krimskrams vinst och får pengar. Cirkeln är sluten.

Jag förundras hur de som är spelberoende klarar av ljudet. De måste helt enkelt vara så koncentrerade på spelandet att de tappar fokus på oljudet runt omkring. Ofattbart!

Vinyasaklassen var tyst. Endast soft mantramusik i bakgrunden. Inga stålkulor som spelade spratt. Jag utförde mitt första vinyasahopp efter knäskadan. Under läkningsperioden har jag bara utfört modifikationer. Knäskyddet lämnade jag hemma, vilket efteråt inte kändes så fiffigt.
I yogan blundar vi inte, förutom avslappnade positioner. Idag bad spanjoren (läraren) oss att blunda medan vi utförde Marichiasana. För att inte låta ögonen leda huvudet. Bara känna efter hur positionen arbetar i kroppen. Fokuseringen blev genast helt annorlunda.

I Upavishtha konasana liksom Supta konasana lade sig spanjoren på mig. Tack vare hans hjälp kom magen ner i golvet medan knäna hölls stabilt uppåt och sittknölarna förankrade i mattan. Mäktiga positioner!

Tillit är något som krävs i yogan. Finns inte tillit inombords så blir asanan lidande. Tillit till andra likaså. Dessa positioner skulle jag ännu inte ha utfört utan assistans. I en annan situation skulle läraren bli stämd för sexuellt trakasserande, men inte i yogan. Utan kroppskontakt är det omöljigt att assistera.

4 kommentarer:

  1. vad härligt du verkar ha det i japan, blir så avundsjuk.

    ang. hälsobär. visst finns det en del spännande hälsobär i japan? :) jag vet att det finns en del i kina iaf :)

    du får ha en fortsatt bra kväll (?). kramkram

    SvaraRadera
  2. Ja, det blir en helt annan känsla när ögonen är stängda. Jag gör ibland solhälsningar med ögonen stängda, det är som om varje cell i kroppen vaknar då!

    Härliga asanas du får assistans i!

    SvaraRadera
  3. Tillit - det absolut viktigaste i träningen. Man måste lita på sin lärare till 100 % och att få korrigeringar ser jag som en gåva. Spännande det där med att träna och blunda. Vet att min lärare ibland fått träna med ögonbindel av vår guru. Allt för att titta inåt.

    SvaraRadera
  4. Molly: Bär finns begränsat och i så fall i frysdisken. Bl.a. färska jordgubbar söktes med ljus och lykta i sommar.

    Nina / Annika:
    Who looks outside,
    dreams;
    who looks inside,
    awakes.
    (Carl Ljung)

    SvaraRadera