Mångköade måndag.
Idag infaller, Shosetsu, enligt den gamla japanska kalendern. Det innebär att lätt snöfall kan dala ner från himlen. Snöflingorna har lyst med sin frånvaro. Vi förväntar inte oss att få uppleva det i våra hemknutar. Inte idag och inte under hela vintern. Vi har sparkat fotboll ute i solskenet i 16 graders värme.
Idag firas, Kinro Kansha no hi, “Labor Thanksgiving Day”. En ledighet för att tacka arbetarna för deras hårda arbetsinsats. Efter andra världskriget (1948) infördes denna nationella ledighet. Egentligen rotar sig traditionen ännu längre tillbakas i tiden. En skördefest för att tacka och provsmaka den nya risskörden.
Amerikanerna firar tacksägelsedagen med att grädda en fylld kalkon i ugnen och titta på fotboll i tv. Japanerna visar sin tacksamhet med att gå till templet. I Japan är de två största religionerna shintoism och buddism. En stor del av japanerna bekänner båda religionerna. Frågar man en japan till vilken religion hon hör är oftast svaret trots allt; ingen. De är inte ateister, men har sin egna livssyn.
Jag kunde först inte begripa kön som sträckte sig runt hela kvarteret. Ordningsvakter som dirigerade att kön förlöpte i rätt ordning, utan trafikstockning. Där stod japan efter japan med blomsterkvastar dekorerade med papperslappar. Vad i hela friden är på gång? En liknande kö (inte runt hela kvarteret) såg jag på torsdagen, men det var p.g.a att ett nytt konditori öppnat dörrarna. Nyfikenheten eller förundran stillas lättast med att fråga. Ja, så blev den saken utredd. Japanerna var på väg till templet.
Vid templet kan man skriva ner sin önskan/tacksamhet på en träbricka. Den hängs upp för att sedan brännas. Då förverkligas önskan. Samma procedur sker med lyckolotter som säljs vid templen. De köande japanerna hade hemma skrivit ner på papperslappar vad de är tacksamma för och knutit fast lapparna på blomsterkvastar.
Även om inte jag besökt templet idag skulle min blomsterkvast ha varit dekorerad med många tacksamhetslappar. Självklart uppskattar jag att familjen får spendera dagen tillsammans. Vi får uppleva att bo i ett annat land med annan kultur o.s.v. En enorm tacksamhet känner jag för den intensiva studiehelg som jag avverkat. Med utsikt över skyskraporna har jag fått yoga tillsammans med likasinnade och undervisas av toppkunniga lärare. Utmattande, men samtidigt så innerligt givande och stimulerande. Jag känner stor tacksamhet över att få förverkliga en stor dröm - bli yogainstruktör.
Klokt att så många skriver ner sin tacksamhet, jättefint! Önskar vi hade någon sådan helg där vi gjorde något liknande tillsammans alla.
SvaraRaderaInstämmer med Annika!
SvaraRaderaVi får dra igång en ny tradition i Skandinavien.
SvaraRaderaTacksamhet är hjärtats minne.
-Massieu