Olidliga onsdag.
Av sjukdomens bitterhet
lär människan den goda hälsans sötma.
Idag kretsar mina tankar till alla i nöd. Hjälplösheten att inte finnas till hands när behovet är som störst. I mitt inre finns en trygghet och harmoni. Allt ordnar sig.
Det finns mycket vi inte kan kontrollera och påverka, även hur stark viljan är. Många frågetecken som svävar i rekordfart genom hjärnhalvorna. När, vad, hur och varför?
Med 8000 kilometers fysiskt avstånd känns väntan olidligt långt borta. Frustrationen bubblar, tankar forserar, andningen blir ytlig och hjärtat går på halvfart . Påverkan är enorm. Så mycket jag vill, men så lite jag kan.
Med Äldstingen har vi idag inhandlat soldränkta blommor. Må dessa stiliga blomster förmedla livskraft. Genom att vi andas får vi livskraft. Ju djupare andning desto större livskraft. Så enkelt, men ack så avancerat.
Äldstingen har målat en bild av sig själv och lillsyrran. De sänder sin kärlek.
Vi älskar dig!
Goda tankar bär god frukt,
dåliga tankar bär dålig frukt.
Människan är sin egen trädgårdsmästare.
Kram!
SvaraRaderaAtt ha förtröstan när det är som tyngst, det är verkligen en utmaning. Men att ha egen inre ro är faktiskt till hjälp för de som har det tuffare. Andningen är nyckeln, håller helt med dig!
SvaraRaderaTack!
SvaraRadera