fredag 27 november 2009

Paus

Förhandsbokade fredag.

Dagarna springer iväg. Nyss var det måndagmorgon och med en blinkning är det igen fredag. Det har redan gått fem månader sedan vi flyttade till denna världsdel. Fem månader!
Vi har avverkat nästan 25 % av utlandskommenderingen. Hjälp! Tiden går alldeles för fort.

En småbarnsfamiljs vardag är fartfylld. Tillägg studier och min älskling som har långa arbetadagar. Det känns nästan som om vardagen snabbspolas. Jag vill trycka på paus.

När andningen blir ytlig och forserar då stampar jag på bromsen. Nödbromsen. I huvudet jonglerar hundra bollar. Tack vare yogan har jag lärt mig att ta en sak i taget. Vara närvarande med det som är aktuellt. Snabbt händer det att tankarna tar över. Plötsligt befinner jag mig med en överfull tvättkorg även om jag fysiskt står i snabbköpets kassa.

Med andningen kan vi reglera mångt och mycket. Automatväxeln har inte varit på idag. Jag har ständigt fått justera andningshastigheten. Yngstingen har varit mitt sällskap i dagarna två. Gårdagens näsprov vid läkaren visade lyckligt nog negativt för svininfluensan. I stället kureras hon med sin första antibiotikakur och hostmedicin. Den första dosen resulterade med en tre timmars frånvarande 3-åring. Pupillerna vidgades och jag fick ständigt kontrollera hennes andning. Hostmedicinen ställdes på hyllan, men antibiotikaordinationen fortgår.

Yogastudierna hopar sig för att inte tala om japanskan. Motivationen är taggad, men tidspressad. Dagens uppmärksamhet har förflyttats mellan ihopknåpade yogatexter och Yngstingen. Andas in och ut för att fortsätta.

Kvällen var reserverad sedan veckor tillbakas. Sushimiddag med VD:n och andra företagsrepresentanter. Det tänkte bli kulturkrock till en början. Vi har skolats med att INTE genast öppna gåvorna i detta land. Det sker först på hemmaplan. VD tittade förundrat när han överräckte gåvor till mig och döttrarna. Med en snabbviskning från vår tokyovän förväntade VD:n att vi skulle öppna gåvorna eftersom vi är västerlänningar.

Döttrarnas paketöppning gick i Porschefart, 0-100 på 5 sekunder. De fick varsin ask med fem tygbollar att jonglera med och en kikare. Min gåva visade sig vara en handgjord solfjäder. Tillverkad i bambu och papper. Detta symboliska föremål som levt med länge. Under meddeltiden skrev kvinnorna ner dikter på solfjädern. Dikten lästes upp för den käreste. Buddhisterna lär även ha skrivit ner viktiga paragrafer för att alltid ha dem till hands.

1 kommentar:

  1. Du har så rätt så rätt. Det går snabbt för oss alla, på olika sätt i olika skeden av livet. Men andningen är vår nyckel, ju mer man arbetar med sin egen andning . ju större vinst tror jag. Här kommer lite energi och tankar från ett regnigt Sverige!

    SvaraRadera