onsdag 28 april 2010

Osakas olympiad

Olympiad onsdag.

Tidig morgon. Solen skiner från klarblå himmel. Temperaturen visar finländsk sommarhetta. Under dagens lopp har vi dessutom fått ta del av den olympiska eldens hetta vid Äldstingens skola. Den värme dessa energiska barnafötter sprider på jordklotet.

I rektorns öppningstal uppmanade han eleverna:
Remember to do your best!
Remember to have fun!

En uppmaning som alla barn följde helhjärtat. Som tidtagare vid kortdistansen svävade jag slutligen ovanom mållinjen av att ha fått injicera mig av lyckospridande ansikten. Nästan så att jag trodde att utmattningen berodde på tummens hantering av start- och stoppknappen.


Ingen tävling utan grundlig uppvärmning. Teamwork sporrar och håller humöret i topp.












Stolta sprang samtliga skolans elever i sina respektive heat och belönades givetvis för sin goda insats.

















Därefter indelades de klassvist in i de olympiska grenarna: längd, kula, diskus, spjut och höjd. Pedagogiskt anpassade på barnens villkor.

De olympiska deltagarna kastade iväg spjutet och siktade mot stjärnorna. Spjutkastningen var en tuff nöt att knäcka för paparazzin.







I äkta japansk spjutkastningsstil.
Högklackat.
De mognare stjärnorna gör allt för att behålla barnasinnet. De finländska spjutkastarna har enligt tradition vanan inne att lyckas hissa flaggan i topp.
Så även idag. Den i storleken minsta mamman fick de stora stöddiga papporna att tappa hakorna. Tekniken segrade över styrkan. Heja Finland!





Trä föder eld. Jag skulle nästan ha trott att barnen och föräldrarna hade ved som bränsle idag. Så eldiga var de. När man brinner för något hålls ångan uppe.










Efter allt svettande och den eldiga värmen var det ljuv musik för öronen att sitta intill ljudet av porlande vatten.
















Döttrarna stortrivdes med att svalka sig med gräddig glass vid den metallkonstruerade vattendammen.











En litet jordområde behöver inte vara en hektar stort för att vara näringsrikt och estetiskt.
Kvalité framom kvantitet för att förgylla livets grundelement.

2 kommentarer:

  1. Oj vad roligt det ser ut! Man önskar att alla skule förstå att det viktigaste är att vara med och göra sitt bästa och framförallt att ha roligt! Det tycks ju alla ha förstått, när till och med högklackade flickor är med i spjutkastning!
    Grattis till den finländska mamman som sopade banan med japanerna i spjutkastning! ;)

    Fina bilder igen!

    KRAM "f.d spjutkastaren" ;)

    SvaraRadera
  2. Ja-a Sue, önskar att det skulle finnas lite mer sisu i våra spjutkastare nuförtiden... Du har ett tungt ansvar att axla ;)
    Kramis!

    SvaraRadera