Skoldag

Omhändertagande onsdag.

Idag har jag fått närvara i döttrarnas skolvärldar. På förmiddagen inbjöds vi föräldrar att i 45 minuter (EXAKT) åskåda undervisningen för 3-åringar. Hela paparazzisklanen var samlad. En fullständig föräldranärvaro jämfört medden jag som lärare fått uppleva i de olika finlandssvenska skolorna jag undervisat i.











Visst bör skoldagen inledas med att reda ut
vilket datum det är och kika ut genom fönstret för att göra väderleksrapport.

Today is Wednesday the 23rd of June 2010.
It is overcast and rainy today.

Denna stora kalender skulle jag ha behövt när jag ammade döttrarna. Då hade jag endast mjölk i skallen och visste knappt om det var morgon eller kväll.

I dagens har jag stöd av navigatorn som informerar mig på japanska. Om jag skulle glömma vilken dag det är har jag en duett i baksätet som påminner mig med 100% säkerhet.

Yngstingens tasmanske lärare glömde att äta frukost och öppnade en restaurang i klassen.

Förutom de aktulla matorden och fraserna inbakades vett och etikett i restaurangbesöket. Undervisningen sker sittandes på golvet. Vid undantag för skrivövningarna, pyssel och lunchen samt gymnastiken.

Jag har full förståelse att Yngstingen älskar sin lärare. Han engagerar sig 110%...månne för att han yogar dagligen?!









Lagom till lunch hann jag kliva in till Äldstingens klass. Vi föräldrar ordnade knytkalas och kunde tillbringa en gemensam eftermiddag i trevligt sällskap. Endast en familj flyttar "hem" till Korea efter fyra års Japankommendering.

Dagens extra matkick var för mig tempurabroiler. I stället för den traditionella majsmjölpaneringen var det mandelflarn och jordnötter som kramade in broilerbiten. Mums vad krispigt!

Efterrättsbordet hann jag inte fotografera innan 6-åringarna hade länsat läckerheterna. Mina medhavda kokosbollar lämnade endast några kokosflarn kvar på fatet.






Mätta och belåtna fick barnen svalka sig i poolen och blåsa bubblor.













Grädden på moset var pinatan som fick hejaropen att skallra mellan skolbyggnaderna. En klassanda som hållits sammansvetsad sedan dag ett.

Äldstingens kanadensiska lärare har gjort ett extremt gott jobb med att få Äldstingen att krypa ut ur sitt sköldpaddeskal och nu kvittra på som en lärka med mundiarré. Vår 6-årings energicentrum i solar plexus har fått juvelerna i vågskålen att uppnå balans. Därtill har underaktiviteten i halsens energicentrum hittat sin balans.

Dessutom lyfter jag på hatten åt läraren som kommer att tillbringa de tre kommande semesterveckorna med intensiva fördjupningsstudier i förskolepedagogik.