Våra kopior

Musume måndag.

Igår morse möttes vi av nyfallen snö. Fram ur rabatten kikade murgrönan med sina pudersnö- dekorerade blad. Speciellt glada blev döttrarna att få en lokal snödos. Snötäcket kom visserligen inte i närheten av den snövolym de finländska hemknutarna har fått.

Klockan hade just passerat 7 och ute kröp döttrana på alla fyra och samlade ihop en snöhög. Tur var det. När de kom in 90 minuter senare hade morgonsolen lyckats avdunsta en stor del av iskristallerna.

Finns det något vackrare än rödbrusiga barnakinder?!

Hur kommer det sig att vi vuxna glömmer/gömmer bort barnet inom oss?
Varför väljer många att dra på sig en fasad som inte är äkta?
Vem eller vad är det som hindrar barnet att leva kvar trots att åren samlas på nacken?
När har du senast lyckats skratta ända från magbottnet och torkat glädjetårar ur ögonvrårna?
Hoppat och skuttat av ren glädje?
Sjungit eller visslat av hjärtans lust?



Hur ofta går ett barn till medicinskåpet för att hitta må-bättre-piller, massören för spänningar, terapeuten för psykiska blockeringar...


Barn är otroligt duktiga på att imitera.
Oavsett hur hårt man sliter för att lära dem hyfs,
så uppför de sig som kopiar av sina föräldrar.
-Lis Byrdal

Hur vill du att din kopia ska se ut?














Till "pappa" i Tokyo kan jag hälsa att vi har fått tillökning idag. Nu gästar inte endast den 9-åriga grannflickan oss. Den fjärde musume, dottern, är vår 7-åriga vägg i vägg granne.

Ett barn eller fyra är inget hinder.
Ett språk eller flera är inget hinder heller.

Äldstingens pannlugg blev denna gång klippt utan hennes egna insats. I stället för saxen höll hon i barberarborsten och speglade sig i sin nya prinsessfrisyr. I kvällssoffan klunkade hon i sig minst 0,5 liter mjölk.