Fyrbent förökning

Turtle torsdag.
Så har den dagen infallit när vår familj fått förökning i form av fyrbenta krabater.

Födelsedagspengarna har döttrarna investerat i levande varelser. Huset vi hyr tillåter inte oss att äga hund. Döttrarnas längtan att få krama och sköta om en hundvalp (läs FRANSK BULLDOG) har tillsvidare ersatts med surrogat -i mindre format.

Äldstingen har blivit stolt ägare till hamstern BAKAMAKA. När vi väl har två sovande döttrar som inte stör föräldrarnas nattsömn. DÅ. Då är det dags för nya nattvak med en nattpigg hamster.

Eftersom jag inte kunde tyda affärens skyltar fick jag fråga expediten om den vit-svartprickiga krabaten är en hamster. Jag har levt i den tron att det endast finns gyllenbruna hamstrar. Förväxlingen blev inte mer befäst när det i de närliggade lådorna bodde ekorrar, möss och andra svarta, bruna och vita råttdjur.

Färden hem från djuraffären var allt annat än lugn. Hur smart är det att packa in ett gnagdjur i en paffkartong? Svaret är: kaotiskt! Halvvägs hem längs med den 4-filade livligt trafikerade vägen hade hamstern gnagat sig ut ur paffboxen och började antasta plastpåsen som följde med. Gulps! Jag såg redan synen av en vit lurvboll springa iväg i ilfart mellan mängder av bilhjul.

Som mamma, med ett visst obehag för råttdjur, fick jag svälja stort. Med en olycklig 7-åring kunde jag inte annat än tömma matkartongen och med darrande fingrar peta över hamstern i den tillfälliga lådan medan bilarnas vinande sus drog förbi våra fötter. Hamstern skjutsades hem i ilfart hängades på Äldstingens sparkcykel.

Inte nog med detta. Under kvällens uppvisningen hos grannbarnen skulle hamstern visa att det även går att ta en rejäl tugga av pappas pekfinger. Aj! Turligen finns inte rabies i Japan.

Yngstingen däremot har fått en vattensköldpadda att sköta. Totala motsatsen till hamsterns hektiska temperament. Sköldpaddan, SPRINKLES, gömmer sig mestadels under sin klättersten.

Sköldpaddans hemfärd var mera stillsam. Problemet var endast att SPRINKLES inte fick transporteras i solljus och absolut inte hållas längre än 30 minuter i sin tillslutna påse. Tilläggas kan att utetemperaturen visade 35 grader och luftfuktigheten pekade på 43%.

Medan jag raskt skuttade vagnen fram mellan gatorna med svetten rinnande ner i ögonen höll Yngstingen ett stadigt tag om sin nyfunne skalman. En blandad känsla infann sig av att vi var på väg till förlossning. Rör skalis sig, frågade jag med jämna mellanrum. Nej... han sover, fick jag till svar. Svårtolkat svar, när jag endast kunde se en igenångad uppblåst påse.