Barnlogistik

Tillredda tisdag.
Under semester njöt vi av att bli bortskämda. Vi föräldrar såsom döttrarna. Döttrarna hade en mängd famnar att kliva upp i och ställen att övernatta vid. Vi vuxna hade plötsligt möjlighet att på tumanhand gå på bio, konstert, café, restaurang och framför allt sitta och diskutera ostört.

Nu är de vardagliga rutinerna igång och vi får blicka tillbakas till våra semesterminnen. När trygga famnar och barnskötare bor 8000 km bort sporras vi till experter i organisering. Barnlogistik.

Ett barn är inget hinder. Barn är de som gör livet värt att leva. Ett livspussel som ständigt ska byggas.

När tröttheten faller in kan jag inte alla gånger ställa mig på huvudet. Om vi inte förut ha rnoterats av omgivningen med två lintottar i sällskap skulle en upp-och-nervänd mamma minsann dra till sig blickar.

Det finns medicin mot trötthet. Koffeinmedicin. Detta medikament är lättillgängligt.
In med en slant.
Tryck på önskad kaffesort.
Vänta.
Färskt tillrett koffein.
Utan desto större blickpådrag.


För att jag ska kunna delta i ett kvällspass vid yogastudion blir det minutschema.
Döttrarna med på tåget
träff med min Älskade vid närmsta tågstation ombyte av vårdare.

Glöm alla hälsningskyssar och -kramar. Vi bor i Japan. Ömhet och närhet visas inte i gatubilden. Japan har fullt med kärlekshotell för den kategorin.




Lyckligtvis bor vi i Japans kök och behöver aldrig gå hungriga.

Det finns ett Shabu-Shabu matställe runt knuten vid yogashalan. Ypperligt ställe för döttrarna och deras pappa att i lugn och ro filosofera under en mycket mättande middag.

Älstingen älskar att få välja egna ingredienser som hon dessutom får koka i egen gryta.




När jag tar tåget hem får jag trängas med svart-vitklädda businessmän. Endast de gulklädda inknuffarna skiljer sig ur mängden.

I Finland har barerna anställda som slänger ut folk. I Japan anlitar tågbolagen folk för att knuffa in så många människor som möjligt i en tågvagn.

Väl inne i tåget kunde man av stanken tro att man verkligen är på en bar. En tystlåten bar. Då har alla businessmiddagar ätits och sake druckits. Alla är på väg hem för natten.








En fördel med att bo "på landet". Under en 30 minuters tågfärd för att komma till slutstationen glesnar människorna, sittplatser erbjuds och jag får en stund för mig sig själv att sitta och filosofera. Sen återstår endast en 15 minuters promenad innan familjen samlas under samma tak.

Livspusslandet är härligt.