Yokoso Nihon

Vilket dygn. Flyget lyfte och vi lämnade Pampas vida slätter och gröna guld. Jag hade det bästa tänkbara resesällskapet. Mina älskade guldgryn.
Ovan molnen kunde vi se ner på de ståtliga bergen och enorma havet som välkomnade oss till Osaka. Flygfältet är byggt på en konstgjord ö strax utanför Osaka. Äldstingen utbrast vid landningen: Vi flyter på vattnet. En häftig upplevelse att bara se vatten runt flygplanet.
Svetten rann, kläderna var fastklibbade mot kroppen och huvudet var yrt av att ha landat 02.30 finsk tid.
Vi fick grönt ljus vid hälsogranskningen (svininfluensa), men vid passkontrollen bestämde Äldstingen mage att slänga ur sig gårdagens mat. Sumimasen! Vänligt överräckte en manlig medresenär sin näsduk. Arigato gozaimazu!
Kram-och pusskalas inväntade oss vid utgången. Äntligen är familjen samlad.
Innan vi kom fram till vår tillfälliga bostad åkte vi tåg, metro och monorail i 1,5h. Yngstingen tittade förundrat ut genom tågfönstret och sa: Gräset har vatten i sig (=risfält).
På förmiddagen sov jag bort den värsta jetlagen medan döttrarna reagerade det motsatte. De gick upp och ner för trapporna som uppspeedade tonåringar. Deras ljudnivån motsvarade bullerfrekvens. Otroligt att de hittade energi.
Till middag blev det shabu-shabu, en maträtt vi ofta tillrätt hemma i Finland. Innan Äldstingen somnade vid matbordet grubblade hon över varför kvinnorna går med paraply när solen skiner? En betydande skillnad till oss västerländningar. Vi dyrkar solen och vill bli brunbrända medan japanerna gör det motsatta. Ju ljusare hy desto vackrare.
En kort redogörelse för priserna i matbutiken: 1 l mjölk (1,40 €), 5 morötter (1,25 €), 300g frukostflingor (2,80€).
Osaka ger mig en känsla av förälskelse vid första ögonkastet. Att vid solnedgång få blicka ut över skyskraporna och se staden omfamnas av enorma berg ger mig gåshud.