Onaka ipai

Madrassen har fått sällskap av tre täcken. Den "mjukare" bädden gav resultat i en smidigare kropp. Yogandet löpte bra. Tidsschemat skapade rum för fem solhälsningar A och likaså B. Det gav mig styrka och tillräcklig uppväckning för att ta itu med frukosten och nyfiket möta vad en ny dag har att erbjuda. Nästsista gången vi är tvungna att åka den timmeslånga vägen till min japanska skola sen blir det promenadavstånd. Yes!
Att lära sig japanska är minsann en utmaning även om jag innehar pedagogiska knep att ta till. Till en början ska t.ex. ordet saka memoreras för att sedan kopplas ihop med betydelsen slope som jag därefter ännu översätter i skallen till backe. När det är memorerat är den lättaste inlärningsfasen undanstökad, trestegsmemorering. Sen kommer hiraganas in i bilden. För ordet saka ska hiragana för sa tecknas samt ka. Med tungan rätt i mun och fingermotoriken i skick gäller det för minnet att inte tryta. Hur såg hiragana för sa ut o.s.v. Det japanska uttalet är det allra tacksammaste. Man säger precis det man läser. Skillnaden är bara intonation. För ordet saka uttalar man sa lågt för att höja intonationen på ka. Saka. Härefter gäller det endast att trycka in 999 ord till så löper en hygglig konversation. Alltid tänka positivt!
Regnet hölls borta tills vi anlände hem sex timmar senare. Störtregnet tog fart och jag var tacksam att vi klarat oss torrskodda. Endast Yngstingen fick användning av byteskläderna när hon halkade och landade med rumpan i en vattenpöl.
Grönsaksälskare som jag är befinner jag mig i extas när maten ska tillredas. Nu har jag möjlighet att använda råvaror som jag endast hittat i frusen form i stormarketarna i Finland. Äldstingen tyckte det var intressant att tugga på ett brännässelliknande salladsblad. Fisk är min andra passion. Dagens fisk inhandlades för 1,50€/500g. Bläckfisk för samma summa. Kvällsplanerna var att yoga ett längre program, men det inhiberades p.g.a. onaka ipai (mätt mage). Under dagens middag repeterade jag mina inlärda ord och berättade för döttrarna att ao betyder blå och pekade på mjölkpaketet. Äldstingen svarade hugget som stucket: det är blue på engelska. Maten höll på att trilla ur min mun av förvåning. Oj, då min hjärna skulle vara lika effektiv som barnens dammsugarhjärnor. Äldstingen hade snappat upp ordet idag medan de vistades i lekrummet tillsammans med de japanska lektanterna.
Äldstingen har hittat en ny hobby -att sy. Hon fick inför flytten i gåva av en vän ett sy-handväsk-set. Idag slutförde hon de tre sista väskorna som hon inte hann med igår. Vilken iver och motivation, ögonen tindrar och koncentrationen är maximal. Bäst att söka fram dylikt knåpande i storstaden för kommande regniga dagar.
Yngstingen i sin tur förvånar med sin förståelse att vi flyttat till Japan och tidsskillnaden. När det är morgon kommenterar hon: nu sover mommo och när vi har kväll berättar hon kunnigt att nu är mommo i arbetet. Livet lär!
Över en kall öl hann jag träffa min man innan det var dags att gå och vila ögonlocken.