Nu är jag trött, fysiskt och psykiskt. I dag har vårt hus stått i händelsernas centrum och yogandet har uteblivit. Från arla morgonstund hade jag sällskap av en hygglig flyttkarl. 1,4 m3 flyttgods packades utomordentligt ned i 3,5 h för att komma tryggt fram till Osaka. Alla föreskrifter följdes, vilket ledde till att bl.a. tvättmedel och mediciner stanna utanför flyttlådan, liksom Äldstingens nagellackssamling. När flyttbilen åkte iväg körde städerskan in på gården. En ut och följande in. Vi har en energisk och effektiv städerska. Känslan av att få kliva in i ett renskrubbat hus är minsann fräsch. En snabblunch, i en fullsatt sushibar, smakade väl efter morgonens flyttpass.
Liksom Pippi, gjorde inför flytten, ordnade vi flyttkalas. Visserligen uteblev tårtkastning, men annars var bordet dukat med godsaker för döttrarnas vänner. Jag fick svälja stort för att inte brista ut i gråt. Vilken rikedom att se döttrarna trivas med sina kamrater och njuta av livet 110%. Äldstingens fadder, som är en hejare på att pyssla, hade sammanställt en fotobok. Nu kunde jag inte längre svälja stort. Vi har många vackra minnen att ta med oss till andra sidan jordklotet och ett toppenställe att återvända till.
Jag blir alldeles rörd av det du skriver idag och jag vill bara uppmana dej att inte svälja stort, let it out! Kram!
SvaraRaderaTack för uppmaningen!
SvaraRadera