Grillad kotunga

Oj, vilken dag. Endast 15 minuter yoga innan morgonrumban var igång.
Idag hade vi flickor schemat utstaket i minutdetalj. Det intressanta med japanerna är att de beräknar alltid avstånden i minuter och inte i meter och kilometer. Vi hade träff med en japanska vid närmaste tågstation efter att den värsta rusningen lagt sig. Under dagen har vi susat från ena ändan av Osaka till den andra. Ett besök vid Yngstingens blivande internationella barnträdgård väckte minsann intresse. Utomhusaktiviteterna ordnar de upp på taket p.g.a utrymmesbrist på gatuplan. Visserligen höga staket och mäktig utsikt. Månadsavgiften ligger på 750€. Ännu en detalj som vi nordbor inte är vana vid. Trots avgiften ska barnen ha med sig egna madrasser+täcken, förkläden, handduk, skrivmaterial, lunchbox och teflaska. För läromedlen de använder inkasseras ytterligare 200€. Inget barn får gå hem med en förälder om inte barnträdgårdens specialtillverkade ID uppvisas. Därtill ska ett maskprov inskickas med det snaraste. Inte undran att japanerna endast skaffar sig en arving.
Ett besök till det närmaste IKEA, av två i området, följde som näst. Det var precis som att kliva in i Finlands IKEA. Med tidtabellen att beakta lyckades döttrarna hitta sängar till sina blivande rum. Gott att mumsa i sig nordisk lunch och köpa hem pepparkakor.
Färden fortsatte till en mentor som kommer att finnas tillhands när hemlängtan slår till. Under det första årshalvan förutspås det att humöret kommer att åka berg- och dalbana. Tryggt att veta vart vi ska vända oss när tårarna rinner nedför kinderna.
12 h efter att vi klivit på monorailen kunde jag pusta ut. Döttrarna har hållits på bra humör och gladeligen följt med hit och dit. Dagen var inte avslutad. Japanskan ville bjuda på middag. Tack och lov hade jag under expatskolningen lärt mig att i detta land svarar man inte nej. Ett samtal hem till min man och sen bar det av till en barbeque restaurang. Vem skulle tro att vi en dag skulle sitta och grilla bl.a. kotunga och fröjdas över delikatessen. Oishii desu. Livet lär!
En mycket lyckosam dag har vi bakom oss. Döttrarna har överösts av orden kawai (söt) och ningyo (docka). Konstigt nog glodde medresenärerna med stora ögon när döttrarna tuggade på varsin morot. Senare fick jag veta att det är en grönsak som japanska barnen hatar.
Med 14 timmar ute på vift var det skönt att vandra hemåt och känna en varm vind smeka kroppen. Oyasuminasai!